Andrea i Milano hörde av sig via WhatsApp, önskade god jul och skickade en länk till bilder från sin resa till tre tyska julmarknader, men tyvärr, var jag tvungen att meddela, kunde jag inte prata vidare på grund av en obligatorisk TV-klassiker från 1975.
Om jag får säga det själv blev den lyckad, vår hemliga Helena-avtackning. Det har tagit ett tag att mentalt acceptera att vi inte kommer att dela arbetsplats framöver, men nu är det som det är och en bättre idé än att ignorera den förfärliga nyheten och hoppas att den försvinner är att dra ihop ett gäng kolleger och göra det bästa av den näst sista arbetsdagen.
Så här gör man: Man arrangerar ett knytkalas i liten skala (ost och kex och sådant), alla tar sig in i bibliotekets personaldel utan att passera själva bibliotekslokalen och en halvtimme före stängning går man ut till informationsdisken och hämtar föremålet för det lilla kalaset. De övriga två kollegerna med kvällspass får klara sig själva den sista stunden. Sedan sitter man i köket och pratar några timmar. Promenerar en del längs memory lane. Myser lite åt att man lyckades hålla tilltaget hemligt.
Lunch med Salomon på Knut Restaurang. Norrländskt tema på mat och miljö. Vi satt i källaren och funderade på om det var brandrök i luften eller en doft av tjära. Jag åt tunnbröd. När vi nu har mat från världens alla hörn i Stockholm – vilket är en fenomenal förmån i sig – gillar jag att även Norrland är representerat.
Vad som pågår här? Jo, Stadsbiblioteket kan ju inte vara sämre än alla andra, vi har också också lucköppning! Eller ”Diktöppning” då, som det står på affischen. En gång om dagen kommer en bibliotekarie fram genom en dörr på galleriet och läser en dikt.
Nytt julpynt köper jag väldigt sällan, men nu har ett doftljus kommit fram, köpt på Bath & Body Works i New York för ett år sedan. Jag vet egentligen inte vad marshmallows doftar, vanilj kanske, men när man läser det på etiketten och sedan luktar på ljuset så – ja, de har faktiskt fått till det.
En typ av underhållning som jag har upptäckt passar bra under julklappsinslagning är Youtube-spellistor med amerikansk TV-reklam från 80-talet, gärna på jultema, men även annan går bra. Det minner om den lilla del av min barndom som var amerikansk. Kalifornisk. En del av reklamfilmerna känner jag igen för att de råkade fastna på video och har spelats upp av mig och min bror om och om igen, långt efter att barndomen tog slut. Andra är obekanta men väcker lika mycket nostalgi ändå.
Nackdelen är att det är lite för lätt att absorberas av reklamen för Fred Flinta-flingor, barnkläder och kommande musikprogram med Dolly Parton. Paketen ovan är till pappa och brorsan, men nu har jag ingen aning om vilket som är till vem.
I dag, tio dagar före Vietnamresan, öppnar jag den här begagnade boken jag beställt och upptäcker en hälsning från författaren till en Emma. Känner plötslig samhörighet med både den förra ägaren och författaren. ”Emma, Hope you find your trip to Vietnam as fascinating as I found mine. Margaret Pemberton, April 2012”.
Kvällens film-och-fudge-kväll förgylldes lite extra med saffranssemlor, ett förträffligt bakverk som inte bara är väldigt gott utan också med gott samvete kan ätas långt före semmelsäsongen. Det var ett ovanligt komplicerat bullrecept med rubriken ”Saffrans-florsockerbullar med smörkrämsfyllning”, där smörkrämen inte alls fungerade som fyllning utan flöt ut över själva bullen. Men desto enklare att göra semlor av dem.
Besöket blev väldigt kort, men trots tidsbrist var det omöjligt att tacka nej till 2016 års glöggmingel hos Åsa vid Liljeholmskajen. Pepparkakor med lingon-Philadelphia, väldigt god glögg och hel- och halvbekanta ansikten bland minglarna.
Beklagar min dryga uppsyn, jag tänkte bara demonstrera att mina glammiga ugglor fick vara med.
Theomis 