Etikettarkiv: Stockholm
MCDLXI Den vedervärdige mannen från Säffle
Jag rekommenderar ingen att vakna vid sex på morgonen och från sängen titta på ”Mannen från taket”, den actionfyllda polisfilmen från 1976, som börjar med ett vansinnigt blodigt mord utfört med bajonett. Det är ingen bra start på dagen. Första gången jag såg filmen, för några år sedan, blundade jag mig igenom scenen och när jag nu såg hur kusligt den började spolade jag helt sonika förbi.
Anledningen bakom valet av morgon-TV var samma kvälls läsecirkelträff om Maj Sjöwalls och Per Wahlöös Den vedervärdige mannen från Säffle, som filmen bygger på. Jag mindes den som väldigt sevärd, inte minst som samtids- och Stockholmsskildring, och hade under läsningen funderat på passager att ta upp på cirkeln som jag även kom ihåg hur de skildrades i filmen. För att vara helt säker på att jag inte mindes fel eller blandade ihop saker såg jag alltså om filmen ungefär tolv timmar före läsecirkeln. Jag tipsar gärna alla som är intresserade av Stockholmsskildringar, 1970-talet, polisarbete eller bara absurt verklighetstrogna filmscener att se både filmen och extramaterialet om den hysteriska inspelningen med det småtokiga geniet Bo Widerberg. Tidig kväll är en bra tidpunkt. Och det blodiga mordet går utmärkt att hoppa över. Det kommer mer obehagligheter.
Vi i gruppen som satt och diskuterade boken i Källarstugan i Stadsmuseet på kvällen hade oväntat lätt att relatera till det vi läst, på grund av historiens miljöer. Någon bodde vid Odenplan, varifrån polisen samordnar sitt arbete, någon hade legat inne på Sabbatsbergs sjukhus, där det första mordet äger rum, och någon bodde på Torsgatan, som också ligger i området där poliserna finns, som är berättelsens hjältar och offer på samma gång.
Själv gick jag i flera år till tandläkaren på Eastmaninstitutet, en central plats i handlingen, i filmen syns min balkong och på Sabbatsbergs sjukhus är jag född, inte långt efter filminspelningens tid.
Förutom mord och mördarjakt handlar boken, och filmen, framför allt om själva poliskåren och dess korrumperande kamratanda, där allt från fusk till grymheter tillåts pågå. Jag nämnde något om att det där lär ha förändrats över tid och tipsade eventuella polisintresserade om ”Foka”, polisens poddradioserie, som jag smålyssnat på sista avsnittet av. Häromdagen, på väg hem från universitetet, lyssnade jag på seriens första avsnitt, där man precis i slutet nämner just hur moral och etik i poliskåren förändrats och förbättrats radikalt de senaste 30 åren. Lugnande för en som just läst Den vedervärdige mannen från Säffle.
MCDLX Vårtecken vid Hantverkargatan
”Ska vi gå en promenad?” ”Ja, om det inte är för blåsigt.” Sa jag och Anna. Sedan valde vi att gå längs med Norr Mälarstrand, stans kanske råaste promenadsträcka i slutet av februari.
Men ett kvarter upp från vattnet var det en aning mer vårlikt.
MCDLI Djurgårdspromenad med bra radio
Ibland kan jag få för mig att Djurgården som promenadområde, det är väl lite uttjatat, där är det så många som är ute och hela ön är ganska välbekant. Detta trots att jag har fel på alla punkter. Visst är det en del folk, men området är stort så det blir inte precis trångt, och jag har långt ifrån lärt mig alla vägar, skogar och utspridda byggnader. Så varför skulle Djurgården vara uttjatat?
Som kontrast till den vackra miljön i solskenet lyssnade jag på P1-dokumentären Människor i spåren, om lokförares livslånga våndor efter påkörningar. Hemsk men bra.
MCDVI Killen som inte var från Stockholm
Efter att ha varit på verksamhetsmöte på Östermalms bibliotek gick jag i förmiddags ner i tunnelbanan för att åka vidare till Slussen. Just när jag satt mig på en bänk på perrongen kom en ung kille på kanske 19 år, sannolikt från en arabisktalande familj, och sträckte sig mot den Metro som jag hade råkat sätta mig bredvid. ”Ursäkta, kan jag ta den här?” ”Varsågod!” sa jag. Han satte sig en bit bort på samma bänk. Efter en liten stund kom ett ”ursäkta” igen och han undrade om jag kände till något bibliotek i city som är öppet. Jag svarade att det finns flera bibliotek i Kulturhuset och de har öppet just nu. ”Jaha, vad bra. Alltså, när jag kollade såg jag att typ alla bibliotek i hela stan har stängt i dag på förmiddagen! Det är jättekonstigt!” ”Jag jobbar själv på bibliotek, så du pratar med rätt person.” ”Va! Gör du!” ”Jo, vi har stängt på tisdagsförmiddagar, för det är vår chans att ha möten. Men just Kulturhusets bibliotek har öppet.”
Han frågade vidare om lånekort och lånedatorer och berättade att han inte läser så mycket nu för tiden. Han har ADHD, sa han, och det gör det svårt för honom att läsa, det är så mycket lättare att sätta på en film, fast det är lite synd … ”Man kan ju lyssna på böcker om man vill”, sa jag. ”Ja! Det gjorde jag förut! Det var jättebra. Jag läste Paradiset av Liza Marklund, till exempel, och jag kommer fortfarande ihåg allt, vad folk hette och så. Men … är inte det lite pinsamt, liksom, att behöva lyssna på böcker?” ”Nej, det blir ju mer och mer populärt”, sa jag och nämnde lite olika sätt att lyssna på böcker, via biblioteket och genom andra kanaler.
Killen smälte det där en stund och bläddrade vidare i Metron. Sedan vände han sig till mig igen. ”Alltså, förlåt, jag är inte härifrån, och jag vet att man inte ska börja prata med folk i Stockholm.” Jag log förmodligen brett åt den kommentaren och sa: ”Det är inte så att man inte ska göra det, vi är bara inte så bra på det.” ”Jaha”, sa killen allvarligt.
Strax därefter skildes våra vägar. ”Tack och ha det bra!” sa killen.
Klart jag har haft det bra i dag, och klart att det har en del att göra med mötet på Karlaplans tunnelbanestation med killen som inte var från Stockholm.
MCDIII Boktips i Östermalmsnytt
Okej, nu är den här argdryga bloggaren i gång igen (måste be DirektPress ta en ny bild på mig). Blev ombedd att skriva några Stockholmsboktips och dessa valdes ut, vet inte exakt i vilka tidningar boktipsen hamnade, men i alla fall i Södermalmsnytt och här i Östermalmsnytt.
MCCCXCVI Spelet om Stockholm
Spelet om Stockholm – måste ses. Fördjupade mig så mycket i diskussionen om programmet på Twitter (samtidigt som jag Facebookade om helt andra saker) att jag tappade fokus när kvällens avsnitt sändes, så nu har jag sett om det på SVTPlay.
Denna lilla serie plus Fröken Frimans krig som, bland mycket annat, visar upp det gamla Stockholm – vilken TV-fest för en stockholmista!
MCCCXCIV Staden enligt Fogelström
En fint formulerad iakttagelse från en stadsromantiker – den fantastiskt produktiva stockholmsförfattaren Per Anders Fogelström – till en annan – denna kungsholmsbo, som gillar den beskrivna stadsaktiviteten och motstridigt nog trivs så bra där tiden stått stilla.
MCCCLXXXV Årets jullunch för hemlösa
I lördags serverades årets jullunch för hemlösa i Korskyrkan. Fram till förrförra året har jag gjort ganska stora insatser på julluncherna, förra året var jag med två timmar innan jag skulle hasta iväg till Arlanda och i år blev det en halvtimme innan jag gick till jobbet. Olycklig tajming, helt enkelt.
Med risk för att låta enormt självisk fick jag ändå med mig den rätta känslan därifrån. Som vanligt hade jag varit ansvarig för kontakten med volontärerna inför lunchen och det var väldigt glädjande att se alla entusiastiska människor som dykt upp. Under halvtimmen på plats gick jag runt och kollade och pratade och förvissade mig om att allt var uppstyrt. Som om det var nödvändigt … Men jag inbillar mig att det är bra om en extra hjärna, med viss hemlösluncherfarenhet, ser över läget och påminner om sådant som ska tänkas på.
I eftermiddag uppdaterade jag Slussens biblioteks Instagram-konto med boktipset Raines dagbok av Raine Gustafsson, som gick bort för en tid sedan. När jag slog upp boken hamnade jag rakt på dagbokstexten från 26 december 2000 som lyder i sin helhet:
Den här julen var det inte lika mycket som hände på stan för oss bostadslösa som förra julen. På julafton var jag förbi både Stadsmissionen och Ny Gemenskap och åt julmat. Stämningen var faktiskt trevligare på Ny Gemenskap. Annars kan det kännas lite störigare där ibland. Juldagen tog jag det lugnt hela dagen och i dag bestämde jag mig för att gå till Ny Gemenskap och äta. Det kändes bra en stund tills jag höll på att hamna i slagsmål med en kille som först var dum mot mig, men som jag insåg mådde dåligt. Så slutade det julbordet. Kunde inte vara kvar där längre.
Själv har jag mycket begränsad erfarenhet av störighet och stökighet på hemlösluncher, och jag tror inte jag varit med om någon incident alls, eller ens dålig stämning, på julluncherna. Men saker och ting är ju olika på olika ställen, förändringar sker över åren och som medhjälpare uppfattar man inte allt som försiggår vid borden. Roligt nog har Korskyrkans luncher ett mycket gott rykte och Jul i Gemenskap, som Ny Gemenskap med flera arrangerat de senaste åren, har också varit lyckosamt, såvitt jag har hört. Så jag hoppas att många bostadslösa och andra utan kylskåp fullt med julmat har fått eller kommer att få trevliga måltider i gott sällskap nu under december runtom i Stockholm.
MCCCLXVI Årets Stockholmspaket
Jag fick fria händer att utforma en dag på stan i Stockholm under Uppsala-Ericas årliga besök, som sammanföll med två intressanta aktiviteter – Wasa julmarknad på Norrtullsgatan och Kåldolmens dag på Historiska museet. Det givna upplägget blev därmed: Promenad från Centralen till Odenplan, ett svep över marknadsstånden längs Norrtullsgatan där skolklasser och andra sålde vantar, flätade hjärtan och knäck, kort fikapaus på Fabrique, som frestade med saffranscroissanter, promenad till Historiska där vi hörde fyra korta föredrag om hur Sveriges och övriga världens historia hänger ihop, soppa på Kaffeverket, NK:s julskyltning och en tur förbi Kungsan och Operan för att fördriva tiden tills Ericas tåg skulle gå.
Kåldolmens dag är en ny bekantskap, vars devis ”Sveriges historia finns i världen och världshistorien finns i Sverige” är tilltalande på flera sätt. De korta föredragen gav mersmak.
Theomis 