Min födelsedag coronaåret 2020

Här har fikat ställts fram på bryggan nere vid Norr Mälarstrand och en flaska handdesinfektion syns till vänster, för att verkligen markera vilket år bilden är ifrån. Födelsedagsfirande på den här platsen är ju faktiskt något återkommande, inte en särskild coronaanpassning.

Men jag är glad över uppslutningen, att folk ger sig ut i kollektivtrafik eller över huvud taget deltar i en sammankomst är ingen självklarhet just nu. Dessutom blev jag uppmärksammad på jobbet i dag, med blommor och ett fint paket Earl Grey från kollegan J, kollegan A brast ut i spontan födelsedagssång i korridoren och kollegan K gjorde detsamma i kundtjänstrummet, samtidigt som han storstilat sträckte fram ett blad brutet från en krukväxt.

Föreläsningen finns där jag finns

Kunde inte låta bli att uppleva det bästa av två världar genom att ta med laptopen till en bänk vid Norr Mälarstrand och med lurar delta i kvällens föreläsning i ”Stockholm i litteraturen”, medan solen sken, vattnet glittrade och kungsholmsbor (med flera, förmodligen) flanerade längs strandpromenaden.

Sedan blev det lite kyligt att sitta still, jag fortsatte lyssna på hemvägen, upp i hissen, vid köksbänken medan jag gjorde te och sedan på schäslongen. Det finns fördelar med distansundervisning och dem ska man utnyttja.

Vår på Norr Mälarstrand 1953

Inför mars blev jag sen med månadens Stockholmskällebildspel på Stadsbibliotekets entréplan. Inför april är jag nu klar med förarbetet, själva hopplockandet av bilder inom temat, som den här gången är ”Vår i Stockholm”. Publikfriande, tänker jag mig. Alla gillar väl vårbilder – även om de flesta är i svartvitt och inte precis förmedlar skir grönska och färgglada vårblommor.

Här är i alla fall en från mina hoods, Norr Mälarstrand 15 april 1953, tagen av Sven Goliath till en artikel i Kommunalbladet.

Norr Mälarstrand i morgonpasteller

Man fick sig ett riktigt färgbad vid Norr Mälarstrand i morse. Efter obligatoriska Naturmorgon – i dag från snöiga Jokkmokk, jag blev lite avis – gick jag ner till vattnet lagom till soluppgången, utan att veta om det skulle bli någon märkvärdig sådan, men ljuset utanför fönstren var lovande.

Ingen snö, förstås, men för en gångs skull den här mjäkiga vintern var det i alla fall vit frost på mark och tak.

Jag satte på mitt nya favoritstycke, ur Dvořáks 9:e symfoni, som jag skrev om häromdagen, borstade bort lite frost från en bänk på bryggan snett nedanför Kungsholmstorgs allé och satt och lyssnade och tittade en liten stund. Det var inte särskilt kallt och jag hade till och med stjälpt ner en andra kopp frukostte i en termos att värma mig lite extra med.

Det där som det har skrivits om på sista tiden, att de vackra röda himlarna över Stockholm har med föroreningar att göra, väljer jag att inte tänka så mycket på en sådan här morgon.

MMCCII Galet fint nere vid Norr Mälarstrand i eftermiddag

Och det var vi många som inte ville missa.

Innan jag gick ut tog jag fram ett cerat som jag köpte i Hershey’s-butiken på Times Square bara för att det var roligt, med Hershey’s-loggan på och chokladbrunt stift. Det var två i paketet, så min bror fick ett och jag ett. Det är bra att smörja in sig när det är kallt ute, så jag applicerade frikostigt, och som tur var såg jag mig i spegeln innan jag gick ut. Det mörkbruna stiftet gav en visserligen ganska transparent men tydligt rosa ton. Skickade genast ett varnande meddelande till brorsan.

MCMXV Biblioteksbesök i närförort

Varför göra det lätt för sig när man istället kan ge sig själv en utmaning? När låneböcker ska tillbaka till biblioteket tar jag förstås i allmänhet med dem till jobbet, vilket är ett eller annat bibliotek, men så här på en ledig dag tyckte jag att det var läge att bocka av ett av de fortfarande ganska många obesökta stadsdelsbiblioteken på min lista. Det blev biblioteket i Gröndal, som ligger på en lagom långpromenads avstånd från Kungsholmen. Så jag packade tre böcker i ryggsäcken (böcker med andra hemmabibliotek än mina egna, lite taskigt hade det varit att låta en Sturebok transporteras i en låda genom stan när jag lätt hade kunnat ta med den till Sturebibblan) och påbörjade promenaden vid Norr Mälarstrand, där det kryllade av solande pensionärer och andra vårtecken. Över Västerbron, över Liljeholmsbron och bort till lilla Gröndals bibliotek, där det var välstädat och knäpptyst. Jag återlämnade böckerna i automaten och satt och laddade mobilen en stund, mittemot en student och bredvid en fritidsläsare, medan jag tjuvlyssnade på en gammal farbror som kom in och berättade för personalen om alla sina krämpor. Han utelämnade inte en enda. Trots den andäktiga lästystnaden bland besökarna, som nog alla lyssnade på den sjukliga farbrorn, man hade liksom inget val, var stämningen varm och gemytlig.

Sedan tog jag bussen hem.