MMCXII Kära Agnes! på nytt

Under den ”litterära matchmakingen” kommer Helena och jag att föreslå cirkelböcker inom olika genrer och en som jag bidrar med är den tunna brevromanen Kära Agnes! av Håkan Nesser från 2002, en sådan där svårbestämbar bok som ibland hamnar bland deckare och ibland inte, men i den signerade baksidestexten kallar Håkan Nesser själv Kära Agnes! en kriminalhistoria. Och att det som försiggår är kriminellt kan man inte förneka, men ju mindre man vet om den saken från början desto bättre.

Det är också en av alla böcker jag tipsar biblioteksbesökare om med jämna mellanrum trots att det är väldigt länge sedan jag läste den, så nu sitter jag med ett slitet exemplar och fräschar upp minnet av huvudpersonerna Agnes och Henny och den fiktiva holländsk-tysk-besläktade miljö författaren brukar röra sig i, med figurer som ”en kutryggig liten syslöjdsgumma som heter Keckelhänchen av alla namn”.

MMCII Lång signeringskö fram till Maj Sjöwall

Morsan, snuten, mina polare, lite stålar, i plugget – när Maj Sjöwall kom igång förflyttades man snabbt några decennier tillbaka. Hon och förläggaren Ann-Marie Skarp, i samband med att de namedroppade hur många nu avlidna kulturpersonligheter som helst ur bekantskapskretsen, nämnde också att de brukar säga till varandra att de lever i fel tid. Och som den slutgiltiga nostalgiska manifestationen sa Maj Sjöwall att hennes Stockholmskärlek upphört – stan var trivsammare förr – och att hon därför flyttat härifrån. Konstigt nog, kan jag tycka, det samhälle hon och Per Wahlöö skildrade på 1960- och 70-talen var långt ifrån idylliskt.

Mot slutet av samtalet på rotundans scen ställde vi åhörare oss upp och hurrade för författarinnan som fyllde 80 år i fredags och strax därefter flockades vi kring informationsdisken, som förvandlats till bokhandel. Jag köpte två pocketexemplar av favoriten Den vedervärdige mannen från Säffle och fick dem signerade. Samtidigt passade jag på att berätta att Martin Beck i Carl-Gustaf Lindstedts skepnad står på min balkong i Mannen på taket. (Åtminstone är det någonstans längs den kungsbalkong som delats upp i olika långa stycken till fyra lägenheter, där mitt stycke är ganska långt.) Både Maj Sjöwall och Ann-Marie Skarp verkade uppskatta informationen, de hade glömt var den där balkongen var belägen.

MMLXXXIX Författarevenemang, typ jämt

Det är inte första gången jag scrollar fram till en intressant boktitel eller författare i Facebook-flödet, konstaterar att det gäller ett spännande litterärt evenemang i New York och undrar, med en djup suck, varför jag sitter här i Stockholm.

Den här gången handlade det om en seriebok, Step Aside, Pops av Kate Beaton, som jag nyligen beställde till Sturebibblan och är väldigt nyfiken på.

I nästa andetag inser jag förstås det larviga i mitt klag. Det händer visserligen fantastiskt mycket trevligt hos bokhandlarna i New York, och jag får information om det eftersom jag valt att följa mina favoriter bland dem i sociala medier, men bara utbudet i Stockholm är ju mer än jag mäktar med.

I måndags var jag och lyssnade på New York-författaren Julie Otsuka, ett av de bästa författarsamtal jag varit på i Kulturhuset. Nu var jag visserligen ovanligt påläst och hade redan koll på ganska mycket av det hon berättade, men naturligtvis inte allt. Hon hade pedagogiska och intressanta svar på både personliga frågor kring hennes skrivande och fakta inom hennes specialämne – japanska invandrare i USA under 1900-talet – och Andreas Ekström var en utmärkt intervjuare, engagerad och vältalig på engelska. Till och med publikfrågorna var ovanligt välformulerade och genomtänkta.

I förrgår var Helena och jag i samma hus på höstens första Release Me, om två romaner, en fackbok och en novellsamling. Ingen av författarna är (eller har ännu blivit, ska jag säga) någon favorit, även om det alltid är intressant att höra författare prata om sina nya böcker, men kanske var det lite extra givande att höra novellisten Stina Stoor, med tanke på att vi på läsecirkelkursen i våras jobbade med hennes Novellix-novell Ojura. Hon läste delar ur en av sina andra berättelser, på dialekt. Kul att höra hur det är tänkt att låta.

Apropå den norrländska dialekten (jag vågar inte vara mer specifik än så), som ljöd över publiken i Foajé 3, och Stina Stoors vistelse i storstaden läste jag också hennes inlägg på bokcirklar.se som börjar: ”Nu blir väl folk därhemma imponerade när du varit på Kulturhuset och läst?” Bra skrivet om de olika liv vi lever på olika platser i samma land.

MMLXXXIII I dag har jag klappat en kamel och gått på cirkus

Hur har din lördag sett ut? Min började med en timmes bön 7.00 i Korskyrkan, under de nu pågående två bönedygnen då vi avlöser varandra, varpå jag gick hem och vilade innan jag tog en promenad till Skeppsholmen och Luoyang Market, en mycket blandad asiatisk marknad där en av höjdpunkterna var en stilig kamel vid namn Kalle. Han bor i Upplands Bro.

Ett pilatespass på Forsgrénska badet på det och därefter en kvällsaktivitet som jag inte visste något om, en sen födelsedagspresent från Sofia. Till min stora förtjusning var presenten att gå på Södra Teatern och se Cirkus Cirkör! Det verkar dröja innan man växer ifrån lusten att genast vilja öva på volter och spagat efter att ha sett våldsamt skickliga akrobater kasta runt sig själva och varandra. Mina prestationer på pilatesmattan i eftermiddags bleknade hur som helst en aning.

Under pausen tittade vi ut från terrassen på det märkliga, sneda molnskiktet över stan.

MMLXXI Nu börjar Sture-hösten

Det händer så mycket roligt på Sturebibblan! Det ger mig en kick att se affischhållarna fyllda av pågående och kommande trevligheter.

För inte så länge sedan började vi marknadsföra våra litterära salonger om rysk litteratur och anmälningarna droppar redan stadigt in. Den som vill fördjupa dig i den klassiska ryska litteraturen utan större ansträngning rekommenderas min läsecirkel om den lilla Tjechov-novellen Fästmön. Är man intresserad av att ha en samtalsledare som vet vad hon pratar om rekommenderas Ludmilas cirklar om Mästaren och Margarita och Idioten.

Och när man är hos oss kan man passa på att se den lilla utställningen med svartvita foton tagna av Mikael Vannestam, en kollega inom Stockholms stadsbibliotek. Bilderna är tagna i Sverige, men doftar amerikansk landsbygd.

Och mer är på gång, läsecirklar, utställningar och annat.

MMXVII Vi kulturtanter på Parkteater

SONY DSC

Vädret var okej, växlande molnighet, jag var tidig till Parkteaterscenen i Galärparken inför Billie Holiday-hyllningen och satte mig långt fram, bland damerna som höll plats åt väninnor med jackor och handväskor. Sakta men säkert fylldes bänkarna och de omgivande gräspartierna av åhörare i blandade åldrar. Det blev svårt att inte följa med i händelseförloppen som utspelade sig mellan vänner som vinkade, ringde eller skrek för att hitta varandra i folkhavet och se till att alla i sällskapet fick plats på ett eller annat sätt, så för att kunna läsa sökte jag på Spotify efter ”white noise” och hittade ett spår med starkt regnljud. Perfekt. Men damen till vänster om mig pockade ändå på uppmärksamhet, när hon bad mig hålla hennes plats en stund och när hon gastade med några bakom, på svenska och på engelska. Deras sällskap fick uppenbarligen lov att sitta på flera olika ställen, men en dam till skulle få plats på vår bänk, så vi trängde ihop oss. De nu två damerna till vänster om mig pratade engelska, och det gick inte att lyssna på white noise längre – de började föra ett intressant samtal om litteratur. Den ena tyckte si om en viss bok och trodde att den andra skulle tycka så. Skulle man förresten läsa recensionerna eller boken först? Recensionerna, de kan ge en bra ingång, sa den ena. Definitivt boken, den behöver stå för sig själv, sa den andra. ”Jag kommer nog att skumma vissa partier”, sa den nykomna om den tjocka bok hon just fått låna av väninnan. ”Men Toni Morrisons senaste, den var en ‘easy read’.”

Så där fortsatte det och jag tjuvlyssnade glatt med ögonen i min egen bok. Och så kom några regndroppar. Sedan tätare regn. Det var tre minuter kvar tills kvällens konsert skulle börja. De båda damerna började prata om att de ju faktiskt inte behövde sitta kvar och ”get soaked”, de kunde ju faktiskt gå och äta istället, och efter en stunds velande reste de sig och gick och tog med sig vännerna på de andra platserna. Hade de bara hållit ut några minuter till hade skuren tagit slut, och konserten, som på grund av vädret sköts upp en kvart, hölls i solsken. Anna Sise tolkade Billie Holiday tillsammans med sitt band och berättade om jazzstjärnas oglamourösa bakgrund och hårda liv. Just mina favoritbitar var inte med, men det var en fin konsert.

Förresten – Lena och jag gick ju miste om From Sammy with love på samma scen på midsommarafton, då vi inte drabbades av en liten skur utan ihållande regn, och den kväll jag själv hade möjlighet att ta revansch var Lena inte i landet, så jag gick med Jenny F. Det var i Rålis, folk satt och stod precis överallt, även bakom scenen, men jag lyckades, med nästan en och en halv timmes framförhållning, paxa varsin sten vid ett brännässlebestånd och ett getingbo åt Jenny och mig.

Sammy Davis Jr var liksom Billie hårt drabbad av orättvisor, skildrat av Karl Dyall och Rennie Mirro på ett genompersonligt och gripande sätt. Jag tackar härmed Parkteatern för två upplysande föreställningar om två amerikanska mittsekelstjärnor med tuffa privatliv.

MCMLXXVIII Dags för Sture biblioteks sommartradition – res med oss!

Res_i_litteraturen_2015

Mina orter för året är Mumbai och Barrøya, en av Indiens mest myllrande städer och en liten, avlägsen, fiktiv norsk ö vid Helgelandskusten.

Jag tror att det blir trivsamt, som det brukar bli, men det är deltagarna som gör cirkeln, så kom! Exemplar av Bakom det evigt vackra finns att låna på Sturebibblan och ett gäng De osynliga kommer inom kort.

MCMLXXVII Redaktionsmöte med årets bibliotekarie

I går förmiddag var det redaktionsmöte inför Stadsbibliotekets höstprogram. Än har jag inte riktigt kommit in i vare sig det praktiska genomförandet eller rutinerna bakom, programverksamheten såg helt annorlunda ut innan jag lämnade huset. Jag tror det sista jag var inblandad i var ett Stockholmsquiz på entréplanet i november 2010, då jag var quizledare och mina föräldrar fanns med i den quizande publiken. Men i höst har jag återigen åtagit mig programengagemang på Stadsbiblioteket, liksom på Sture bibliotek, Östermalms bibliotek och till och med Kungsholmens bibliotek, som jag i övrigt inte har någon anknytning till.

Stadsbiblioteket kommer att ha en gedigen programhöst och det är väldigt roligt att komma in i det mycket kompetenta programgänget. Ett par av dem är nya bekantskaper, medan de flesta är kolleger sedan ganska många år, men flera av dem i en ganska avlägsen periferi. Stadsbibliotekets olika enheter hålls fortfarande ganska separerade, men tidigare var de ännu mer slutna och man hade helt enkelt inte så mycket med varandra att göra. Och det är ju synd, när det finns kolleger där ute som gillar att jobba med precis samma saker som man själv. Som att leda läsecirklar eller stå och prata inför folk om breda eller smala ämnen eller bjuda in gästtalare som gör detsamma. Och programredaktionen är en enhetsöverskridande grupp.

Mötets höjdpunkt var Alice stora tillkännagivande – hon har tilldelats Svenska Akademiens bibliotekariepris! Eller är ”årets bibliotekarie”, som vi väljer att säga. Alice konstaterade att brevet hon fick från Peter Englund, daterat 29 maj, måste ha varit ett av hans sista ärenden som ständig sekreterare, eftersom Sara Danius tog över ämbetet 1 juni. (Samma dag som Peter Englund skickade brev hem till Alice publicerade han för övrigt sitt sista inlägg i bloggen Att vara ständig.) ”Årets bibliotekarie” har jobbat och jobbar med en rad spännande saker som nämns i Svenska Akademiens pristagarpresentation, som följande: ”Bland de projekt hon medverkat i märks Poesibazaren, där olika arrangemang fokuserar på såväl samtida som äldre poesi. Hon har även varit en av de drivande krafterna i bibliotekspodden Solen, en plattform för samtal kring litteratur och läsning.” Det här är områden jag själv inte varit inblandad i, men mycket gärna tagit del av. Tips för den litteraturintresserade är att både hålla koll på Poesibazaren och dess program (ibland fantastiskt obskyra) och förstås lyssna på Bibliotekspodden Solen.

Efter redaktionsmötet gick fem av oss och åt indiskt till lunch, pratade om hur vi kunde maxa nyheten att vi har Svenska Akademiens bibliotekariepristagare hos oss på Stockholms stadsbibliotek genom att tipsa utvalda mediekanaler (pristagaren var med på noterna), om Stadsbibblans konstutställare och gästande talare, om Poets House i New York, sådant vi gillar.

MCMLXXI Kanada berättar

Två kanadensiska novellförfattare, en engelsk- och en fransktalande, och deras svenska översättare, som råkar vara Magdalena, och som också har en pågående utställning av foton från kanadensiska tunnelbanestationer där på Nacka Forum bibliotek. Programupplägget tilltalade mig mycket. Frågor och svar, högläsning på tre språk.

Anledningen till programmet och författarnas Sverigebesök är att novellantologin Kanada berättar: Minne av vatten just kommit ut i Tranans Berättarserie, som också är ett mycket tilltalande koncept – böcker som samlar noveller vars gemensamma nämnare är författarnas härkomst. En novell behöver inte nödvändigtvis skildra ett landskap, ett typiskt samhällsfenomen eller någon särskild sinnesstämning för att representera ett land. Är samtliga författare kanadensiska kommer novellantologin att säga något om Kanada.