MDLXVI En annorlunda morgon med Tao Lin

Högläsning ur Taipei.

Intervjuaren: ”When did you last read this?”
Tao Lin: ”One year ago.”
”How did you feel reading it now?”
”I was impressed.”

Min relation till Tao Lin består främst i att jag köpte hans kortroman Shoplifting from American Apparel i en förlagsbutik i Brooklyn och trots att jag inte var så förtjust i den – och det är fortfarande det enda jag läst – blev jag sugen på att höra honom när han nu är på besök i Sverige och gör flera framträdanden. Och så gillar jag ju verkligen The English Bookshops bokfrukostar, oavsett tema.

Ja, vad ska man säga att jag tog med mig från den här upplevelsen? Den stackars killen verkar ha drogat bort sin skärpa. Jag kan förstås inte med säkerhet säga att det förhåller sig så, men det handlade mycket om droger och om den fiktiva författaren han skrivit om i romanen Taipei som är ute på bokturné och går på olika droger under sina olika framträdanden. När man satt och lyssnade på den ganska fåordiga och ordentligt sävliga verkliga författaren var det omöjligt att inte dra vissa slutsatser. Intervjuaren gjorde ett bra jobb och fick till ett intressant samtal ändå – han fick stå för mycket av det själv – och Tao Lins förmåga som författare ska jag inte på något sätt nedvärdera, han verkar ha en hängiven fan club över världen.

Uppläsningen var bra och frukosten var god. 30 kronor och en morgontimme well spent.

MMCDLXXV Raoul Wallenbergs död

Raoul Wallenbergs försvinnande är inte längre ett mysterium. Han dog 1947 i Lubjankafängelset i Moskva, inte av en hjärtattack, som Sovjet påstod, utan bevis finns på en avrättning. Detta hävdar den brittiska grävande journalisten Nigel Bance i The Liquidation of Raoul Wallenberg, som han presenterade på The English Bookshop i kväll. Av oss som satt på de uppfällda stolarna i butiken – ett sammanhang som brukar innebära bokprat av ett helt annat och mysigare slag – var det två personer som visst också forskat i fallet. Jag vet inte om boken fått något seriöst genomslag, men de båda männen i publiken och journalisten verkade hyfsat överens om antagandena, så kanske är gåtan faktiskt löst.

MMCLXV Emily Dickinson-frukost

För alldeles för länge sedan lånade jag hem en bok med Emily Dickinson-dikter och först i går, när jag via Lena hade en biljett säkrad till dagens frukostprogram på The English Bookshop om Emily Dickinsons författarskap, började jag läsa. Och lyssna, på inlästa dikter på Spotify.

Dikterna är ganska svåra, sa Ann-Marie Vinde, Dickinson-översättaren som var morgonens talare, och eftersom de flesta i publiken sannolikt hade svenska som modersmål läste hon dem både översatta och i original. Kommentaren fick mig att känna mig smart, det lilla jag läst skulle jag kalla … medelsvårt. Dikterna har korta rader och engelskan är förstås ålderdomlig – Emily Dickinson levde 1830-1886 – och jag förstår inte alla ord, men det är inte värre än att de går att slå upp. Själva innehållet är jämförelsevis rakt på sak. Uppläsningarna vi fick höra var också väldigt väl utförda, med en lugn och okonstlad stämma.

Vi i publiken fick frågan om någon av oss ville höra en favoritdikt och jag kom på för sent att jag faktiskt hunnit få en, ”In a library”. Här är de första tre verserna av sju.

A precious, mouldering pleasure ‘t is
To meet an antique book,
In just the dress his century wore;
A privilege, I think,

His venerable hand to take,
And warming in our own
A passage back, or two, to make
To times when he was young.

His quaint opinions to inspect,
His knowledge to unfold
On what concerns our mutual mind,
The literature of old;

I går kväll hörde jag berättas om en 1800-talspoet från Massachusetts på biblioteket, morgonen efter om en annan i bokhandeln.

MCMLXXXIV The English Bookshop på Söder

Så har man minglat runt i det lilla litterära Stockholm igen. Utanför The English Bookshop, som hade invigning i nya lokalerna på Södermannagatan i kväll, stötte jag på Tiffany, som jag hoppas kunna engagera till en boktipskväll på Sturebibblan under höstterminen, det är alldeles för länge sedan, och en amerikansk vän till henne som skulle vilja ha skrivarverkstad inom Stockholms stadsbibliotek. Vi får se vad vi kan göra. Där inne träffade jag Lena – ingen överraskning, hon bor ett stenkast därifrån och vi hade på förhand pratat om att vi båda skulle kolla in invigningskalaset vid den här tiden – och kollegan Åke, som liksom jag engagerat sig i den biblioteksdebatt som de senaste veckorna pågått i stora och små tidningar, radio, bloggar och andra media och, för bibliotekspersonalens del, i ett par av våra slutna Facebook-grupper. Vi fastnade i ett långt samtal. Debattvågorna går höga, och kolleger emellan är det ganska lätt att hitta något slags konsensus, men exakt lika tycker man nog aldrig.

Det hela började med att omvärlden fick insikt i att biblioteksmiljön inte är fredad från stök och bråk, tvärtom, och diskussionen har sedan fått nya riktningar och förgrenat sig. Vissa – ganska många – åsikter som ventilerats står jag bakom, andra tycker jag är helt uppåt väggarna, och mest frustrerande är kanske att så många som deltar aktivt i meningsutbytena knappast kan antas vara aktiva biblioteksanvändare, men jag är ändå lite hög på biblioteksdebatten och helgillar att den inte förs uteslutande av bibliotekspersonal. Nu har vi chansen att visa för de nostalgiker som med stort engagemang deltar i diskussionerna att biblioteken inte är boksidesprasslande frizoner där tiden stått still. På gott och ont ser verkligheten radikalt annorlunda ut.

Lena drog ut mig efter ett tag, vilket nog var bra, eftersom vi hade kommit in på ämnet bokinköpsbudget, som jag kan prata länge om. Vi stannade inte och hörde livemusiken, men hade i alla fall varit på plats när den inbjudna poeten Robyn Bolam läste dikter, vilket var extremt svårt att höra i den avlånga, knökfulla lokalen, men det var ett trivsamt inslag. Man blir nyfiken på hur de ska lösa kommande programverksamhet lokalmässigt. För jag hoppas verkligen att de kommer att fortsätta att bjuda in författare och andra intressanta gäster, precis som de gjort i Gamla stan genom åren.

Tillsammans med en annan vän till Lena gick vi tvärsöver gatan till Il caffè, där baristan var mycket bekant. Han kände igen mig innan jag kände igen honom, men det tog bara någon extra sekund så kunde jag placera honom på Espresso House under Sture bibliotek 2009, då vi öppnade. Jag kommer inte ihåg hur länge han jobbade där, men det första Espresso House-gänget vi kom i kontakt med minns jag som mycket trevligt. Därefter är det förstås ingen som inte varit trevlig, men de har bytts ut ganska frekvent genom åren. Bäst gillar man de som lägger ens standardbeställning på minnet.

Det blev en intressant kväll, socialt och professionellt, och Västerbrovägen hem är bra för att samla tankarna.

Avslutningsvis kan jag meddela att aktuell nagellacksnyans är en soft, glansig laxrosa.

MDLXXXIII Blandad poesi bland böcker och bokmänniskor

20140614-123805-45485232.jpg
Kvällens båda poesiuppläsare justerar glasögonen.

San Francisco-poeten Maketa Smith-Groves var en mycket fin uppläsare av sina dikter ur samlingen Red Hot on a Silver Note med flera publikationer. Spontan, trevlig, glad och stolt på det där bra amerikanska sättet, som inte viftar bort egna prestationer utan istället gärna lyfter fram både bedrifter och utmärkelser.

Helene Polite, änka efter amerikanske Allen Polite, berättade om sin makes resa från femtiotalets konstnärskretsar i Greenwich Village till Stockholm, där han fortsatte att måla och skriva poesi, men inte publicerades. Postumt har tre poesisamlingar getts ut.

De två, tre stolsrader som ställts fram till poesikvällen på The English Bookshop i veckan blev fullsatta, och själv var jag i så pass god tid den här gången att jag fick en av skinnfåtöljerna, som jag markerade med mina saker när jag gick och hämtade ost och kex, medan trivseljazz spelades från någon liten högtalare någonstans och butiken började fyllas. The English Bookshop vet hur man sätter rätt stämning.

Till poesikvällen för några veckor sedan kom jag däremot sent, direkt från jobbet, och Mireia försökte hålla en plats åt mig, men det var så fullt och trångt att det inte var möjligt. Istället dundrade jag in genom dörren när det just börjat – jag visste ju hur mycket klockan var, varför kunde jag inte ha smugit in lite diskret? – och började snitsla mig fram, via den lilla ytan som fungerade som scen, till en stol längre bak som var ledig. Den gången var det releaseevenemang för 2014 års upplaga av det årliga poesi- och prosamagasinet Two Thirds North som ges ut av Engelska institutionen vid Stockholms universitet. Några av de bidragande skribenterna av olika nationaliteter var på plats och läste korta stycken. Här är några små smakprov (den sista texten är av Johannes Anyuru, uppläst av två andra, på svenska och engelska).

DCXLV Författarbesök på The English Bookshop


I går var det författarbesök på The English Bookshop (Karin Altenberg) och för två veckor sedan likaså (Miriam Toews). Här är en liten bildkavalkad från det tidigare tillfället, med syftet att få alla och envar som läser det här att omgående börja bevaka The English Bookshops Facebook-sida eller hemsida och besöka kommande evenemang.