Gäst i kvällens program i Själsfrände-serien i rotundan var Lotta Lundgren och själva själsfränden var Edgar Allan Poe. Lotta berättade om hur hon som liten träffade ”tanterna på biblioteket” mer än sina jämnåriga och hur hon föll för Edgar Allan Poes skräckberättelser som sjuåring och till och med memorerade någon text som hon sedan återgav inför några vänner.

Novellen Morden på Rue Morgue har jag läst och den långa dikten Korpen – The Raven – citeras i så många sammanhang att jag inte kan säga helt tvärsäkert om jag verkligen läst hela tidigare eller bara tror att jag måste ha gjort det många gånger om. Men nu har jag åtminstone hört den i sin helhet på Spotify och har den nedladdad som e-bok i mobilen.

Lotta Lundgren berättade om det lockande hos de gamla skräckberättelserna – och om sitt eget i princip okända författarskap i samma genre –  på sitt oefterhärmliga vis. Samma litterära smak har vi inte, men det är alltid intressant att höra vad andra gillar att läsa och varför. Eller nästan alltid. Som mest intressant blir det när någon faktiskt har förmågan att prata om sin favoritlitteratur på ett personligt och inbjudande sätt, och det kan Lotta Lundgren.