CDLXXIV Jul i Birkastan och julutställning på Bornmarker Showroom

imageHela stan var full av marknader i dag, stora i Gamla stan och på Skansen, små på Kungsholmstorg och på Rörstrandsgatan och säkert hundra andra ställen. Jag och Jenny F gick till Rörstrandsgatan med omnejd, ”Jul i Birkastan”, som det stod på affischerna. Det var inget jättepådrag vid den tid vi var där, men butikerna där omkring är besöksvärda vilken dag som helst. Fika på Xoko, accessoarshopping på Plezuro, julgodisfrestelser på BirkaGott, roligt gammalt julpynt på Fifty-Fifty, pepparkaksprovsmakning på Cajsa Warg.


Sedan skildes vi åt och jag drog vidare till något som hette julutställning på Bornmarker Showroom, där jag visste att Emma Virke skulle delta men inte mer. Det visade sig vara en liten men väldigt trevlig lokal en bit västerut på Ringvägen där några designers hade ställt fram sina varor med hög habegärsfaktor. Jag plockade på mig lite av varje, julklappar till mig själv och andra, och betalade genom att sticka in mitt kort direkt i en liten kortläsare ansluten till en iPhone. Min första iPhone-betalning. Underskriften skrevs direkt med fingret på skärmen och kvittot kom per mail.


Här är dagens bästa: Chokladen jag fick av Jenny från hennes Köpenhamnshelg, läderarmband signerat någon av tjejerna i showroomet (jag tror det var Hanna Backman) och fjärilsörhängen och flikig sjal från Plezuro.

CDLXXIII Bibeln i världsperspektiv

Bibeln i världsperspektiv av Erland Wendel-Hansen. Ja, den ser oerhört torr ut. Nej, den är inte särskilt inspirerande skriven. Men själva innehållet! Här pratar vi eldsjälar som upplever sig kallade att översätta Bibeln till ett främmande språk, lär sig språket, konstaterar att det inte finns något alfabet, skapar ett alfabet och sätter igång att översätta, för att sedan kasta sig över nästa främmande språk. Ett av de alfabet som kommit till av bibelöversättningsskäl är det kyrilliska. Helt nytt för mig.

Hela bibelspridningshistorien från början fram till 1980-talet finns med i boken, som skrivits av innehavaren av en bibelsamling som tydligen är något alldeles extra. Här finns också, bland mycket annat, olika rön kring Nya testamentets ursprungsspråk, frågan om protestantiska respektive katolska bibelöversättningar och detaljerade beskrivningar av vilka språk och folkgrupper som tidigt fick tillgång till hela eller delar av Bibeln och vilka som fått vänta fram till vår tid. Till exempel fanns evangelierna översatta till kinesiska år 640, medan hela Bibeln på ryska kom först 1876.

Boken råkade bli vald till diskussionsbok och har lästs och avhandlats av mig och Jonas på Espresso House på Sveavägen vid två tillfällen, det andra och sista i kväll. Trots, eller snarare på grund av, den opedagogiska formen är jag väldigt glad att boken fick det här forumet, för utan deadlines hade jag med allra största sannolikhet inte läst mer i den än de första raderna och missat hela historien om hur budskapet spridits över världen i 2000 år.

CDLXXII Stadsmuseet öppnar luckor online i år

Det florerar många julkalendrar just nu, men den enda jag tagit del av (förutom Bamse-kalendern i arbetsrummet på Sturebibblan) är Stockholms stadsmuseums. Jag har alltid gillat deras fönsterlucköppningar en gång om dagen runt om i stan – och aldrig varit med på någon. Men i år – YouTube-julkalender! Ny film varje dag. Kolla!

CDLXX Julgåvor till Lettland

imageFör ett par veckor sedan la en bekant upp en Facebook-inbjudan till att vara med och bidra med mat, hygienprylar, kläder och leksaker inför en resa till Lettland då julgåvor ska delas ut bland behövande familjer och hemlösa. Jag bestämde mig för att kolla intresset hos mina kolleger genom att sätta upp två anslag, ett på Stadsbiblioteket och ett på Regionbiblioteket, och det dröjde inte länge förrän mailen började trilla in. Och sedan kom kassarna. Det var helt överväldigande och gladde mig enormt! Det som syns här på bilden är max hälften av det totala havet som fyllde arbetsrummet på Regionbiblioteket.

Jag tror man var intresserad av två saker – att göra en insats (som ju nästan alla vill, men man kanske behöver en liten knuff för att det ska bli av) och att rensa i garderober, vindsförråd och källare. Det sistnämnda är en suverän win-win-åtgärd, även om den hos minst en gav upphov till en del konsumtionsångest. Jag känner verkligen igen det. Hur i hela friden kan man äga så mycket saker? Och saker man inte behöver, dessutom? Men desto större anledning att sakerna byter händer.

I morse kom Lettlandfararen Lotta och hämtade sakerna i sin lilla bil. Jag var på plats en stund innan och försökte bringa reda i blandningen – barnkläder och vuxenkläder och havregryn och konserver och tvål och dockor och filtar. Att det blev så mycket kläder gjorde att jag blev rädd att allt inte kunde tas med, så för säkerhets skull började jag dela upp det i sådant som var gångbart och mindre gångbart på Korskyrkans hemlösluncher. Dessutom tänkte jag mig att ju mer sorterat det är desto enklare blir det vid utdelningen, så jag hade fixat sex banankartonger som jag fyllde och skrev på, men sex kartonger var ju en droppe i havet. Men i slutänden blev allt bra. Fler kartonger hade inte gått in i bilen, det övriga, som låg i kassar, pressades bokstavligen in i bilens alla skrymslen och kvar blev en liten påse med vantar, halsdukar och mössor och två ytterplagg, sådant jag vet är hårdvaluta på hemlösluncherna.

Ju mer jag tänker på det desto mer värmer kollegernas generositet. Ingen hade någon skyldighet att börja rota efter urväxta kläder i ett förråd eller gå och köpa mat till främlingar.

CDLXIX Fasar ut och fasar in

Nu är det precis en månad kvar av den officiella kurstiden på Delning. Jag är enormt glad och tacksam över att ha fått vara projektledare för ett nationellt projekt, med runt 30 deltagande bibliotek runtom i Sverige, kretsande kring en webbkurs i sociala medier, men nu är det snart dags att gå vidare, och jag börjar se tillbaka på de olika faser jag och projektet gått igenom. Webbplatsen strukturerades upp och hela kursen skrevs ihop (båda delarna med inspiration från fjolårets webbplats med samma syfte) i februari, den blev officiellt skarp 1 mars och bibliotekssamarbetena drogs igång i april. Sedan dess har nästan 1500 deltagare registrerat sig – hittills, många av dem nybörjare bland sociala webbtjänster.

Det kommer förmodligen att bli mer att berätta om projektets slutfas, men just nu förbereder jag mig mentalt för morgondagens möte, som markerar starten på, just precis, ett nytt projekt. Inte i den meningen att det finns projektledare och projektplan, och tyvärr inte heller några projektpengar, men mötet kommer att äga rum på Gamla stans bibliotek på Tyska stallplan 2, projektets själva högkvarter.

Från att ha haft webbnyfikna i hela landet som målgrupp kommer nu stockholmarna och stockholmsbesökarna att vara i fokus.

CDLXVIII Lite, lite höst kvar

En tidig morgon i Mumindalen vaknade Snusmumriken i sitt tält och kände att det var höst och uppbrott i luften.

Ett uppbrott kommer som ett språng! Med ens är allting förändrat och den som ska resa är rädd om varenda minut, han drar upp tältpinnarna och släcker glöden snabbt, innan han blir hindrad och utfrågad, han springer medan han kränger ryggsäcken på sig och är äntligen på väg, plötsligt lugn som ett vandrande träd med varje blad i fullständig vila. Tältplatsen är en tom rektangel av vitnat gräs. Och senare på morgonen vaknar vännerna och säger: Han har gett sig av, det blir höst.

Snusmumriken gick med en lugn och tassande gång, skogen slöt sig omkring honom och det började regna. Regnet föll över hans gröna hatt och hans regnrock som också var grön, det viskade och droppade överallt och skogen gömde honom i en mild och utsökt ensamhet.

 

Jag kramar det sista ur hösten genom att insupa första sidan i Tove Janssons Sent i november. Det andra uttrycker om våren eller sommaren säger jag om hösten. Vart tog den vägen? Varför går den så fort, den mest trivsamma av alla årstider? Men nu kommer ju en ny trevlig tid, och än är det två månader kvar av det halvår jag gillar bäst, augusti till januari.

Nej, det är inte någon gå-mot-strömmen-lek. Vissa gillar vår, andra gillar höst. Vi är bara lite färre.

Och visst måste man gilla texten? Snusmumriken bryter upp snabbt, innan han blir hindrad och utfrågad, han blir lugn som ett vandrande träd, det viskar och droppar i skogen.

CDLXVII Krasslig

Hemma och sjuk. Hoppas på att få sova i natt, slippa förra nattens feber och frossa och illamående, samtidigt som stormen Berit ven utanför fönstren. Jag var nästan säker på att jag skulle hitta balkongmöblerna i en enda röra i morse, kanske till och med nere på gatan, men allt var märkligt nog på plats, förutom en vält pelargonkruka.

CDLXVI Mat och visning på Medelhavsmuseet


Jag är svag för konstraster. Att gå från en stämningsfull adventsgudstjänst i Korskyrkan, med stor kör och musiker och en bra predikan och många vänner på plats, till uppackade mumier i montrar och beskrivningar av hur hjärnan plockades ut genom näsan med en krok – sådant gillar jag.

Emma E och jag hade stämt träff på Bagdad Café, på övervåningen till Medelhavsmuseet på Fredsgatan, där vi åt lunch i trevlig miljö, orientaliskt inspirerad men inte överdådig, innan vi gick på visningen klockan tre. Eftersom några barn var med anpassade guiden visningen efter dem, och jag hade precis suttit och berättat för Emma över maten att jag gärna går på barnvänliga museer och barnvänliga visningar, och det var precis vad vi fick. Så länge det inte blir barnsligt på ett larvigt sätt, vilket ju sällan är bra över huvud taget, är det ofta de mest spännande godbitarna som väljs ut när det finns barn i gruppen. Passar mig utmärkt.

Så det blev mycket mumier, som sagt, både människor och djur – katter, krokodiler, fåglar. Vi fick veta att eftersom katter var heliga i Egypten var det en stor sak när en huskatt gick och dog. Då rakade familjen bort ögonbrynen för att visa sin sorg.

Jag och Emma hann gå runt en kort sväng innan visningen började, bland krukor och marmorskulpturer och figuriner och andra fynd, och det var precis som det brukar, att det går att uppskatta estetiken hos prylarna och läsa sig till när och var de är ifrån, men när någon berättar om dem och sätter in dem i ett sammanhang är det en helt annan sak. Och det var hon bra på, den guide vi hade.

Museet och caféet har bra öppettider och ligger centralt. Pinsamt nog var det mitt första besök på bådadera, men nu lägger jag särskilt caféet på minnet, för listan över kvällsöppna, trevliga ställen kan aldrig bli för lång.

CDLXV Lördag på stan


Bor du i Stockholm och får en tillrest vän på besök över dagen? Börja förslagsvis med lunch på Gildas rum på Skånegatan, caféet som blandar charm och kitsch på ett lyckat sätt (jag önskar att jag kunde länka här, men de verkar inte ha någon hemsida), fortsätt till Rönnells antikvariat, där det ofta är evenemang av olika slag, i dag en bokrelease, och avrunda grällt med en titt på NK:s julskyltning. Gör man det en lördagseftermiddag kan det hända att fler har fått samma idé, så man får inte vara rädd för att trängas.

Erica från Uppsala testade det här paketet i dag och gav det väl godkänt.