Jo, det ser ungefär ut som i går, till och med några åhörare var desamma, men innehållet var helt annorlunda.

Och nu tar jag dem i ordning, Sturebibblans senaste program, tre dagar i rad. I söndags kom Berit Engdahl och pratade deckare, först en historisk exposé och därefter tema Stockholm. (Den stockholmsdeckare jag blev mest sugen på var Vic Sunesons Vem av de sju?, som man hör talas om i de här sammanhagen då och då, eftersom historiens mord äger rum i facksal 4 på Stadsbiblioteket.) Efter bokpresentationerna blev det frågesport om olika författare, huvudpersoner, miljöer och annat, och hur många rätt man hade kunde man hålla för sig själv, för vi alla fick pris. Berit hade nämligen med sig en stor trave nya och äldre böcker att ge bort, så det var bara att välja. Jag tog både en tunn Roberto Saviano och en gammal Agaton Sax-bok, som Berits pappa är upphovsman till.

Så i går hade vi årets julboktipskväll. Maria Bäckström från Goethe-institutet, Tiffany Alnefelt från The English Bookshop och Louise Herb från Pocketshop berättade om en rad olika nyheter och favoriter, och ett nytt inslag var att Marias pojkvän Martin medverkade som uppläsare, både i början och slutet av programmet. Väldigt effektfullt. Jag hade gjort i ordning en jullåtlista som jag drog igång i högtalarna under tiden folk kom in, vilket hade varit ett mysigt inslag om jag inte hade råkat sätta en rivig Chicago-låt på repeat utan att märka det, och den var inte ens särskilt julig. Men till efterminglet hade jag fått ordning på uppspelningen, så under glöggdrickandet och pepparkaksknaprandet och clementinskalandet hade vi Ray Charles, Diana Krall, Chet Baker och andra i bakgrunden. Folk minglade som aldrig förr, stod och pratade i olika grupperingar och bläddrade i bokpresentatörernas böcker. Bland besökarna fanns också en bibliotekarie från Arkitekturmuseets bibliotek, som vi planerar ett samarbete med i februari. Information kommer så småningom.

I kväll avslutades den här kavalkaden med två program i följd. Det första kallades på affischen ”Nobelnovell” och hölls under bibliotekets sista öppettimme. Det var de två redaktörerna för årets utgåva av Noveller för världens barn, Gun Ekroth och Christian Reimers, som pratade om boken och dess innehåll och skådespelaren Torsten Wahlund (Peter i Saltkråkan) som läste valda berättelser ur den, bland annat Tomas Tranströmers Göken. Man vet aldrig hur en uppläsning faller ut, kommer man att höra ordentligt, sitter folk obekvämt på de ryggstödslösa bänkarna, ska det bli något högljutt utrop på tunnelbanestationen, kommer folk att ränna runt i biblioteket på ett störande sätt? Men det gick väldigt bra, uppläsningarna var så proffsigt utförda att hela publiken satt andäktigt lyssnande och verkade hänga med i alla svängar.

Sist ut var läsecirkeln om Jhumpa Lahiris novellsamling Främmande jord. Jag och kollegan Carolinn ledde den och Gun och Torsten stannade kvar och var med även på cirkeln. Totalt var vi sju personer. Visserligen svävade samtalet ut ganska långt i olika riktningar, men en del diskussion blev det om bokens olika utvandrade indiska familjer som försöker uppfostra sina barn på en ny plats, framför allt i nordöstra USA. Jag hade kunnat dissekera novellerna mycket längre och mer ingående, de olika parallellerna kring arrangerade kontra självvalda äktenskap, vikten av utbildning, eventuella cementerade fördomar om vad indiska föräldrar strävar efter för sina barns del. Men så är jag också detaljläsare.