Jag är svag för konstraster. Att gå från en stämningsfull adventsgudstjänst i Korskyrkan, med stor kör och musiker och en bra predikan och många vänner på plats, till uppackade mumier i montrar och beskrivningar av hur hjärnan plockades ut genom näsan med en krok – sådant gillar jag.

Emma E och jag hade stämt träff på Bagdad Café, på övervåningen till Medelhavsmuseet på Fredsgatan, där vi åt lunch i trevlig miljö, orientaliskt inspirerad men inte överdådig, innan vi gick på visningen klockan tre. Eftersom några barn var med anpassade guiden visningen efter dem, och jag hade precis suttit och berättat för Emma över maten att jag gärna går på barnvänliga museer och barnvänliga visningar, och det var precis vad vi fick. Så länge det inte blir barnsligt på ett larvigt sätt, vilket ju sällan är bra över huvud taget, är det ofta de mest spännande godbitarna som väljs ut när det finns barn i gruppen. Passar mig utmärkt.

Så det blev mycket mumier, som sagt, både människor och djur – katter, krokodiler, fåglar. Vi fick veta att eftersom katter var heliga i Egypten var det en stor sak när en huskatt gick och dog. Då rakade familjen bort ögonbrynen för att visa sin sorg.

Jag och Emma hann gå runt en kort sväng innan visningen började, bland krukor och marmorskulpturer och figuriner och andra fynd, och det var precis som det brukar, att det går att uppskatta estetiken hos prylarna och läsa sig till när och var de är ifrån, men när någon berättar om dem och sätter in dem i ett sammanhang är det en helt annan sak. Och det var hon bra på, den guide vi hade.

Museet och caféet har bra öppettider och ligger centralt. Pinsamt nog var det mitt första besök på bådadera, men nu lägger jag särskilt caféet på minnet, för listan över kvällsöppna, trevliga ställen kan aldrig bli för lång.