MMCCXXIX Hemlöshet i Stockholm och vi frivilliga som försöker dra strån till stacken

De så kallade ”storsamlingarna” för volontärer i det nätverk där Korskyrkans luncher för hemlösa ingår – alltså för personer som varit med och hjälpt till på luncher, caféverksamhet, julfiranden och annat – har haft ganska olika stil. Den här gången var samlingen i Söderhöjdskyrkan och Linn Hemmingsson från socialförvaltningen var kvällens gäst. Det var ett väldigt skönt upplägg. Organiserade samtal vid borden i all ära, det är alltid bra att lära av varandra och få veta hur det går till i andra kyrkor, men den här gången blev det bara informellt snack över smörgåsfika – vid mitt bord var vi tre från Korskyrkan och en som nyligen börjat engagera sig som volontär i Johannes kyrka – och därefter kort introduktion av Magnus Helmner, som arrangerar det hela, tillsammans med en diakon i Katarina kyrka, och så Linn Hemmingssons information.

Det handlade mycket om vem som har rätt till vad, särskilt i och med att flera på plats var engagerade i Vinternatt 2, nattlogi i kyrkor för hemlösa EU-medborgare. Om jag förstod allt rätt är läget så här: Borträknat EU-medborgare finns ca 800 akut hemlösa i Stockholms stad varav ca 50 regelbundet sover utomhus. Mörkertalet är sannolikt litet. Hemlöshetsmottagningen eller socialjouren kan fatta biståndsbeslut för en person utan socialtjänstkontakt att sova en enstaka natt på härbärge. Den som behöver mer omfattande hjälp behöver ha kontakt med en socialsekreterare som gör en utredning. Vissa undviker den kontakten och låter bli att söka nattlogi. Vinternatt 2-platserna reserveras för EU-medborgare för att de inte har några andra rättigheter, till skillnad från hemlösa personer ”från 20 år som har sin tillhörighet i Stockholms stad” – de omfattas av ”tak-över-huvudet-garantin”.

En diskussion uppstod om personer som faller mellan stolarna, och upprinnelsen verkade vara att hemlösa stockholmare velat ta del av Vinternatt 2-platser men fått nej för att platserna är ämnade för en annan grupp. Linn Hemmingsson menade att det är extremt ovanligt att sovplatserna i Stockholm tar slut för alla som omfattas av ”tak-över-huvudet-garantin” och att ett rum vilket som helst hos socialtjänsten öppnas om någon skulle stå utan sovplats en natt. Alltså lär personerna som väljer att gå till en Vinternatt 2-lokal och får nej vara sådana som undviker kontakt med socialtjänsten. Det är klart att det vore hemskt att som Vinternatt 2-volontär stå öga mot öga med en hemlös stockholmare och skicka ut vederbörande i de bitande minusgraderna, men med tanke på att platserna för EU-medborgarna lottas ut och i regel inte räcker till för den avsedda gruppen kan det inte bli på något annat sätt.

För att nå de personer som behöver akut hjälp men undviker myndighetskontakt skulle man behöva lätta på villkoren, och utan att ha sett verksamheten från insidan antar jag att man skulle förhindra ett antal utomhusnätter med allsköns hälsoproblem som följd, men samtidigt försämra chanserna att fånga upp de här personerna för att erbjuda långsiktig hjälp. Det skulle inte förvåna mig om stelbenta regler med jämna mellanrum leder till orättvisor för utsatta personer i Stockholm och resten av landet, men trots det och trots att vi under kvällen fick höra exempel på sammanhang där socialtjänsten behöver tänka om så försvarar jag svenska regelverk i sociala frågor mer och mer ju mer jag lär mig om världen. När det fungerar fungerar det sällsynt bra. Dessutom, som Magnus Helmner sa som svar på kommentarer om eventuell bristfällig omsorg från stadens sida: Det står ju också var och en fritt att öppna ett varmt rum för en utsatt människa.

När Stockholms stads uppsökarteam kom på tal kunde jag inte låta bli att associera till problematiken på biblioteken. Teamet beskrivs som den instans man kontaktar när man är orolig att någon ute på stan far illa och jag vet att en kollega haft kontakt med dem angående våra besökare som inte kan ta hand om sig, men av någon anledning står vi ändå alltid handfallna när problemen väl uppstår. Om det inte handlar om våld, droger, ett akut sjukdomstillstånd eller något annat påtagligt – vem ringer vi? Polis, väktare och uppsökarteam tycks alltid vara fel instans. Ibland har vi genom låntagarregistret personuppgifter på just de personer som inte mår bra och beter sig asocialt på ett eller annat sätt, men uppgifterna är sekretessbelagda och vi får inte föra dem vidare. Alltså behöver någon myndighetsperson komma och prata med besökaren just när han eller hon är på plats och just när han eller hon visar tydliga tecken på den problematik som vi i personalen i många fall ser om och om igen hos samma person.

Jag ställde frågan till kvällens talare efteråt. Hon sa att hon hade reagerat när hon läst om biblioteksstöksdebatten i media förra året, men vad hon visste finns ingen upparbetad kontakt mellan bibliotek och socialtjänst. Det kanske är dags för det.

MDCLXXXI September är underklädesmånad

IMG_7237.JPG

Så var klädinsamlingen igång till Korskyrkans luncher för hemlösa. Olika månader samlar vi in olika plagg, de slags plagg vi vet att våra gäster har störst behov av, och novemberlunchen blir första utdelningstillfället. Vi börjar nu i september med underkläder, vilket kungjordes på dagens gudstjänst. Mötesledaren berättade om luncherna och insamlingen och sa: ”Så om ni har underkläder hemma …” Hjälp! Vad säger killen! Använda jackor och vantar tar vi gärna emot, men inte second hand-underkläder! ”… behåll dem och gå och köp nya och lämna här i kyrkan.” Puh!

Kampanjen marknadsförs med en bild på vintriga kläder, och som vanligt får sådant här ideellt arbete förläggas till sena kvällar och nätter, så nära midnatt häromsistens la jag en hög kläder på badrumsgolvet, orkade inte ta fram systemkameran, höll upp mobilen med höger hand för att fota och jobbmobilen med vänster hand som spotlight.

Nu peppras kyrkan och församlingsmedlemmar med flyers och Facebook med diverse information och påminnelser. Ingen ska missa att Korskyrkan tar emot kläder till hemlösa i höst!

CMLVII Presenttips: Köp och döp en get

Screen Shot 2013-01-02 at 11.30.55 PM
I kväll hade Jenny H enkel och trevlig födelsedagsfest på Mocco på Nybrogatan (tyvärr hade de glömt bort allihop, så det satt folk i det reserverade rummet och de hade bestämt sig för att stänga två timmar tidigare än avtalat, men det ordnade upp sig). Eftersom Jenny inte ville ha några presenter, utan att dessa i så fall skulle ges till människor med större behov, köpte jag en get via Barnmissionen och gav den namnet Jenny. Dagens bäst använda pengar.

DLXXV Satsa 25 dollar, rädda någons försörjning


Klart man vill vara med och finansiera en skönhetssalong i Tanzania! Kivas idé är oemotståndlig – man avvarar 25 dollar, väljer en person bland många behövande som behöver ett lån på kanske 500 dollar till sin verksamhet, väntar in att tillräckligt många ska bidra, får tillbaka pengarna under en avbetalningsperiod på några månader, lånar ut dem igen till någon annan! Och jag har alltså just investerat mina 25 dollar i en tanzanisk skönhetssalong.

Filmen om Pedro visar hur det funkar på en och en halv minut.

CDLXX Julgåvor till Lettland

imageFör ett par veckor sedan la en bekant upp en Facebook-inbjudan till att vara med och bidra med mat, hygienprylar, kläder och leksaker inför en resa till Lettland då julgåvor ska delas ut bland behövande familjer och hemlösa. Jag bestämde mig för att kolla intresset hos mina kolleger genom att sätta upp två anslag, ett på Stadsbiblioteket och ett på Regionbiblioteket, och det dröjde inte länge förrän mailen började trilla in. Och sedan kom kassarna. Det var helt överväldigande och gladde mig enormt! Det som syns här på bilden är max hälften av det totala havet som fyllde arbetsrummet på Regionbiblioteket.

Jag tror man var intresserad av två saker – att göra en insats (som ju nästan alla vill, men man kanske behöver en liten knuff för att det ska bli av) och att rensa i garderober, vindsförråd och källare. Det sistnämnda är en suverän win-win-åtgärd, även om den hos minst en gav upphov till en del konsumtionsångest. Jag känner verkligen igen det. Hur i hela friden kan man äga så mycket saker? Och saker man inte behöver, dessutom? Men desto större anledning att sakerna byter händer.

I morse kom Lettlandfararen Lotta och hämtade sakerna i sin lilla bil. Jag var på plats en stund innan och försökte bringa reda i blandningen – barnkläder och vuxenkläder och havregryn och konserver och tvål och dockor och filtar. Att det blev så mycket kläder gjorde att jag blev rädd att allt inte kunde tas med, så för säkerhets skull började jag dela upp det i sådant som var gångbart och mindre gångbart på Korskyrkans hemlösluncher. Dessutom tänkte jag mig att ju mer sorterat det är desto enklare blir det vid utdelningen, så jag hade fixat sex banankartonger som jag fyllde och skrev på, men sex kartonger var ju en droppe i havet. Men i slutänden blev allt bra. Fler kartonger hade inte gått in i bilen, det övriga, som låg i kassar, pressades bokstavligen in i bilens alla skrymslen och kvar blev en liten påse med vantar, halsdukar och mössor och två ytterplagg, sådant jag vet är hårdvaluta på hemlösluncherna.

Ju mer jag tänker på det desto mer värmer kollegernas generositet. Ingen hade någon skyldighet att börja rota efter urväxta kläder i ett förråd eller gå och köpa mat till främlingar.

XCI Varning för Viol

Varnar för ny välgörenhetsorganisation. DN om Viol Fundraising som hamnat på FRII:s varningslista. Genuin välvilja eller bondfångeri, det vågar jag inte spekulera i, men det här var skojigt – DN intervjuar organisationens ena grundare, som ”under hela livet jobbat med olika typer av välgörenhet och försäljning”:

Vad har du jobbat med för välgörenhet tidigare?
– Jag har varit medlem i Svenska kyrkan under en tid. Det är väl framförallt det.