Fortsättning följer.
DLXXIII Gallring i bokhyllan
Det bästa med att läsa biblioteksböcker är att man får lämna ifrån sig dem när man är klar. Är det mina egna måste jag ha plats för dem.
Att över huvud taget äga böcker har blivit mindre och mindre viktigt för mig, så jag köper sällan nya och försöker bli av med dem jag har. Men det är svårt. Böcker jag ännu inte har läst kan jag inte ge bort, inte heller om jag fått dem i present eller om de är signerade eller om det är böcker jag recenserat, ibland med recensionen utklippt och lagd i boken. Men när det gäller den sistnämnda kategorin har jag nu tänkt om. Barn- och ungdomsböcker som jag skrev några rader om i Svenska Journalen som 19-åring ryker. Stadsmissionen har nu fått ett litet tillskott.
DLXXII Kollektionssläpp på Plezuro
DLXXI Arkitekturmuseets bibliotek gästspelar
Just nu strösslar jag med flyers om torsdagens program på Sturebibblan. ”Arkitekturmuseets bibliotek gästspelar” är rubriken, och jag tror att programmet är lika svårt att sälja in som värt att gå på. Det finns massor av spännande material på Arkitekturmuseets bibliotek, böcker och tidskrifter och andra resurser, som vem som helst med intresse för hus, inredning, bostadsbyggande och liknande säkert skulle uppskatta. Det gäller bara att nå rätt personer och hoppas att folk inte bara tycker det låter konstigt att ett bibliotek gästspelar på ett annat bibliotek. Just det här gästspelande biblioteket är ett sådant som förmodligen ganska få stockholmare vet att man har tillgång till.
Så välkommen till Sture bibliotek torsdagen 23 februari kl. 19.00!
Och kasta gärna ett öga på utställningsväggen när du ändå är där, för att se den här bloggarens konsertbildskollage som sitter uppe ett par veckor till.
DLXX Sense and sensibility
Andra kan ha sagt det förr, men Jane Austens humor, distans, klarsynthet och förmåga att skildra personer med helt olika sinnelag – vilken fröjd det är att ta del av hennes världar!
De två senaste kvällarna har jag levt i Förnuft och känsla-världen, medelst filmen från 1995. När de ogifta systrarna Emma Thompson och Kate Winslet opponerar sig mot den jovialiske släktingens erbjudande att bjuda på middag varje dag får de svaret: ”No refusals! I’m quite deaf to them.” Typisk, skön Austen-dialog, tänkte jag, men nu har jag kollat och just de replikerna är faktiskt inte hämtade ur boken. Kudos, manusförfattaren.
DLXIX Café Stiernan
Storfavoriten just nu är Café Stiernan på Österlånggatan – fik och nudelbar! Där sitter man och spejar ut genom fönstret och stänker buljong omkring sig när man äter ramen med porslinssked. (Fast jag har nu läst mig till att det är pinnar som gäller för själva nudlarna, skeden har man bara till buljongen. Nästa gång ska jag göra rätt.)
DLXVIII Bibliotekarien som kan
Yes, det lönade sig! Som det ju ofta gör. Biblioteket i P1, som jag lyssnade på på hemvägen i går kväll, handlade bland annat om Hjalmar Bergmans Farmor och vår herre och Clownen Jac. Och självklart kom det fram en dam till informationsdisken på Östermalms bibliotek i eftermiddag och frågade efter just dem. ”Clownen Jac”, sa hon, ”var det hans första roman?” ”Nej, det var nog snarare hans sista”, sa jag, för jag ville minnas att det sas så i programmet. Och bara så där växte en av våra låntagares förtroende för mig som yrkesperson.
DLXVII Biblioteket har stängt för dagen och det snöar
Tätt tätt tätt, vitt vitt vitt i luften på väg hem från jobbet. Efter en dag på ett underjordiskt bibliotek har man ingen aning om vad det är för väder. Vissa ledtrådar får man av besökarnas skick när de kommer in på biblioteket, och när man närmar sig trappan upp mot Birger Jarlsgatan vid arbetsdagens slut ser man om golvet är blött eller torrt och vad för slags ljus som kommer där uppifrån. Sedan sticker man upp huvudet i nivå med gatan och får äntligen veta om man ska gå hemåt längs Kungsgatan i rosa skymning eller duggregn – eller tjockt snöfall. Sedan söker man upp senaste podradioversionen av Biblioteket i P1, justerar hörlurarna, stoppar mobilen i kappfickan, böjer ner huvudet så att det bildas snödrivor på hjässan och vet att man är hemma inom någon halvtimme.
DLXVI Josef – drömmarnas konung
Någon gång för länge sedan såg jag Prinsen av Egypten och minns den som välgjord. Nu hade jag lust att se om den, men Lovefilm hade den inte, däremot uppföljaren Josef – drömmarnas konung. Inte jättefantastisk, musiken är ihopslarvad och karaktärerna lite stela, men historien går inte av för hackor. Kärlek och illvilja, triumfatorisk framgång och bitter motgång, äventyr, svek, humor, hämnd och förlåtelse. Nu ser jag fram emot att komma till berättelsen om Josef i min bibelgenomläsning – från pärm till pärm under det här året är mitt mål – men jag är en bit ifrån än så länge. Sodom och Gomorra har precis förstörts och Rebecka har bevisat att hon är en schyst tjej genom att oombedd ösa upp vatten åt tio törstiga kameler.
DLXV Kungsholmslunch
När Anna i dag skulle bjudas på sen födelsedagslunch och stället vi skulle gå till visade sig vara stängt tog vi en kort promenad till lunchställena på Pontonjärgatan och kunde inom några minuter jämföra dagens rätter från tre olika slags kök. Vi bestämde oss för asiatiskt på Mamadou (på bilden den lilla inkluderade förrätten). Det var kul att bekanta sig med lunchutbudet här i min egen stadsdel, det har jag ytterst sällan anledning att göra.
Under tiden vi satt och fiskade upp vår mat med pinnar pratade vi bland mycket annat om förra veckans Strindbergsföreläsning på Sturebibblan och vilken bra talare intendenten från Strindbergsmuseet var. Nästa chans att höra honom är på en lunchföreläsning på Kungsholmens bibliotek torsdagen 23 februari.
