Blåbär i gräddfil – en mycket bättre idé än man tror! Tog en vaniljsåsdränkt bit framför TV:n i kväll av den paj som blev över efter lördagens Pride and prejudice-maraton. Receptet hittade jag här, det blir som ett skal av, ja, hård, tunn sockerkaka, kan man väl säga, med en krämig fyllning. Jag trodde aldrig att gräddfilsröran skulle stanna, den skvalpade runt där i när man rörde formen, trots att pajen fick stå i ugnen en kvart extra. Men efter några avsvalningstimmar på köksbänken var konsistensen perfekt.
(Ett tips är att undvika att använda en form med löstagbar kant. Ugnen blev full av droppande smör, som lösgjorde sig från den mjuka pajskalssmeten och kom ut genom formens inte hundra procent täta botten. Rökutveckling i lägenheten.)




Ibland bara tror man att man har koll. När jag hjälpte mina föräldrar att dra igång Spotify förra veckan upptäckte jag att mina senaste lyssningar dök upp i deras sociala ström i högerspalten. Och jag som trodde att jag kunde lyssna helt oannonserat när jag valt bort publiceringen på Facebook, men icke. Man måste slå på ”Private Session” också. Och då kommer varningstexten upp att ”Private Session” stängs av om man varit inaktiv en tid eller startar om Spotify. Nåväl. Nu är det påslaget och jag kan i all hemlighet lyssna på Destiny’s Child, Irene Cara och … ja, Army of Lovers hittar jag till och med i en spellista. Sedan slår jag av det och berättar för världen att jag upptäckt fräck finsk soul (det har jag faktiskt) och älskar tysk jazz (också sant, som mina trogna läsare vet).
Vi har gjort försök att få till ett gemensamt datum i mer än ett halvår och i dag blev det äntligen av – maratontittande på BBC-serien Pride and prejudice. Just precis, den där Mr. Darcy spelas av Colin Firth. Totalt var vi elva personer, nio tjejer och två grabbar, även om ett par avlöste varandra och inte var med under alla sex timmars effektivt tittande, med pizzapaus efter timme två. Vi använde 
