MLIX Apatiska för nybörjare
Tack, Kulturförvaltningen, för 2012 års julklapp – Stadsteaterbiljetter, som kom att användas till att se Apatiska för nybörjare förra veckan (sista föreställningen spelas 2 juni, än är det gott om tid att gå och se den). Vad förväntar man sig av en pjäs som bygger på Gellert Tamas bok De apatiska och alltså handlar om vem som bar skulden för vad i alla turer kring de apatiska flyktingbarnen i början av 2000-talet? Inte två timmars intensivt röj, humor och galenskap i alla fall. Imponerande nog behölls seriositeten kring frågan hela tiden, det var aldrig svårt att följa tråden och man ramlade ut från teatern mer säker än någonsin på att alla mynt har en sida som man ännu inte har sett.
MLVIII Vi som ses och pratar böcker
Under deckarkvällen på Sture bibliotek kände jag igen två av åhörarna från träffen med Breakfast Book Club häromveckan, en kände jag igen som en bokbloggare som jag stötte på för första gången under en träff för Stadsbibliotekets Facebook-gillare för flera år sedan och en – favoritbesökaren för kvällen – var min gamla kursare Linda från bibliotekarieutbildningen.
Linda var på konferens i Stockholm (där hon bland annat lyssnade på en av mina kolleger i vars presentation en bild på mig dök upp) och såg på morgonen att jag skrev på Facebook om kvällens begivenhet på Sturebibblan. Hon hakade på och vi gick och åt efteråt och uppdaterade oss på våra respektive bibliotekskarriärer.
Jag konstaterar en gång till att bokfolket är en liten skara som roterar och omgrupperar då och då och dyker upp i varandras sammanhang.
MLVII Påskekrim-kvällen på Sture bibliotek
Med ett enkelt koncept är det också enkelt att variera sig. När vi i veckan bjöd vi in till boktipskväll på Sture bibliotek var temat deckare, under den norskt inspirerade rubriken ”påskekrim”. Vi följde temat fullt ut, med en fin påskekrimaffisch från marknadsavdelningen i svart, vitt och rött, vi gjorde deckarbokpåsar med matchande etiketter, köpte in skumkaniner och dödskallar att bjuda på, la fram ett gigantiskt påskägg med pappersblod under och fixade temaenliga buketter till boktipsarna, med vita och röda blommor.
Det var Louise Herb från Pocketshop, Anna Liv Lidström från dagensbok.com och Tiffany Alnefelt från The English Bookshop som tipsade. Louise och Tiffany har vanan inne vid det här laget, medan det här var vårt första samarbete med dagensbok.com och Anna Liv. När jag för ett par månader sedan försökte hitta en pratglad deckarentusiast att bjuda in skrev jag en allmän förfrågan på Twitter och blev tipsad om Anna Liv i egenskap av deckarrecensent, vilket kändes klockrent för oss, och nu är kontakten tagen mellan Sture bibliotek och dagensbok.com. Det vet man aldrig vad det kan leda till framöver.
I bloggen En och annan bok hittas en förteckning över alla deckare vi tipsades om under kvällen.
MLVI Sådant som händer i Indien
I förrgår var det hemgruppssamling hos mig och som en del av terminens diakonitema berättade Matilda om sin resa till Indien i december. Det var superintressant, vilket jag är övertygad om att alla tyckte, men eftersom jag besökte ungefär samma platser med samma organisation för två och ett halvt år sedan var jag kanske mest entusiastisk av alla.
Man blir förtvivlad över: Alla barn som lever på gatan, smuts och fattigdom, det kortsiktiga tänkandet som gör att föräldrar inte sätter barnen i skolan, fientligheten mellan olika trosuppfattningar.
Man blir lycklig över: Pojkarna på hemmet för gatubarn som fått egna sängar tack vare pengar som bland annat samlats in i Korskyrkans söndagsskola, det fina julfirandet som Matilda och de tre hon reste med var med om tillsammans med barnen, de lokala socialarbetarna som har förstått att relationer är allt, de kristna som delar med sig av sin tro och bidrar till att fler och fler tar emot Jesus, de många vittnesbörden om hur Jesus förvandlar liv.
MLV Frisksporteri vid slottet i går
Härligt att se, skönt att slippa delta.
MLIV Hej Nosh and Chow
En kanske inte helt given men väldigt härlig aktivitet samma dag man kommer hem från en Afrikaresa är en middag på Nosh and Chow. Jag och Sofia har följt stället under byggtiden och sedan de öppnade 10 januari, och nu slog vi till.
Ett besök på Nosh and Chow är definitivt en fin restaurangupplevelse, men det är alltid förväntningarna som bestämmer ens omdöme. Efter att ha sett bild efter bild som Nosh and Chow lagt upp på Instagram, den ena flottare än den andra, såg inredningen mycket mer … vanlig ut. Tilltalande på många sätt, snygg och genomarbetad, men trängre än jag tänkt mig och med vissa skavanker – sådana man kan göra något åt, som synliga sladdar, och sådant som knappast går att påverka, som att butiken på andra sidan gatan har ett gigantiskt, grällt upplyst skyltfönster. Akustiken var ganska förfärlig, inte ens när bordet intill var ledigt gick det att prata i vanlig samtalston. Maten var god, men inte den wow-upplevelse jag ofta haft på Nosh and Chows moderetablissemang Berns.
Om det nu låter som att jag sågar stället totalt får man betänka att jag var alldeles för påläst vid det här första besöket (och då menar jag på restaurangens egen propaganda). Utan de uppskruvade förväntningarna hade jag tyckt att det mesta var fantastiskt.
Att det är just Berns som står bakom gör att jag och Sofia är inställda på att upplevelsen matchar den Berns-känsla vi skämt bort oss med, så stämningen steg när vi ungefär samtidigt fick både tekannor på bordet av välbekant modell och som bordsgranne Berns-stammisen Sarah Dawn Finer, den här kvällen i sällskap med Filip och Fredrik.
Och att Norrlandsgatan höll på att snöa igen när vi kom ut var pricken över i för min nyhemkomna lekamen, som trivs så bra med att befinna sig långt ifrån ekvatorn.
MLIII Hemkomsten
När jag kom till porten hade jag glömt portkoden och fick söka fram den i ett mail i mobilen. När jag kom upp i lägenheten såg det så där främmande ut som det gör efter en tids bortavaro, men trevligt. Mina föräldrar hade tagit undan posten och ställt en pärlhyacintkruka på bordet. När jag packade upp väskan hittade jag stegräknaren som varit oanvändbar under resan (den räknade tusentals steg under våra timmar i den hoppiga bussen) och satte på mig den igen.
I dag har jag varit ledig, i morgon börjar vardagen.
MLII Morgonkaffe under mellanlandningen i Istanbul
MLI Intervju: Medresenärerna Ros-Marie och Britt-Marie
Miniintervju med tvillingsystrarma Ros-Marie och Britt-Marie Johansson 12 mars.
De här tvillingarna är de gladaste jag någonsin träffat. De uppbådar alla engelskakunskaper de har och lyckas mer än väl konversera alla nationaliteter. Intervjun ägde rum då vi nyligen kommit till Durban.
Hur kommer det sig att ni är med på resan?
Vi var med på EFK:s Brasilien-resa förra året och det var så fruktansvärt bra och trevligt, och det är många därifrån som är med här. Och nu är vi friska, det vet vi inte om vi är nästa gång.
Vad uppskattade ni mest i Moçambique?
Ros-Marie: Besöket hos de döva flickorna och den brasilianska missionären som gett dem ett språk och ett värde som människor.
Britt-Marie: De som sjöng för oss på bibelskolan. De var så glada och visade att de uppskattade att vi var där.
Längtar ni hem till TV:n och de fotbollsmatcher jag råkar veta att ni följer?
Nej, men vi vill gärna veta hur det går när Sverige möter Irland.
Vad tycker ni om vår busschaufför?
Han är jättebra! Han har stort tålamod med oss, blir aldrig irriterad. Han behöll till och med lugnet när vi höll på att inte komma ut ur Maputo.
Theomis 