MLIV Hej Nosh and Chow

20130320-233643.jpg
En kanske inte helt given men väldigt härlig aktivitet samma dag man kommer hem från en Afrikaresa är en middag på Nosh and Chow. Jag och Sofia har följt stället under byggtiden och sedan de öppnade 10 januari, och nu slog vi till.

Ett besök på Nosh and Chow är definitivt en fin restaurangupplevelse, men det är alltid förväntningarna som bestämmer ens omdöme. Efter att ha sett bild efter bild som Nosh and Chow lagt upp på Instagram, den ena flottare än den andra, såg inredningen mycket mer … vanlig ut. Tilltalande på många sätt, snygg och genomarbetad, men trängre än jag tänkt mig och med vissa skavanker – sådana man kan göra något åt, som synliga sladdar, och sådant som knappast går att påverka, som att butiken på andra sidan gatan har ett gigantiskt, grällt upplyst skyltfönster. Akustiken var ganska förfärlig, inte ens när bordet intill var ledigt gick det att prata i vanlig samtalston. Maten var god, men inte den wow-upplevelse jag ofta haft på Nosh and Chows moderetablissemang Berns.

Om det nu låter som att jag sågar stället totalt får man betänka att jag var alldeles för påläst vid det här första besöket (och då menar jag på restaurangens egen propaganda). Utan de uppskruvade förväntningarna hade jag tyckt att det mesta var fantastiskt.

Att det är just Berns som står bakom gör att jag och Sofia är inställda på att upplevelsen matchar den Berns-känsla vi skämt bort oss med, så stämningen steg när vi ungefär samtidigt fick både tekannor på bordet av välbekant modell och som bordsgranne Berns-stammisen Sarah Dawn Finer, den här kvällen i sällskap med Filip och Fredrik.

Och att Norrlandsgatan höll på att snöa igen när vi kom ut var pricken över i för min nyhemkomna lekamen, som trivs så bra med att befinna sig långt ifrån ekvatorn.

MLIII Hemkomsten

När jag kom till porten hade jag glömt portkoden och fick söka fram den i ett mail i mobilen. När jag kom upp i lägenheten såg det så där främmande ut som det gör efter en tids bortavaro, men trevligt. Mina föräldrar hade tagit undan posten och ställt en pärlhyacintkruka på bordet. När jag packade upp väskan hittade jag stegräknaren som varit oanvändbar under resan (den räknade tusentals steg under våra timmar i den hoppiga bussen) och satte på mig den igen.

I dag har jag varit ledig, i morgon börjar vardagen.

MLI Intervju: Medresenärerna Ros-Marie och Britt-Marie

20130317-163022.jpg
Miniintervju med tvillingsystrarma Ros-Marie och Britt-Marie Johansson 12 mars.

De här tvillingarna är de gladaste jag någonsin träffat. De uppbådar alla engelskakunskaper de har och lyckas mer än väl konversera alla nationaliteter. Intervjun ägde rum då vi nyligen kommit till Durban.

Hur kommer det sig att ni är med på resan?
Vi var med på EFK:s Brasilien-resa förra året och det var så fruktansvärt bra och trevligt, och det är många därifrån som är med här. Och nu är vi friska, det vet vi inte om vi är nästa gång.
Vad uppskattade ni mest i Moçambique?
Ros-Marie: Besöket hos de döva flickorna och den brasilianska missionären som gett dem ett språk och ett värde som människor.
Britt-Marie: De som sjöng för oss på bibelskolan. De var så glada och visade att de uppskattade att vi var där.
Längtar ni hem till TV:n och de fotbollsmatcher jag råkar veta att ni följer?
Nej, men vi vill gärna veta hur det går när Sverige möter Irland.
Vad tycker ni om vår busschaufför?
Han är jättebra! Han har stort tålamod med oss, blir aldrig irriterad. Han behöll till och med lugnet när vi höll på att inte komma ut ur Maputo.

ML Anders i köket

20130317-084601.jpg
Efter gårdagens utflykt till Soweto och Apartheid-museet dividerade vi länge om var den högtidliga avskedsmåltiden skulle äga rum – sista kvällen med gänget – och så slutade det ändå med mycket enkel middag på guest houset. Eftersom de inte var förberedda på att fixa mat (fixa, inte laga, det vi åt var misstänkt likt färdigrätter) till över 30 personer blev det kaos i köket, och till allas förvåning, tror jag, tog Anders kommandot. Han tog upp beställningar och rörde sig mellan matsal och kök. Några fick det de ville ha, andra fick nöja sig med något annat, allt efter tillgång.

Vi har verkligen ätit mat under skiftande omständigheter de här två veckorna. En del av charmen.

MXLVIII Intervju: Medresenären Martina

20130315-170549.jpg
Miniintervju med Martina Bengtsson 9 mars.

Martina är min reskompis från min enda tidigare EFK-resa, den till Indien för två och ett halvt år sedan. Under den här resan delar vi rum på de olika hotellen. Intervjun ägde rum en av dagarna i Maputo i Moçambique.

Hur kommer det sig att du är med på resan?
Jag hörde om den från en vän och en annan vän* hade anmält sig till den.
Vilken är den mest intressanta person vi stött på hittills?
Servitören på hotellrestaurangen i går, som ville bestämma vad alla skulle äta och dricka istället för att låta oss beställa själva.
Sover du på bussen?
Ja, jag tror jag slocknade till på väg mot Krügerparken, eftersom jag vaknade med halva kroppen i gången.
Vad ser du fram emot i Durban?
Att bada och att bo på ett annat hotell än Hoyo Hoyo, ett med riktig dusch!
Har du köpt någon souvenir?
Ja, ett stenlejon till en arbetskompis dotter. Och en badväska sydd på dövskolan här i Maputo.

*Detta lär vara jag.

MXLV Intervju: Medresenären Andreas

20130314-085559.jpgMiniintervju med Andreas Sunesson 6 mars.

Andreas är en av tre deltagare i min generation, medan de övriga tillhör våra föräldrars eller farföräldrars. Han är minst morgonpigg av oss alla och gillar att gå omkring i onepiece. Intervjun ägde rum samma dag som vi var på safari i Krügerparken här i Sydafrika.

Hur kommer det sig att du är med på resan?
Släktingar har varit i Afrika och det har alltid pratats om det. Jag har alltid velat besöka Monica och Basil Woodhouse som driver barnhemmet Place of Restoration. Det är också för att mina föräldrar ville åka på den här resan, och vi har aldrig rest tillsammans, just vi tre.
Vilket är favoritdjuret av dem vi sett i dag?
Jag hade väldigt gärna velat se lejon, men nu får jag säga leoparden.
Vad ser du mest fram emot under resten av resan?
Att besöka Place of Restoration.
Vad har smakat bäst hittills?
Hamburgaren på vägkrogen Spur första dagen. Men mest intressant var lammköttet på Karula Hotel.