MDLXXVI Knytis för åtta

20140606-101658-37018115.jpgDiskmaskinen brusar och brummar och det är inte sista gången jag kör den. På köksbänken står fortfarande en del lämningar från knytkalaset i förrgår kväll, då det var sommaravslutning med hemgruppen. Alla åtta var på plats, stämningen var hög och det märks att vi lärt känna varandra, vissa under alla sju terminer från starten, andra under kortare tid. Balkongdörren var öppen. Vi kan ha hörts över hela Kungsholmen.

För övrigt älskar jag knytkalas.

MDXXXVII Valborg 2014

20140502-013531.jpg
Onsdagskväll är hemgruppskväll, även om det råkar vara valborg, men istället för ordinarie program blev det ett bord för åtta på Grekiska Kolgrillsbaren i Huddinge, en liten stund vid majbrasan en kort promenad därifrån och, när vi tröttnat på klezmermusiken från scenen och impregnerats av rök från brasan, ananaspaj hos Matilda.

En väldigt, väldigt lagom valborg med ett schyst gäng.

MCCCXVIII Oroa er inte för någonting

Inför hemgruppssamlingen med tema oro gjorde jag en liten sammanställning av några bibelverser. Riktigt uppmuntrande att läsa så där i följd, tyckte Matilda. Håller med. Här är de.

Matt 6:25-27 Därför säger jag: Oroa er inte för pengar till mat och dryck och för kläder att ha på kroppen. Livet är mer än att äta och dricka, och en människa betyder mer än kläderna hon har på sig. Se på fåglarna! De oroar sig inte över vad de ska äta. De behöver inte så eller skörda eller skaffa sig matförråd för er himmelske Far ger dem mat. Och ni är mycket mer värda för honom än de. Kan all er oro lägga ett enda ögonblick till era liv?

Luk 21:14-15 Oroa er därför inte för vad ni ska svara på de anklagelser som riktas mot er, för jag ska ge er de rätta orden med en sådan skärpa att ingen av era motståndare kommer att kunna svara.

Fil 4:6 Oroa er inte för någonting, utan be till Gud om allt. Tala om för honom vad ni behöver, och glöm inte att tacka honom.

1 Pet 5:7 Låt honom få ta hand om alla era bekymmer och sorger, för han vill alltid ert bästa.

MCLXVIII Vilse vid Liljeholmskajen

20130613-000522.jpg
Inte var det lätt att hitta till Johans nya lägenhet vid Liljeholmskajen. Jag snirklade mig fram på en byggarbetsplats och tyckte jag hade Lisette en bit framför mig och ropade på henne, men hon svarade inte. Det visade sig att det var Matilda. Hon i sin tur hade sett någon som hon trodde var Åsa A, men det var visst någon helt annan. Till slut hann jag upp Matilda, som osannolikt nog hade sprungit på vår gemensamma vän Åsa E, som inte skulle till Johan, men bor i närheten. När hon skulle visa oss rätt anslöt Jonas från ett helt annat håll. Han pratade med Veronica i mobilen. ”Var är du?” Från mobilen: ”Jag vet inte!” Samtidigt dök Åsa A upp runt hörnet.

Men slutet gott, allting gott. Erik och Lisette var redan på plats och Jocke, som hade åkt runt och letat parkering, kom efter en stund. Vi fikade och pratade och pratade och fikade. Och bad.

Och nu är hemgruppsterminen slut. Vad ska jag göra nästa onsdag efter jobbet?

MCXL Frälsningsarmén ställer upp

Andra och sista gästkvällen för hemgruppsterminen. Den här gången var det Frälsningsarmén som besökte oss, representerad av Ywonne Eklund som länge jobbat praktiskt och numera mer administrativt med Frälsningsarméns sociala arbete.

Vi fick en genomgång av mängder av olika satsningar – ”Vinternatt” (sovplatser för hemlösa under vinterhalvåret), hjälp för missbrukare, ekonomiskt stöd, utdelning av matkassar, förskolor, stödboende för ungdomar … Vissa verksamheter får kommunala bidrag, och jag frågade om kommunen lägger sig i den andliga aspekten. Under en period, fick vi veta, hade kommunerna som villkor att man inte fick be bordsbön på förskolorna och liknande, vilket gjorde att Frälsningsarmén fick lov att tacka nej och hitta annan finansiering. Numera är det annorlunda. Kommunerna är helt beroende av kyrkornas och frivilligorganisationernas insatser och ställer inte samma slags krav. Man får väl hoppas att tjänstemännen i fråga snarare ser på resultaten – blir missbrukarna hjälpta? Förbättras ungdomarnas situation? Trivs och utvecklas barnen?

Ywonne nämnde plats efter plats i Stockholm där Frälsningsarmén har verksamhet för olika ändamål. Det är slående hur mycket som görs och hur stora behoven är.

MCXXX Det händer saker i Klara kyrka

Onsdagskväll är lika med hemgruppskväll. Förra veckan var vi hemma hos mig och hade två inbjudna gäster, Hasse och Viveca. Hasse har tidigare jobbat i Klara kyrka men läser nu till präst och ska snart börja jobba i Svenska kyrkan i Hallunda. Viveca jobbar i Klara kyrka med Lärjungaskolan. De har stor erfarenhet av att möta trasiga människor, som fastnat i missbruk eller andra problem, och kunde berätta fantastiska historier om hur de fått vara Guds budbärare, tjänare och vänner och fått se omöjliga situationer förändras.

Ett exempel, vilket också tycktes vara en av deras favorithistorier, är den aggressive mannen som kom in i kyrkan och var omöjlig att kommunicera med. Hasse gjorde flera försök, men möttes bara av morranden. När mannen gjorde en hotfull rörelse mot Hasse blev han rädd att han skulle få en smocka, men istället lutade sig mannen fram mot Hasse och gormade: ”Har du några skor?” Det fanns, så Hasse räckte hastigt över ett par och kontrade med: ”Här får du, i Jesu namn!”

Ett år senare kom mannen tillbaka. ”Känner du igen mig?” ”Nej …” sa Hasse. Mannen berättade att han varit där för ett år sedan och betett sig väldigt illa och fått ett par skor. ”Jag fick så dåligt samvete efteråt att jag gick till polisen och bekände några brott. Sedan hamnade jag på ett kristet behandlingshem och nu är jag frälst. Är det så att ni behöver någon hjälp här i kyrkan?”

I kväll ska vi vara hemma hos Erik borta vid Globen. Bön står på schemat. Bön till guden som förvandlar liv.

MLVI Sådant som händer i Indien

20130322-080421.jpg
I förrgår var det hemgruppssamling hos mig och som en del av terminens diakonitema berättade Matilda om sin resa till Indien i december. Det var superintressant, vilket jag är övertygad om att alla tyckte, men eftersom jag besökte ungefär samma platser med samma organisation för två och ett halvt år sedan var jag kanske mest entusiastisk av alla.

Man blir förtvivlad över: Alla barn som lever på gatan, smuts och fattigdom, det kortsiktiga tänkandet som gör att föräldrar inte sätter barnen i skolan, fientligheten mellan olika trosuppfattningar.

Man blir lycklig över: Pojkarna på hemmet för gatubarn som fått egna sängar tack vare pengar som bland annat samlats in i Korskyrkans söndagsskola, det fina julfirandet som Matilda och de tre hon reste med var med om tillsammans med barnen, de lokala socialarbetarna som har förstått att relationer är allt, de kristna som delar med sig av sin tro och bidrar till att fler och fler tar emot Jesus, de många vittnesbörden om hur Jesus förvandlar liv.