MLXXIV Giselle på Operan

Screen Shot 2013-04-08 at 11.37.37 PM
Lånar här en bild från operan.se för att illustrera den brutalt vackra andra akten av Giselle. Den som vill ta med en mycket ung balettfantast på en föreställning, eller själv vill se något riktigt klassiskt, bör välja den här. Två gånger 50 minuter traditionell, superromantisk balett, med en stor uppsättning dansare i tyllkjolar och trikåer.

Jag och Jenny råkade prata om Susan Lanefelt i går och vem ser vi i kväll på guldbalkongen nedan om inte Susan.
20130408-232717.jpg

MLXXIII Lyssning, läsning och tittning värd sin tid

Här är tre tips på aktuell och omtalad … populärkultur, kanske man kan säga, även om de skiljer sig åt starkt vad gäller genre och seriositet.

Lyssna på: Narkotikalandet
Förtjänster: Reportageserien i tre delar i P1 är ett brutalt dopp i verklighetens isvak. Man inser hur nära inpå sig, rent fysiskt, man har narkotikans och missbrukets alla led, här i Stockholm och på andra orter. Särskilt sorgligt är att höra intervjun med den självsäkre 21-åringen som inte har blivit nedgången ännu, men är det uppenbara stereotypfallet – uppväxt med en våldsam pappa, har fosterföräldrar som bönar och ber att han ska sluta ta det han tar, arbetslös och ständigt på jakt efter droger, erkänner villigt för flickvänner att drogerna är viktigare för honom än de. I nästa andetag säger han att han skulle kunna sluta när som helst. Fast förresten är cannabis bara hälsosamt. Och så glömmer han både fosterföräldrarna och att han påstått att han inte är beroende och säger att det inte är ett alternativ att sluta, för ingen skulle stötta honom genom det. Man vill bara ruska om hela stackars killen.
Baksida: Journalisten som gjort reportagen har visserligen satt ihop en tydlig och pedagogisk helhet, men använder i egenskap av speaker en sagoberättarröst och sagoberättarrepliker, långsamt och repetitivt. Ett besvärande grepp.

Läs: Stockholmsnatt 3
Förtjänster: Hipstersatiren nummer ett, Stockholmsnatt, finns nu att köpa (eller låna!) i ett tredje seriealbum med samlade strippar. De trendslavar man fått följa i Söders klubbmiljöer är nu plågsamt medvetna om att klubbåldern är passerad och de nojar mindre över att bära fjolårets tröja än över frågan om det de gör fortfarande är coolt eller bara patetiskt.
Baksida: Enligt uppgift är Stockholmsnatt en sådan där serie som gör att man ”sätter skrattet i halsen”, och i och med att hipstrarnas ålder ungefär följer min tycks det bli mer och mer sant. Å andra sidan börjar de liksom komma ikapp mig. Om Bokmässan nu, som de säger, är det nya Hultsfred har jag varit nere med rätt crowd länge. En annan baksida är möjligen att vi fans som redan läst stripparna på Svenskans sajt eller Facebook bara får repriser i albumet.

Se: The Bible
Förtjänster: Efter tittarprotester förra året visade SVT en hel massa påsk-TV i år, varav det mest spektakulära var den amerikanska serien The Bible i fem delar på vardera knappt en och en halv timme. Jag såg alla delar med stort intresse, inte riktigt i en följd, men nästan. Oavsett om man är troende eller inte kan man konstatera att Bibeln är ett arv som påverkat hela världen på genomgripande sätt under mycket lång tid. Säger man att det ”hör till allmänbildningen” att ha koll på Bibeln blir perspektivet ofta förminskat, man tolkar det lätt som att alla bör veta att det var Noa som byggde en ark och lastade på djur och att Maria och Josef letade husrum i Betlehem men fick nöja sig med ett stall. Snarare handlar det om bakgrunden till att det i vårt land, långt från Bibelns spelplatser i både rum och tid, sticker upp kyrktorn överallt och att Maria är vårt vanligaste namn. Avsnitten kan ses fram till 1 maj.
Baksida: Seriens ambition är att hålla sig så nära Bibeln och verkligheten som möjligt, men självklart finns det en massa att haka upp sig på. Om man låter bli att nämna alla händelser som skurits bort av komprimeringsskäl var det den teatrala tonen jag blev mest besviken på. Väldigt få personer pratar som det vanliga folk de var. Okej att farao domderar från sin tron, men hans antagonist Mose var enligt Bibeln en harig typ, vilket väl vem som helst skulle bli inför ett helt ofrivilligt uppdrag att leda ett folk från slaveri till frihet. Men här pratar han från första stund som den fantasihjälte man gärna gör honom till. Med Jesus-karaktären är det ännu värre. Snickarsonen som ingen kunde tro att det var något särskilt med är här märkligt ljushyllt i förhållande till alla andra och huvudet högre, och, det värsta av allt, han pratar som en gammal bibelöversättning! Det här var ju mannen som påstod att man kunde kalla Gud för ”pappa” och överförde de stora livsfrågorna till jordbrukstermer så att alla hängde med. Men, som sagt, det är inte bibelberättelserna i sig utan deras innebörd som är det väsentliga. Även om jag har problem med inramningen finns alla centrala bitar med.

MLXXII Mornington Hotel

20130407-012704.jpg
Efter en middag med kollegerna på Italiano på Nybrogatan, där det knappt ens var möjligt att höra vad närmaste grannen sa, gick fyra av oss vidare till Mornington Hotel på samma gata. Det var långt ifrån folktomt i lobby och bar, men ändå gott om avskilda platser där det var lätt att prata, och de många bokhyllorna gjorde att vi kände oss extra hemma. Dit går jag gärna tillbaka.

MLXVIII A perfect guide

20130402-160433.jpg
Kollegan Salomon stack nyss Svenska Dagbladet-bilagan ”A perfect guide” i handen på mig eftersom han, helt korrekt, antog att jag skulle vara intresserad av New York-tipsen. Hela tidningen är full av frestelser, och det är inte alls omöjligt att hitta större eller mindre artiklar av intresse, men de få gånger jag läst ”A perfect guide” tidigare har jag alltid fnyst för mig själv åt de helgaktiviteter somliga stockholmspersonligheter uppger att de ägnar sig åt, eller snarare åt aktivitetskoncentrationen. Från fina gymmet till fina kaffebaren till fina klädbutiken till fina lunchstället till fina frisören till fina nagelsalongen till fina krogen till fina klubben. Hittills har jag avhållit mig från potentiellt hånfullt återgivande av sådana texter här i bloggen, men nu kan jag bara inte låta bli. Det var de här meningarna i slutet av det aktuella numrets text om en superduperperfekt, lyxmaxad helg som rågade måttet: ”Min man har redan förberett den chilifrästa caesarsalladen när våra systrar plingar på dörren. Det är skönt med opretentiösa söndagsmiddagar.”

MLXVI Ett av Stockholms främsta promenadmål

20130402-000334.jpg
Vid lunchtid var det lagom att ta en paus i The Bible-maratonet, få fart på stegräknaren och lapa lite sol. Ystra turister och kungsholmare, barnvagnar och hundar rörde sig bortom valven, på Stadshusets baksida. Några meter utanför grinden mot Norr Mälarstrand var glasskiosken öppen och gjorde bra business. På vattnet flöt uppbrutna isflak. Jag såg gamla Stockholmsfoton framför mig från vårar på 40- och 50-talen och konstaterade att tiden stått still, man var ute och såg samma saker på samma platser och lapade samma sol.

Sedan gick jag in och tittade vidare.

MLXV Påskafton extra allt

Från långfredag till kortlördag (grämer mig varje år över den förlorade timmen) med ovanligt måttliga mängder sötsaker, men med barnaktiviteter hela dagen, vilket vi inte dragit oss för att ha de år då det inte varit barn med under påskfirandet, men nu har vi alibi många år framåt.

20130331-091148.jpg
Bror, svägerska och brorsbarn är kvar i Stockholm hela dagen.

20130331-091202.jpg
Promenaden gick enligt önskemål till lekparken.

20130331-091217.jpg
Karamellfärgsfärgade ägg.

20130331-091229.jpg
Gulblommigt.

20130331-091305.jpg
Jo, vi åt en massa vitaminer, men chokladäggen stod på bordet som en påminnelse om att man behöver tomma kalorier också.

20130331-091314.jpg
Den traditionella äggjakten med ledtrådar som hittas fasttejpade på kluriga ställen, när de inte ska fås av mormor över telefon.

20130331-091323.jpg
Mormor och morfar (gammelmormor och gammelmorfar till mina brorsbarn) fick även ett Skype-samtal på kvällen. Sedan tog brorsdottern hand om disken.