MCXXXIV Poesikvällen med Ann Smith

20130517-091405.jpg
Vem som vill sitta på ett fönsterlöst bibliotek en vacker majkväll och höra poesi? Några, faktiskt, och de fattade ett bra beslut. Andreas Åberg (min kollega Nikes man) höll först en presentation av Ann Smiths poesi och sedan läste och berättade Ann, ett lagom långt, fint program. Hon sålde alla böcker hon tagit med sig och flera stannade kvar och pratade en bra stund.

MCXXXII Bytt är bytt

20130516-144235.jpg
Det var det! Ett snabbt men givande besök vid Centralens bokbytarbord. Författare minglade med SJ-personal, en och annan bokbytare i olika åldrar och varandra. En SJ-kille försåg mig med en kopp te och förklarade hur bra det var att samarbeta med Stora Bokbytardagen med tanke på hur många tågresenärer som läser under resan. Novellix-Lena var där och berättade så snart hon såg mig att Sturebibblan snart ska få en laddning av den nyutkomna Novellix-serien (jag måste verkligen ha en uppsättning själv, så snygga och så bra titlar).

Jag hade tagit med mig ett sprillans oläst inbundet ex av AnnaMaria Janssons Välkommen ut på andra sidan och bytte till mig ett lätt nött pocketex av Theodor Kallifatides Mödrar och söner. Jag gillar nämligen att ha olästa, nötta pocketböcker hemma. Det innebär att jag kan läsa dem i badet eller ta med dem på resor och inte behöver bry mig om hur de ser ut efteråt.

(Jag fingrade en bra stund på ett lika sprillans oläst inbundet ex av Åsa Nilsonnes En passande död, men bestämde mig till slut för att skippa den. Sedan upptäckte jag Åsa Nilsonne ett par meter ifrån mig. Hoppas hon inte såg.)

MCXXX Det händer saker i Klara kyrka

Onsdagskväll är lika med hemgruppskväll. Förra veckan var vi hemma hos mig och hade två inbjudna gäster, Hasse och Viveca. Hasse har tidigare jobbat i Klara kyrka men läser nu till präst och ska snart börja jobba i Svenska kyrkan i Hallunda. Viveca jobbar i Klara kyrka med Lärjungaskolan. De har stor erfarenhet av att möta trasiga människor, som fastnat i missbruk eller andra problem, och kunde berätta fantastiska historier om hur de fått vara Guds budbärare, tjänare och vänner och fått se omöjliga situationer förändras.

Ett exempel, vilket också tycktes vara en av deras favorithistorier, är den aggressive mannen som kom in i kyrkan och var omöjlig att kommunicera med. Hasse gjorde flera försök, men möttes bara av morranden. När mannen gjorde en hotfull rörelse mot Hasse blev han rädd att han skulle få en smocka, men istället lutade sig mannen fram mot Hasse och gormade: ”Har du några skor?” Det fanns, så Hasse räckte hastigt över ett par och kontrade med: ”Här får du, i Jesu namn!”

Ett år senare kom mannen tillbaka. ”Känner du igen mig?” ”Nej …” sa Hasse. Mannen berättade att han varit där för ett år sedan och betett sig väldigt illa och fått ett par skor. ”Jag fick så dåligt samvete efteråt att jag gick till polisen och bekände några brott. Sedan hamnade jag på ett kristet behandlingshem och nu är jag frälst. Är det så att ni behöver någon hjälp här i kyrkan?”

I kväll ska vi vara hemma hos Erik borta vid Globen. Bön står på schemat. Bön till guden som förvandlar liv.

MCXXIX Snart blir det offentligt

20130515-181230.jpg
Sitter på jobbet på övertid, äter Fazerina som kollegan Gunnar försett mig med, lyssnar på Mozart (lyssnar annars aldrig på musik när jag jobbar, men nu har jag bestämt att det är Mozart-vecka) och skriver på ett dokument som rör en viss förändring i Stockholms kulturutbud. Så att säga. Jag har varit försedd med munkavle i något års tid, minst, men inom kort får jag tala ut. Ni anar inte hur tuffa de här restriktionerna varit för undertecknad i egenskap av bloggare, twittrare och facebookare.

MCXXVIII Caféansvarig i flera minuter

20130515-003442.jpg
Kommer man till Café Stiernan på Österlånggatan vid lunchtid kan det vara helt fullt. Kommer man strax efter kan man bli ensam. Jag brukar satsa på det. I dag satt jag som vanligt på tisdagsluncherna med min mat i ett av fönstren och den av de två ägarna som var på plats fick ett plötsligt ärende och gick ut, så jag blev kvar med uppdraget att vakta stället. Inga problem. I min fantasi kom det in alla möjliga kunder och jag funderade på hur många av ingredienserna i nudelsoppan jag memorerat och undrade hur svårt det kunde vara att bemästra den där fräsande kaffemaskinen, men i verkligheten var det bara jag, min avocadosallad och Ray Charles i högtalarna i några få minuter tills den andra ägaren, frun till den förra, kom in. När jag gick fick jag välja en italiensk chokladbit som tack för att jag tog på mig ansvaret.