MCXXIII Det var den pilatesen

20130511-222846.jpgEgentligen var det ingen bra idé att gå på pilatesen i dag, min slumrande förkylning drog igång igen så snart jag började med uppvärmningen, en utdragen sträck-och-böj-och-armhävning-och-balansera-på-ett-knä-övning. Två saker vägde upp. Först informerade instruktören om att det här var hennes sista pilatespass för våren, eftersom det är pingst nästa lördag och sommarschema därefter, och jag hade blivit besviken om jag missat det. Sedan, efter passet, kom en av de trogna deltagarna, en medelålders asiatisk kvinna, fram till instruktören med en blombukett. Det tyckte jag var så hemskt fint.

DLXXXVII Pilates med vikarie

Den ordinarie pilatesinstruktören på lördagarna, Deja, är en mild själ som vänligt och diskret hjälper oss deltagare tillrätta med övningarna. När hon är borta hoppar en vikarie in som kör med lite tuffare tag. Det blir inte direkt ett jobbigare pass, men en helt annan stil. Själv är jag rätt kass på en ganska stor del av övningarna – man är inte så mjuk när man som jag har två metallpinnar inopererade längs ryggraden – men jag slapp tillsägelser den här gången. Däremot gillade inte instruktören den plats jag valt att lägga min matta på, så hon tog helt sonika tag i den och drog iväg mig någon meter. (I all välvilja, naturligtvis, det stod en behållare med hantlar vid väggen som jag var nära att slå huvudet i.)