MDCLIX Radiokorrespondenterna på Södra Teatern 1: Proffsen pratar

IMG_6962.JPG

Det här är ett av årets bästa arrangemang. En lång rad proffs på sina respektive bevakningsområden, geografiska och ämnesmässiga, delar med sig, och de gör det gruppvis i trekvartslånga seminarier. En enda korrespondents perspektiv är ju intressant att lyssna på i radio, och här får man tre, fyra stycken åt gången.

Det är tur att allt går att ta del av i efterhand, eftersom seminarierna krockar. De jag valde att gå på hade rubrikerna ”Murar mot migration – Europa och USA stänger in sig”, ”Rysk roulette i Europa – spelet om Ukraina” och ”Världen bara ett klick bort – amatörreportern utmanar proffsen”. Seminariet om migration tog framför allt upp de stora risker flyktingar tvingas ta, hur det ofta slutar i katastrof och hur politiker, polis och andra ansvariga skyller på varandra. Det om amatörjournalistik handlade snarare om lurendrejeri av olika slag, om falska fotografier och lömska lobbyister, vilket visserligen var nog så intressant.

IMG_6958.JPG

Mest såg jag fram emot seminariet om Ukraina. Ovan ses Jenny Sanner Roosqvist (Norden och Baltikum), Daniel Alling (Tyskland), Kristian Åström (ekonomi) och Maria Persson Löfgren (Ryssland), som alla fick representera sina områdens perspektiv på skeendena i och kring Ukraina, vilket hade alla förutsättningar att bli ett nyanserat och upplysande samtal, vilket det på sätt och vis blev, men tyvärr tyckte jag att moderatorn drog ner upplägget genom att ha en humoristisk approach. Många ämnen och sammanhang vinner på att lättas upp, men här blev istället korrespondenterna styrda och avbrutna i onödan, och Ukraina-konflikten i sig bör heller inte skojas bort.

I efterhand lyssnar jag gärna på exempelvis seminarierna ”Miljardärer och oligarker – färre äger mer i finanskrisens spår” och ”Övervakad reporter – om att arbeta i diktaturländer”.

MDCLVII Bernhoft på Fasching

IMG_6893.JPG

Vilken energi! Killen är ensam på Faschings lilla scen med alla sina tekniska leksaker uppradade framför sig på golvet och en rad instrument, bland annat något slags trimmad ukulele, och spelar in och spelar upp musikens byggstenar som ett enmansband, samtidigt som han håller publiken i sitt grepp med kommentarer – på svenska – mellan och under låtar och plötsliga och oväntade danssteg. Ur The Guardian, från Bernhofts hemsida: ”… what he [Bernhoft] did with those few tools was quite extraordinary. Using them, and via a process of instant recording, looping and layering, he was able to create the sound of a full band – including all the instrumental parts plus backing singers on rich harmonies – and it was all just him.”

Norrmannen med de markerade bågarna var okänd för mig fram till i maj, då jag såg att han skulle komma till Fasching. Egentligen har man ju ingen ursäkt, nog för att musikexporten mellan Sverige och Norge är gravt enkelriktad, men det är ju ingen konst vare sig att söka upp eller lyssna på norska artister, eller nästan vilken nationalitet som helst.

Jag hade inte varit på Fasching sedan ombyggnationen som äntligen tog bort den bortersta delen av galleriet, där borden var placerade så att gästerna knappt kunde se scenen alls, men det är fortfarande en väldigt långsmal lokal. Bernhoft, som skulle ta emot publikens applåder och tjoanden, kommenterade att man behöver ”fish eyes” för att se allihop till höger och vänster. Tidigare har jag bråkat en del, på förhand, för att något av de bättre bland alla bord med mycket varierande sikt, men den här gången chansade jag och hade tur. Jag och Sofia fick det bord på galleriet som står allra bäst inmåttat framför scenen. Undrar hur jag ska bära mig åt för att ha det som permanent plats.

Ett smakprov, slutet av C’mon Talk.

MDCLVI Pianoveckor i Hedvig Eleonora

IMG_6661.JPG

Förutom Stockholms kulturfestival och Stockholms filmfestival pågår den mindre kända men nog så trivsamma Hedvig Eleonora kyrkas Pianofestival, en serie konserter på onsdagskvällar. Fri entré.

Mellan två Kulturfestivalpunkter i onsdags kväll klämde jag och mamma in veckans konsert, som framför allt bjöd på Bach, och under tiden, trots att det var både vackert och dramatiskt, roade vi oss med att läsa om Bachs liv på programmets baksida. Karln fick totalt 20 barn.

MDCLV En Lindor-kartong att ta till

IMG_6856.JPG

Ibland blir det inte som man tänkt sig, som nu, när jag skulle ha varit på inflyttningsfest men inte kunde ta mig dit på grund av ett stopp i pendeltågstrafiken av det allvarligare slaget. Har vänt hem och tröstar mig med röda Lindor-kulor, som jag fick på Sturebibblan för någon vecka sedan av en tacksam besökare som uppskattade den hjälp hon fick. En effektiv uppmuntran.

MDCLIV Festivalvandring: I fröken Frimans fotspår

IMG_6660.JPG

Om vandringen: Ledd av Eva Kaijser och Monika Björk som skrivit boken Svenska hem – en passionerad affär eller, som den heter som nyutgiven, Svenska hem – den sanna historien om fröken Frimans krig. Start och slut vid Stureplan.

Det här har jag lärt mig: Att Svenska hems första mataffär låg i lokalen som nu hyser klädbutiken Rodebjer på Jakobsbergsgatan 6 och att det vackra innertaket är detsamma som på mataffärens tid.

Kommentarer och reflektioner: Monika Björk är min kollega Nikes mamma, som jag har träffat lite då och då på Sturebibblan. Och med på vandringen var min egen mamma. Och när gruppen stod och lyssnade vid stoppet i Birger Jarlspassagen kom Nikes och min kollega Salomon förbiångande, säkert efter att ha stängt Sturebibblan för dagen. Stockholm är så litet, så litet.

Själva vandringen var en kort runda i City, från Stureplan bort till Berns och tillbaka, med stopp på platser som anknöt till Svenska hem, den kvinnliga kooperationen och rättviserörelsen som startade 1905 och som nog aldrig varit så uppmärksammad efter sitt snöpliga slut 1916 som när TV-serien Fröken Frimans krig sändes i SVT i julas. Verklighetens fröken Friman var Anna Whitlock och många av händelserna i TV-serien, påpekade våra guider, är direkt hämtade ur verkligheten, i synnerhet det motstånd kvinnorna mötte i form av bojkott och andra hinder som skeptiska män (och kanske också kvinnor) svarade deras företagsamhet med.

Efteråt kom Monika fram och ville ha ett omdöme om hennes och Evas första försök att agera guider. Det hade varit en jätteintressant tur och jag hade inget att anmärka på tillvägagångssättet, annat än problemet med ljudet. Några mikrofoner hade inte funnits tillgängliga för dem, och det var synd, för när trafiken brusar och människor myllrar och gatusaxofonisten på Biblioteksgatan river av låt efter låt är det ibland helt omöjligt för en grupp på 30 personer att höra vad guiderna säger, ett återkommande och väldigt frustrerande problem på vandringar i stan.

Den som gillade Fröken Frimans krig kan för övrigt glädja sig åt en kommande fortsättning. Jag har själv bevittnat research som gjorts i Faktarummet på Stadsmuseet.

MDCLIII Festivalvandring: Korvar, skurkar och fina damer

IMG_6659.JPG

Om vandringen: I Polismuseets regi. Start vid Hedvig Eleonora kyrka, slut på Östermalmsgatan i närheten av Karlaplan. Polishistoria och utvalda kriminalfall. Autentiskt bevismaterial att titta på.

Det här har jag lärt mig: Att en ”stekare” runt sekelskiftet var en ”grilljanne”.

Kommentarer och reflektioner: Förra året gick jag samma tur, också i Polismuseets regi men med annan guide och delvis andra historier. Vandringen är förstås upplysande, om hur polisarbetet i Stockholm utvecklats, men fokus ligger på det intressanta och ganska kittlande i att höra om sekelgamla spektakulära brott som ägde rum på just den adress där vi står.

Nu tycker jag ju mycket om just att känna historiens vingslag på en specifik plats och uppskattar också en god berättare, men om jag ska tillåta mig att vara lite kritisk tror jag faktiskt att man gör historien en otjänst när man paketerar och serverar ett gammalt mordfall som en rafflande deckargåta, där de inblandade porträtteras som ofta ganska lustiga karaktärer från förr. Ett tragiskt mord bör med andra ord inte bli pittoreskt med tiden, och det behöver inte heller beskrivas så för att vara intressant för vår tid. Istället för att kalla inbrottstjuven som påkommen fyrade av sitt vapen och blev mördare för ”slarvern som glömde kvar sina galoscher” kan man beskriva honom som en trettioårig småförbrytare som led av psykisk sjukdom och så småningom åkte dit just för inbrottet som slutade med att en man dödades i sitt eget hem. Mordet ägde rum på 1910-talet och förövaren blev gammal och levde ända inpå 1970-talet. Han hade barn och har säkert släktingar i livet i dag.

MDCLI Stadsdjur

IMG_6658.JPG
På Kulturfestivalen missar man alltid väldigt mycket mer än man tar del av, även om man lyckas ta del av väldigt mycket. Sedan är man förstås inte heller intresserad av allt.

I dag – och i går – missade jag det omtalade mänskliga tornet, en katalansk specialitet som Barcelona-Mireia gjort mycket reklam för och som jag väldigt gärna hade velat se, men fyra andra aktiviteter fick jag in.

Men mer om dem senare, nu måste jag sova. Nöjer mig att visa de starkt upplysta spindlarna som man ser när man går på gångvägen mot Kungsholmen under bron vid Tegelbacken, där jag och mamma passerade sent i kväll efter att ha roat oss på festivalen.

MDCL Första festivaldagen

IMG_6512.JPG

Kulturfestivalen har börjat och under dess första dag har jag bemannat festivalbiblioteket, som i år utgörs av ett tält med omgivande gräsplätt på Brunkebergstorg dit det har forslats böcker om Barcelona – årets festivals tema – och diverse möbler så att man kan sitta och softa eller prata med oss bibliotekarier.

IMG_6504

IMG_6511.JPG

Ovan ses hemskt smarrig jamaicansk kyckling från en av många foodtrucks vid och runt Brunkebergstorg.

Att jobba i festivalbiblioteket är definitivt en annorlunda och kul arbetsdag, man pratar med festivalbesökare och festivalmedarbetare, pysslar med tältets inredning, engagerar folk i vår frågesport och ens arbetsrum är ett helt festivaltorg – men vad trött man blir! Trots att årets placering är betydligt lugnare än tidigare års friluftsbibliotek utanför Kulturhusets entré.

Nu har jag bemannat klart, men besök gärna mina kolleger på Brunkebergstorg fram till lördag!