Etikettarkiv: Fröken Frimans krig

MDCXXXIX Knaprat skorsten framför julhelgs-TV

IMG_0064

Det är trevligt med jultraditioner som ramlar in efter jul, som att krossa och äta upp Lenas pepparkakshus. Den här gången gjorde vi det framför tredje säsongen av Fröken Frimans krig, som alltid om förra sekelskiftets kvinnohistoria. Turen har kommit till prostitution – viktigt, intressant, förfärligt, välgjord TV, men med en märkligt förvirrad plot. Det var uppenbart vilka orättvisor TV-serieskaparna ville lyfta fram, men väldigt oklart vilka åsikter. Nä. Får se om det blir någon Fröken Friman även nästa julhelg och om de gör ett bättre jobb då.

MMCLXXIV Hjärnorna bakom Fröken Frimans krig

I förrgår satt teamet bakom Fröken Frimans krig – producenten, manusförfattaren, kostymskaparen och regissören – på rotundans scen på Stadsbiblioteket, visade förhandsglimtar från säsong 2 som sänds i jul och gav oss en del inside information. Varför instrument som banjo ingår i TV-seriens musik? För att kompositören ser Clint Eastwood i Dagmar Friman. Vad som händer med Birger, den gamla hästen som skadades i benet i första säsongen? Han blir kvar, med Emmy – Maria Kulle – vid sin sida, som för övrigt bredvid den populära Birger känner sig lite som en statist. Om det blir en tredje säsong? Ja, det är bestämt. En fjärde? ”Vi har fått en försiktig förfrågan.”

Ewa Mark, som tagit fram kostymerna, hade med sig flera ”inspirationspannåer”, som gällde de olika huvudrollerna, och om man ska tro de uppsatta klippen har Toras look inspirerats av Anne på Grönkulla. Varje huvudroll har fått en specifik färg – Dagmar Friman är roströd, till exempel – och vi fick också veta en del om inställningen till verkliga förhållanden under 1900-talets första år. Det betonades att serien inte är dokumentär. Vanligt folk hade inte så mycket kläder och gick alltså ofta i samma plagg, vilket man hållit fast vid i serien, men å andra sidan är det överlag mer färg och mönster än verklighetens ofta svarta kläder. Damhattarnas placering har också moderniserats på så sätt att de skjutits framåt och neråt på ett ”tufft” sätt istället för att sitta högt upp och ”flyta ovanpå”.

Samma dag las de tre avsnitten i första säsongen upp på SVTPlay.

MMCLXI Fröken Frimans krig – i väntan på andra säsongen

Onsdag 2 december kommer manusförfattare, producent, regissör och andra bakom Fröken Frimans krig till Stadsbiblioteket och Lena och jag är redo efter att ha sett om första säsongens tre avsnitt i ett svep. Eftersom kycklingsoppan inte var riktigt klar när Lena kom hade jag lite juligt clementinpyssel som hon kunde roa sig med, och till fikat kom gårdagens medtagna operaservetter till återanvändning.

MDCLIV Festivalvandring: I fröken Frimans fotspår

IMG_6660.JPG

Om vandringen: Ledd av Eva Kaijser och Monika Björk som skrivit boken Svenska hem – en passionerad affär eller, som den heter som nyutgiven, Svenska hem – den sanna historien om fröken Frimans krig. Start och slut vid Stureplan.

Det här har jag lärt mig: Att Svenska hems första mataffär låg i lokalen som nu hyser klädbutiken Rodebjer på Jakobsbergsgatan 6 och att det vackra innertaket är detsamma som på mataffärens tid.

Kommentarer och reflektioner: Monika Björk är min kollega Nikes mamma, som jag har träffat lite då och då på Sturebibblan. Och med på vandringen var min egen mamma. Och när gruppen stod och lyssnade vid stoppet i Birger Jarlspassagen kom Nikes och min kollega Salomon förbiångande, säkert efter att ha stängt Sturebibblan för dagen. Stockholm är så litet, så litet.

Själva vandringen var en kort runda i City, från Stureplan bort till Berns och tillbaka, med stopp på platser som anknöt till Svenska hem, den kvinnliga kooperationen och rättviserörelsen som startade 1905 och som nog aldrig varit så uppmärksammad efter sitt snöpliga slut 1916 som när TV-serien Fröken Frimans krig sändes i SVT i julas. Verklighetens fröken Friman var Anna Whitlock och många av händelserna i TV-serien, påpekade våra guider, är direkt hämtade ur verkligheten, i synnerhet det motstånd kvinnorna mötte i form av bojkott och andra hinder som skeptiska män (och kanske också kvinnor) svarade deras företagsamhet med.

Efteråt kom Monika fram och ville ha ett omdöme om hennes och Evas första försök att agera guider. Det hade varit en jätteintressant tur och jag hade inget att anmärka på tillvägagångssättet, annat än problemet med ljudet. Några mikrofoner hade inte funnits tillgängliga för dem, och det var synd, för när trafiken brusar och människor myllrar och gatusaxofonisten på Biblioteksgatan river av låt efter låt är det ibland helt omöjligt för en grupp på 30 personer att höra vad guiderna säger, ett återkommande och väldigt frustrerande problem på vandringar i stan.

Den som gillade Fröken Frimans krig kan för övrigt glädja sig åt en kommande fortsättning. Jag har själv bevittnat research som gjorts i Faktarummet på Stadsmuseet.