MDCLVII Bernhoft på Fasching

IMG_6893.JPG

Vilken energi! Killen är ensam på Faschings lilla scen med alla sina tekniska leksaker uppradade framför sig på golvet och en rad instrument, bland annat något slags trimmad ukulele, och spelar in och spelar upp musikens byggstenar som ett enmansband, samtidigt som han håller publiken i sitt grepp med kommentarer – på svenska – mellan och under låtar och plötsliga och oväntade danssteg. Ur The Guardian, från Bernhofts hemsida: ”… what he [Bernhoft] did with those few tools was quite extraordinary. Using them, and via a process of instant recording, looping and layering, he was able to create the sound of a full band – including all the instrumental parts plus backing singers on rich harmonies – and it was all just him.”

Norrmannen med de markerade bågarna var okänd för mig fram till i maj, då jag såg att han skulle komma till Fasching. Egentligen har man ju ingen ursäkt, nog för att musikexporten mellan Sverige och Norge är gravt enkelriktad, men det är ju ingen konst vare sig att söka upp eller lyssna på norska artister, eller nästan vilken nationalitet som helst.

Jag hade inte varit på Fasching sedan ombyggnationen som äntligen tog bort den bortersta delen av galleriet, där borden var placerade så att gästerna knappt kunde se scenen alls, men det är fortfarande en väldigt långsmal lokal. Bernhoft, som skulle ta emot publikens applåder och tjoanden, kommenterade att man behöver ”fish eyes” för att se allihop till höger och vänster. Tidigare har jag bråkat en del, på förhand, för att något av de bättre bland alla bord med mycket varierande sikt, men den här gången chansade jag och hade tur. Jag och Sofia fick det bord på galleriet som står allra bäst inmåttat framför scenen. Undrar hur jag ska bära mig åt för att ha det som permanent plats.

Ett smakprov, slutet av C’mon Talk.

DCCCLIV Magnus Lindgren på Fasching


Mitt jazzfestivaldeltagande blev begränsat till den här kvällen på Fasching, och jag är nöjd med valet. Magnus Lindgren visade sina färdigheter på saxofon, klarinett och – yes! – tvärflöjt. Det spelas alldeles för lite flöjt nu för tiden.

Musiken från skivan Fyra, recenserad i DN för tre veckor sedan, spelades enligt presentatören live för första gången den här kvällen, och är redan Spotify-tillgänglig. DN-recensenten gillade spåret Raval, det gör jag också, liksom softa Istanbul och Park Avenue, som ger mig 70-talsvibbar. Det är flöjten som gör det.

DCXXV Soundstream på Glenn Miller Café

image
Nu så, mer än åtta månader efter födelsedagen, fick jag min present av Sofia, nämligen en kväll på Glenn Miller Café. Soundstream Jazz Sextet svängde loss på det lilla, lilla utrymmet vid ytterdörren och lät ungefär som i det här videoklippet (där miljön är radikalt annorlunda, Säffle Jazzklubb med sin Café Norrköping-inspirerade look):
 


Om man någon gång undrar vilken stockholmsk jazzklubb man ska välja att hänga på, Fasching eller Glenn Miller, kommer här en praktisk guide.

Miljö:
F: En långsmal lokal med scenen på ena sidan, omöjlig att se om man inte står eller sitter mitt framför den. Med andra ord hamnar man ofta i en obekväm ställning i eller nedanför trappan upp till galleriet mitt emot scenen och måste klämma sig ytterligare några centimeter närmare väggen eller grannen när serveringspersonalen armbågar sig fram.
GM: Oavsett var man befinner sig i lokalen har man musikerna i princip i knät. Kommer man in genom dörren under tiden de spelar är man precis bakom dem. Ska man istället röra sig framför dem riskerar man att få en trumpet i axeln (vilket inträffade i kväll).

Mat:
F: Den enda anledningen att beställa mat på Fasching är att rättfärdiga att man bokat ett bord och därmed fått sittplats. Eftersom det som serveras är inte värt pengarna, är priset att betrakta som sittplatsavgift.
GM: Utbudet är smalt (musslor, musslor eller musslor, eller ett par andra alternativ som dyker upp sist i menyn), men kvalitén är helt okej och faten levereras med ett leende.

Kostnad:
F: Klarar man sig utan mat blir det ståplats för biljettpriset, som varierar ganska kraftigt efter vilka man kommer och lyssnar på. Obligatorisk garderob på det.
GM: 30 kronor per set (minst) är musikernas gage. Pengarna samlas in på en bricka, och det är väl inget större fel på den metoden, men lite dumt och lite konstigt att det inte framgår på hemsidan.

Vad gäller musikutbudet är det till Fasching de större stjärnorna kommer, men det kanske inte alltid är vad man är ute efter.

DXLV People with my folks

imageimage
Det var hög stämning på Fasching när coverbandet People spelade Earth, Wind & Fire-hits, precis som det varit när jag hört dem tidigare. Den här gången var kvällen en julklapp till pappa, och mamma hängde på. Basisten i bandet är en Korskyrkekille och två Korskyrketjejer fanns också i lokalen, plus vår Korskyrkefamilj. I övrigt identifierade mamma tjejen i röd klänning, som stod på en stol vid vårt bord och fotade bandet med sin mobil, som Malena Laszlo, en stjärna jag förstås aldrig hört talas om och inte hade en chans att känna igen. Kändisspotting är min sämsta gren.