Kategoriarkiv: Text

MCCXLIX Nedräkning till invigningen av Slussens bibliotek

Invigningen av Slussens bibliotek i Stadsmuseet är nu mindre än två veckor bort. Här kommer lite hittills osläppt förhandsinformation:

– Under invigningsdagen 1 september kommer det att delas ut såpbubblor till intresserade barn uppe på Södermalmstorg.
– 15.00 kommer undertecknad och en kollega att presentera stockholmsboktips i lokalen som nu kallas Faktarummet och snart Faktarummet & Slussens bibliotek.
– Under de kommande månaderna arrangerar Slussens bibliotek läsecirkelträffar om först en nyskriven stockholmsbok och därefter tre klassiska stockholmsböcker.

Mycket att se fram emot, som ni märker.

MCCXXXVI Ett – numera – öppet brev till Kulturfestivalen

I dag skrev jag ett mail till Kulturfestivalen. Det löd som följer:

Hej Kulturfestivalen! Som alla tidigare år ser jag mycket fram emot att gå på vandringarna (som jag inte gärna kallar ”walks” – vadå ”walks”? Det är ju helt vanliga stadsvandringar, som dessutom ges på svenska nästan allihop!). Jag köade i morse och har nu köpt åtta biljetter till mig själv och några vänner. Ser fram emot nästa vecka. Superbilligt är det också.

Men nu har jag två funderingar. Det första gäller organisationen. En bagatell, kan man tycka, men jag har köat till biljettsläppet varje år, och tillvägagångssättet för försäljningen har nog aldrig sett exakt likadan ut utan varierat från år till år. Personalen är alltid mycket trevlig, men tyvärr finns också alltid … förbättringspotential, kan man väl säga. Den här året var det alltså vid Kulturdirekt-disken, och förutsättningarna verkade bra, man hade till och med kommit ihåg den här gången att annonsera i förväg att man bara kunde betala med kort. Däremot var det inte alls bra att entrén från Plattan öppnade några minuter tidigare, så vi som köat länge (jag var person nummer sju och hade stått där i 45 minuter) kom ändå inte fram till disken först. Ett plus, å andra sidan, att biljetterna printades ut på beställning, det gick fort och smidigt.

Vilket leder till fundering nummer två. Jag bad om en biljett till vandringen ”Från Mälaren till Saltsjön” lördag kl. 15. På den står det, ser jag nu: ”Entré från 12.00. Börjar 15.00.” På biljetten till vandringen ”Från gasverk till miljöstadsdel” torsdag kl. 18 står: ”Entré från 18.00. Börjar 12.00.” Och på mina två biljetter till ”Modernismens stora arkitekter” onsdag kl. 18 står det: ”Entré från 18.00. Börjar 12.00.” På den första vandringen hoppas jag att ”börjar”-tiden stämmer, på de två andra att ”entré-tiden” stämmer. Eller?

Hälsningar från ett Kulturfestival-fan (som för andra året kommer att bemanna i Festivalbiblioteket och får möta många glada festivalfirare)
XX

Svaret, undertecknat ”Kulturfestivalen”, bestod av en länk till webbsidan med vandringar och vandringstider (vad jag nu ska ha den till, det var ju där jag hämtade den information jag uppgav när jag köpte biljetterna) och en kommentar om att de skulle kontakta Kulturdirekt angående inkorrekta tider på biljetterna.

Varsågod för feedbacken, Kulturfestivalen! Hoppas att ni faktiskt läst mailet. Jag gillar er fortfarande, men upplever nu brister både vad gäller organisation och kommunikation. Det är bara att höra av sig om ni vill ha lite råd och tips.

MCCVII Snuvad på stadsvandring

På onsdagskvällar under sommaren arrangerar Filadelfiakyrkan diverse evenemang och utflykter som tilltalar damer på 60 eller 70 plus och därmed även mig. I kväll skulle det vara en stadsvandring med stopp på ”platser som har har haft stor betydelse i Filadelfias historia”. Jag fick med mig Jonas, så att jag skulle slippa vara yngst med 30, 40 års marginal. Vi hittade via ingången på baksidan in till uppsamlingssalen där tanterna satt, kanske en och annan herre också, och en presentation pågick av kvällens innehåll – en promenad till Sinnenas trädgård, med fri spankulering bland växterna samt en samling för att dela livsberättelser med varandra. Mycket märkligt. Det där med historisk stadsvandring hade jag läst på hemsidan, och i väntan på Jonas hade jag också kollat det tryckta programmet på kyrkans framsida. Där stod inget om kvällens innehåll, men däremot att Sinnenas trädgård skulle besökas nästa vecka.

När presentationen var över och tantligan började dra sig utåt konfronterade jag presentatören, som ställde sig helt oförstående till våra påståenden. Det hade ju annonserats på gudstjänsten i söndags att utflykten skulle gå till Sinnenas trädgård i dag och stadsvandringen var ju för flera veckor sedan! Tja. Eftersom ingen i målgruppen använder webben spelar det väl inte så stor roll vad som står där. Att de snurrat till det även i det tryckta programmet spelar väl heller ingen roll, om målgruppen deltar i gudstjänsterna och spetsar öronen under pålysningarna.

Jag och Jonas (båda närapå lika trogna gudstjänstbesökare som tanterna, fast olyckligtvis i en annan kyrka) följde inte med till Sinnenas trädgård. Där gick gränsen för mina och pensionärernas gemensamma intressen. Vi gick över Rörstrandsgatan och fikade på Non Solo Bars uteservering bland många andra stockholmare i vår egen ålder.

MCLXXX Från en värld till nästa, och nästa igen

I förrgår läste jag ut Den hemliga gästen, som lärde mig en del om restauranglandet Sverige ur krogrecensentperspektiv. Därefter har jag hunnit med favoritserietecknaren Guy Delisles Anteckningar från Jerusalem, om hans år i den märkliga, fascinerande, konfliktfyllda, heliga staden. Och nu har jag börjat på Johannes Anyurus En storm kom från paradiset, om hans pappa, den ugandiske stridspiloten.

Vad blir det härnäst? Det kan bli … vad som helst! Precis vad jag vill!

Tolv år i biblioteksbranchen och ingen mättnadskänsla än.

MCLXIX Hur kul är det att dammsuga om det inte rasslar?

Jenny H jobbar med löner och personalfrågor, jag som bibliotekarie. Över en kvällsfika berättade Jenny om hur hon under arbetsdagen gått igenom personalens avtal och jublat över varje felaktighet. För att hon upptäckt den och kunde rätta till den, alltså. Själv beskrev jag liknande känslor vid hyllstädning. Jag kan aldrig nöja mig med att ställa mig vid en hylla och rätta till böcker som jag ser hamnat i alfabetisk oordning utan måste lasta ner hela hyllplanets böcker på en vagn och gå igenom dem vid datorn. Hoppsan, den boken skulle enligt systemet stå i magasinet, men saknade magasinsstämpel. Oj då, den här reserverades till Skarpnäcks bibliotek för två veckor sedan. Någon står på fel signum, har felaktigt placerats på redaktörens efternamn istället för på titel eller saknas helt i katalogen.

”Visst är det tråkigt om det visar sig att alla böcker redan stod i perfekt ordning?” frågade Jenny, och det är ju bara att erkänna – att böckerna står rätt är ingen tillfredsställelse alls, om det inte är på grund av att jag själv just rättat till dem. Hittar jag inga fel måste jag leta vidare tills jag hittar dem. Och hittar jag många fel är jag ännu mer taggad att fortsätta.

Eller som Jenny sa, inte som något slags sammanfattande fras, utan i bokstavlig mening: ”Och hur kul är det att dammsuga om det inte rasslar?”

MCLIX Litteraturspridning

shoplifting-from-aaEn besökare har skrivit på Sturebibblans Facebook-sida att han skulle vilja att vi köpte in romanen Taipei av Tao Lin. Han har nämligen lånat och läst vårt exemplar av kortromanen Shoplifting from American Apparel av samma författare och tyckte mycket om den.

Det är alltid kul när låntagarna upptäcker nya författarskap genom böckerna i Stures hyllor – vi försöker snoka fram bra grejer som andra bibliotek inte köpt in – men den här återkopplingen uppskattar jag extra mycket. Shoplifting from American Apparel köpte jag i Brooklyn för två år sedan när jag och kollegan AnnCharlotte tittade in i förlaget Melville House Publishings butik. Själv blev jag inte så förtjust i boken, men någon annan kunde ju bli det, tänkte jag, och skänkte den till Sture. Och så blev det.

En film byggd på boken släpptes i december 2012.

MCXL Frälsningsarmén ställer upp

Andra och sista gästkvällen för hemgruppsterminen. Den här gången var det Frälsningsarmén som besökte oss, representerad av Ywonne Eklund som länge jobbat praktiskt och numera mer administrativt med Frälsningsarméns sociala arbete.

Vi fick en genomgång av mängder av olika satsningar – ”Vinternatt” (sovplatser för hemlösa under vinterhalvåret), hjälp för missbrukare, ekonomiskt stöd, utdelning av matkassar, förskolor, stödboende för ungdomar … Vissa verksamheter får kommunala bidrag, och jag frågade om kommunen lägger sig i den andliga aspekten. Under en period, fick vi veta, hade kommunerna som villkor att man inte fick be bordsbön på förskolorna och liknande, vilket gjorde att Frälsningsarmén fick lov att tacka nej och hitta annan finansiering. Numera är det annorlunda. Kommunerna är helt beroende av kyrkornas och frivilligorganisationernas insatser och ställer inte samma slags krav. Man får väl hoppas att tjänstemännen i fråga snarare ser på resultaten – blir missbrukarna hjälpta? Förbättras ungdomarnas situation? Trivs och utvecklas barnen?

Ywonne nämnde plats efter plats i Stockholm där Frälsningsarmén har verksamhet för olika ändamål. Det är slående hur mycket som görs och hur stora behoven är.

MCXXX Det händer saker i Klara kyrka

Onsdagskväll är lika med hemgruppskväll. Förra veckan var vi hemma hos mig och hade två inbjudna gäster, Hasse och Viveca. Hasse har tidigare jobbat i Klara kyrka men läser nu till präst och ska snart börja jobba i Svenska kyrkan i Hallunda. Viveca jobbar i Klara kyrka med Lärjungaskolan. De har stor erfarenhet av att möta trasiga människor, som fastnat i missbruk eller andra problem, och kunde berätta fantastiska historier om hur de fått vara Guds budbärare, tjänare och vänner och fått se omöjliga situationer förändras.

Ett exempel, vilket också tycktes vara en av deras favorithistorier, är den aggressive mannen som kom in i kyrkan och var omöjlig att kommunicera med. Hasse gjorde flera försök, men möttes bara av morranden. När mannen gjorde en hotfull rörelse mot Hasse blev han rädd att han skulle få en smocka, men istället lutade sig mannen fram mot Hasse och gormade: ”Har du några skor?” Det fanns, så Hasse räckte hastigt över ett par och kontrade med: ”Här får du, i Jesu namn!”

Ett år senare kom mannen tillbaka. ”Känner du igen mig?” ”Nej …” sa Hasse. Mannen berättade att han varit där för ett år sedan och betett sig väldigt illa och fått ett par skor. ”Jag fick så dåligt samvete efteråt att jag gick till polisen och bekände några brott. Sedan hamnade jag på ett kristet behandlingshem och nu är jag frälst. Är det så att ni behöver någon hjälp här i kyrkan?”

I kväll ska vi vara hemma hos Erik borta vid Globen. Bön står på schemat. Bön till guden som förvandlar liv.