MMCXV Söndagsintervjun med Åsne Seierstad

Screen Shot 2015-10-14 at 18.31.52 PM

Två mediefavoriter – Martin Wicklin och Åsne Seierstad – i samma program. Fast med Åsne i fokus, förstås. Måste säga att jag blev lite överraskad av att hennes privata jag verkar skilja sig en hel del från det professionella, men hur som helst är hon en av mina favoritjournalister som förvaltar och förmedlar sina upplevelser och intryck så att vi på hemmaplan nästan kan känna att vi är på plats där det händer.

Ett intressant spår i samtalet var det om skönlitterär stil i reportage med sanningsanspråk, vilket ju också blev hastigt aktualiserat när det avslöjades att Nobelpriset i litteratur går till Svetlana Aleksijevitj (något som P1:s Medierna för övrigt tycktes ha svårt att smälta att döma av frågorna som ställdes i senaste avsnittets inslag om huruvida Nobelpriset gått till journalistik). För Åsne Seierstad är det en icke-fråga. Hon skriver reportage och om personer som uttalar sig om hennes böcker får för sig att innehållet låter påhittat är det de som blandat ihop det traditionellt skönlitterära språket med fiktion.

MMCXIV Ett och ett halvt år efter sällskapsresan till Bristol

I går hade den här kvartetten återträff, eller lägereko, som Jonas sa. Senast just den här konstellationen satt och fikade var i Bristol i mars 2014. Jag hade med mig lite bilder för att påminna oss om min, Jonas och Anders resa till Marias dåvarande hemort, bland annat de här.

IMG_1861
Jonas och jag kom med ett tidigt plan och började med att scanna av London …

IMG_1859
… där det var vårigare än i mars-Stockholm.

IMG_1876
Sedan sammanstrålade vi med Anders, som kom från ett jobbmöte, vill jag minnas, på Paddington Station och tåg tåget till Bristol.

IMG_1877
Efter att ha hämtats av Maria i hennes röda Mini kom vi hem till hembakt på svenskt vis.

IMG_1881
Anders och Jonas slog läger i vardagsrummet …

IMG_1884
… medan jag som återkommande gäst fick mitt vanliga rum med mina vanliga sängkläder och mina vanliga tofflor.

IMG_1886
Fruktfrukost, som vanligt.

IMG_1888
Utflykt till vackra Bath …

IMG_1887
… med shopping på Whittard

IMG_1890
… besök i Bath Abbey

IMG_1899

IMG_1900

IMG_1904
… och lunch på Bea’s Vintage Tea Rooms.

IMG_1911
Tillbaka i Bristol tittade vi på en äkta och ovandaliserad Banksy …

IMG_1915
… och softade framför några Sherlock-avsnitt.

IMG_1924
Mer graffiti dagen därpå.

IMG_1926
Längs med River Avon stod marknadsstånd med all slags försäljning, bland annat bokbord. Där hittade jag den vackra The Poetical Works of Lord Byron med följande hälsning på första bladet: ”To Miss Maggie MacDonald From Her Loving Friend Anna B. Jenkins. 1./1./82.” Vi pratar alltså 1882, och boken är från 1857. Anledningen till att jag fastande för den var att jag har en annan i samma serie poesiböcker utgivna av Gall & Inglis, nämligen The Poetical Works of Edward Young från 1875. Den har en modernare notering, ”Birgit [oläsligt efternamn] Dublin 1948” och är köpt på antikvariat i Sverige, gissningsvis under sent 1990-tal.

IMG_1929
Avslutningsvis fish & chips på pub. Så klart.

MMCXII Kära Agnes! på nytt

Under den ”litterära matchmakingen” kommer Helena och jag att föreslå cirkelböcker inom olika genrer och en som jag bidrar med är den tunna brevromanen Kära Agnes! av Håkan Nesser från 2002, en sådan där svårbestämbar bok som ibland hamnar bland deckare och ibland inte, men i den signerade baksidestexten kallar Håkan Nesser själv Kära Agnes! en kriminalhistoria. Och att det som försiggår är kriminellt kan man inte förneka, men ju mindre man vet om den saken från början desto bättre.

Det är också en av alla böcker jag tipsar biblioteksbesökare om med jämna mellanrum trots att det är väldigt länge sedan jag läste den, så nu sitter jag med ett slitet exemplar och fräschar upp minnet av huvudpersonerna Agnes och Henny och den fiktiva holländsk-tysk-besläktade miljö författaren brukar röra sig i, med figurer som ”en kutryggig liten syslöjdsgumma som heter Keckelhänchen av alla namn”.

MMCXI Inte vilken torsdag som helst

Vilken arbetsdag! Den började med att Helena (som kom sent för att hon ”sovit som en björn”, vilket jag tyckte lät sunt) packade upp Panini-frukost till vårt planeringsmöte inför tisdagens litterära matchmaking, en kväll för bokcirkelintresserade. Den skulle ha ägt rum på Sturebibblan i våras, men ställdes tyvärr in eftersom vi inte fick ihop tillräckligt många deltagare för att det skulle fungera som vi tänkt oss. Nu blir den av på Stadsbibblan istället, med en grupp som enligt anmälningslistan kommer att bli stor nog. Har vi tur resulterar kvällen i att lässugna personer bildar bokcirklar för framtida träffar, av temporärt eller fast slag.

Och så var det ju tillkännagivandet av årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. Nog för att man kan göra det till en liten happening på Sturebibblan, men jag var glad att den här dagen inföll då jag skulle vara på Stadsbibblan, där det finns ett annat underlag för att få till en festlig, eller i alla fall milt högtidlig, stämning vid själva avslöjandet. Besökarna samlades i rotundan, liksom personalen som minuterna före ett dök upp från olika håll, en och en eller i grupp. Svetlana Aleksijevitj var ett i sammanhanget bra namn, inte allmängods, men definitivt läst av svenska biblioteksbrukare, så jag tror faktiskt att de i rotundan som stämde in i TV-sändningens applåd, åtminstone vissa, tänkte ”aha, blev det hon!” och inte ”har aldrig hört talas om mänskan, men jag klappar lite ändå”.

Därifrån gick Salomon, Helena och jag till lunchrummet, där vi inte sa ett ord om Svenska Akademiens val, utan fikade Summerbirds flødeboller med lakritssmak, som jag köpte i Torvehallerne i Köpenhamn häromsistens, och pratade New York. Eller mina kolleger pratade och jag lyssnade. De redogjorde kronologiskt för sin studieresa dit, och jag tror att vi var en bit in på dag två och biblioteken i Bronx när klockan var alldeles för mycket och vi bokade in en till New York-fika innan vi gick till våra respektive skrivbord.

På en annan kollegas skrivbord hittade jag för övrigt det här, ett av de lånekortsfodral i begränsad upplaga som delas ut till fjärdeklassare. Jag hade sett de svarta, gröna och rosa, men inte det tjusiga i silvergrått.

MMCIX Helena vet vad jag gillar

Om jag var avundsjuk på kollegerna som åkte på studieresa till New York? Ja. Men att jag har en egen New York-resa inbokad lindrar. En snabb sammanfattning har jag fått höra, men väntar på att få höra mer om deras besök på bibliotek och andra intressanta ställen. In the mean time – Hershey’s-choklad med höstmotiv!

MMCIV Adjö igen då, Göteborg

Behöver dessvärre gå några timmar tidigt från andra och sista konferensdagen och ta tåget hem till Stockholm. Så här tätt – först bokmässan och en vecka senare konferens om utsatta EU-medborgare – har jag aldrig tidigare varit i Göteborg. Det är nog bra att ha anledningar att besöka Sveriges näst största stad. Jag behöver utmana min Stockholmscentrerade världsbild.

MMCIII Konferens om utsatta EU-medborgare

”Alla är här”, sa Daniel Grahn, generalsekreterare för Erikshjälpen och konferencier på den pågående två dagar långa konferensen om utsatta EU-medborgare, och menade att alla organisationer och kyrkor i Sverige som har särskilt fokus på den gruppen är representerade i Saronkyrkan de här dagarna. Dessutom finns i bänkarna allmänt intresserade personer, som Jenny H och jag, på vars namnlappar det visserligen står Korskyrkan Stockholm, men som i vårt ideella arbete med luncher för hemlösa har utsatta EU-medborgare som en klart sekundär grupp. Alla är självklart välkomna, men de allra flesta av våra gäster – hemlösa eller utsatta på annat sätt – kommer från Sverige eller har invandrat från icke-europeiska länder. Men direkt eller indirekt kommer vi alla i kontakt med de utsatta EU-medborgarna, eller, för att tala mer specifikt, romerna från Rumänien och Bulgarien som på grund av akut fattigdom tar sig till Sverige för att tigga, och vi behöver hjälpas åt för att hitta lösningar på problemen och samordna insatserna för att åstadkomma förändring.

Screen Shot 2015-10-04 at 1.24.03 AM

MMCII Lång signeringskö fram till Maj Sjöwall

Morsan, snuten, mina polare, lite stålar, i plugget – när Maj Sjöwall kom igång förflyttades man snabbt några decennier tillbaka. Hon och förläggaren Ann-Marie Skarp, i samband med att de namedroppade hur många nu avlidna kulturpersonligheter som helst ur bekantskapskretsen, nämnde också att de brukar säga till varandra att de lever i fel tid. Och som den slutgiltiga nostalgiska manifestationen sa Maj Sjöwall att hennes Stockholmskärlek upphört – stan var trivsammare förr – och att hon därför flyttat härifrån. Konstigt nog, kan jag tycka, det samhälle hon och Per Wahlöö skildrade på 1960- och 70-talen var långt ifrån idylliskt.

Mot slutet av samtalet på rotundans scen ställde vi åhörare oss upp och hurrade för författarinnan som fyllde 80 år i fredags och strax därefter flockades vi kring informationsdisken, som förvandlats till bokhandel. Jag köpte två pocketexemplar av favoriten Den vedervärdige mannen från Säffle och fick dem signerade. Samtidigt passade jag på att berätta att Martin Beck i Carl-Gustaf Lindstedts skepnad står på min balkong i Mannen på taket. (Åtminstone är det någonstans längs den kungsbalkong som delats upp i olika långa stycken till fyra lägenheter, där mitt stycke är ganska långt.) Både Maj Sjöwall och Ann-Marie Skarp verkade uppskatta informationen, de hade glömt var den där balkongen var belägen.