Kategoriarkiv: Bild

Jag har matat en muräna!

När brorsan pratade om att han hade i uppgift att mata de bortresta grannarnas muräna såg jag framför mig ett grått urtidsdjur med en uppsyn som sa att den ville vara i fred, inte en vackert mönstrad ormliknande varelse i ett akvarium med en massa färgglada fiskkompisar (även om det tydligen inte rådde full harmoni, muränan hade tendenser att attackera vissa av vännerna).

Med ett par dagars mellanrum skulle muränan få tre handskalade räkor och i dag var matardag. Jag skulle få äran att genomföra processen från början till slut, vilket snarare än ett uttryck för generositet var ett sätt för min bror att slippa skala räkorna. Förutom skalandet skulle fiskmat som såg ut som buljongtärningar lösas upp i vatten och jag skulle via garaget gå in i ett slags maskinrum bakom vardagsrummets vinkelformade akvarium, där ett nät kunde lyftas upp för att blottlägga vattenytan. Med en tång stack jag ner en räka och försökte locka muränan och samtidigt hindra andra varelser med räkintresse. Brorsan och brorsbarnen, osynliga från stället där jag klättrat upp för att nå vattnet, gastade instruktioner från andra sidan akvariet. Till slut blev muränan varse att det var matdags och simmade fram och bet till – jag kände i tången hur stark den var – och jag laddade snabbt om så att den fick alla sina tre räkor. Sedan i med buljongmaten. Klart! En höjdpunkt under julhelgen!

Klassisk juldag plus tandvärk

Efter ytterligare ett besök på Folktandvårdens jourklinik har jag fått en penicillinkur utskriven. Har jag tur är det början på slutet av tandvärkskarusellen. Vi får se. Hur som helst är jag knappast avskräckt i fråga om sötsaker. Mamma delar min entusiasm.

Och ingen jul utan pussel. Det här 1000-bitarspusslet hade brorsan designat och beställt och det levererades i november, rapporterat i familjetråden i WhatsApp medan jag var i Blue Mountains i Australien. Motivet är flingpaket, hans och familjens gemensamma passion, vilket gjorde pusslet geometriskt regelbundet och lättlagt, men inte tråkigt. Pusselorken var inte på topp på grund av tandeländet, men jag gillade det skarpt.

Om någon undrar är samtliga flingpaket sådana som brorsans familj har eller har haft hemma. Jag kände igen tre som jag själv transporterat till Sverige från olika länder.

Juldagsmorgon

Hemma från julottan. Har gått och lagt mig igen. I glipan i draperiet till gästrummet skymtar julgranen och på golvet framför leker en tioåring med Harry Potter-lego och en sjuåring med ett dockskåp medan hon stämningsfullt sjunger Lars Vegas Trio (”Klockan nästan slagit sju, ro hit paketen nu!”). Den tjutande ambulansen körd av Barbie är för närvarande tyst.

Brorsan var uppe till tre i natt och ville sova vidare, men svägerskan och jag hade bestämt oss för att gå på julottan klockan sju i Almby kyrka och en tidigt vaken flicka i ny snöleoparddräkt ville följa med. Det var nästan helt fullt i den lilla kyrkan och om det inte hade varit för tandvärken – i dag kompletterad med en svullen kind – hade jag gärna sjungit med i När juldagsmorgon glimmar och Det är en ros utsprungen istället för att humma orörligt.

Men just precis nu gör det inte så ont. Jag vilar vidare.

Julafton i Ekeby-Almby

I år hade mamma investerat i några nya julgranskulor, men det mesta i våra julkartonger är detsamma år efter år. Eftersom det finns mer pynt än vad en normal grans grenar klarar finns möjlighet till vissa variationer, men stilen hålls intakt. Den här gången blev det extra mycket vitt. Mamma ville ha så mycket pynt som möjligt och jag så mycket ljus som möjligt, och vad gäller egentligen, vem får sista ordet, husets invånare eller granpåkläderskan? Fortfarande en öppen fråga.

Inför själva julfirandet åkte mamma, pappa och jag från Haga till min brors familj i Ekeby-Almby. Det är tur att Kalle Anka inte är livsviktigt för den yngre generationen numera, för det som skulle vara jullunch var vi förstås inte redo att börja med förrän vid trerycket.

Listan över mammas julbordsansvar var lång och brorsans och svägerskans ungefär lika lång. På min stod bara västerbottenspaj, potatiskaka och hemmagjort julgodis, men så skulle jag också forsla det hela med tåg. Under omständigheterna såg bidragen riktigt skapliga ut, en glad överraskning när jag väl packade upp dem efter så omsorgsfull inslagning som möjligt i förrgår hemma i Stockholm.

Allt på julbordet var jättejättegott (även om tandvärken begränsade mängden mat – jag kallar det tandvärksdieten).

Finast under granen var Duplo-lådorna, hopbyggda block med ett litet hålrum i mitten där själva julklappen låg. Det fanns varsin låda till alla vuxna och vi öppnade dem samtidigt. Brorsbarnen hade knåpat ihop julpärlarmband åt oss med våra namn!

Det var en enorm mängd paket som skulle öppnas och flest gick till brorsbarnen och mig. Vanligast innehåll i mina paket var ätbara saker, choklad, lakrits, litauiska majskrokar med kolasås och annat spännande, med eller utan rim. Det här året hade pappa skaldat en hel del klurigheter, annars är det mamma som står för poesin, som uteslutande består av nödrim, och en av julens höjdpunkter är att höra henne själv eller andra läsa dem, varpå hon skrattar högt och länge varje gång.

Smärtstillande charader

Tandvärk under julhelgen, det önskar jag att alla skulle slippa. Tandvärk borde bli satt på paus under alla större firanden. Ska jag vara optimistisk är jag ändå glad att det finns jourkliniker och att mitt avtal med Folktandvården Vasastan gäller även när jag får en akuttid i Örebro. Min två och en halv vecka gamla provisoriska lagning togs bort, en infektion blottades, tanden rengjordes på insidan och en ny lagning sattes dit.

Men det gör fortfarande ont och tabletterna verkar inte förslå. Då behövs distraktion och med en brorson och en brorsdotter i huset – deras farmors och farfars hus – distraheras man i överflöd. Brorsdottern ville leka charader. Här föreställer hon – ja, vad då? Rätt svar: Ett geléhallon. Det tog lika lång tid att komma fram till som när brorsonen låtsades vara en fjärrkontroll.

Vaniljfudge

”Det är så lätt att glömma att vanilj är en smak”, sa L när vi kokat de två sorterna under kvällens F’n’F, en med vit choklad och vanilj och en med mörk choklad och hackade valnötter. Trots vårt extremt stora fudgearkiv vid det här laget var båda sorterna nya. Vaniljfudgen var för övrigt mycket läckrare och hade mycket trevligare konsistens än industriellt framställd fudge med samma smak.

Kvällens filmer blev Christmas with the Kranks, Karl-Bertil Jonssons julafton (jag vet att det är tre dagar kvar till jul och att puritanerna svimmar när de läser det här) och ett julavsnitt av Nailed It.

Polkasoppa

Hade bjudit hem H.A. och skulle kasta ihop en tomatsoppa efter jobbet. Hade olja och vitlök i kastrullen och tog fram en liten glasburk där jag hade överbliven hackad rödlök. När jag tippade ner innehållet slamrade och rasslade det högt och pepparmintsångor steg upp i ansiktet på mig. Fråga mig inte vad polkakrosset från julgodistillverkningen gjorde i kylskåpet. (Löken hade jag visst lagt i frysen.)