Här kommer några boktips, biblioteksböcker jag inte hunnit läsa, eller läsa ut, och som jag nu motvilligt skiljs ifrån inför semestern. Bättre att göra dem tillgängliga för andra när jag själv reser bort. Men snart tar jag hem dem igen!
Författararkiv: Sandra
MCMXC Tips – tornuppstigning
Klart man ska gå! Överkomligt pris också.
MCMLXXXIX Efter jobbet
After work i Stadsbibliotekets lunchrum. Hade vädret varit bättre hade vi suttit i Observatorielunden, men nu åt vi sallad och baguette med brie i lunchrummet och Eva hade arrangerat en musikquiz. Mitt lag syns till vänster i bild. Bibliotekspersonal har nog relativt höga vinnarskallepoäng. Mycket trivsamt.
Beskedet om att AW:n blev inomhus tog jag emot med illa dold besvikelse, men det kompenserades efteråt, när jag mötte upp Annika – i Stockholm på kurs – och vi tog en promenad upp i Vanadislunden. Bilden ovan är alltså varken tagen i landsbygd eller de frodigare delarna av en skärgårdsö, utan i Vasastan.
MCMLXXXVIII Sommarkläder
Tre och en halv timme i Gallerian. Efter att ha tagit fram mina sommarkläder och upptäckt att de flesta av de allra mest grundläggande plaggen, som kortärmade, enfärgade tröjor, är slitna bortom all anständighet hade jag inget val, garderoben måste uppdateras, kosta vad det kosta vill, i tid och pengar.
Jag vet att många gillar att shoppa kläder, men för mig är det inte något nöje alls.
Den här gången hade jag i alla fall förhållandevis få specifika önskemål. Det viktigaste var att hitta en ljus kofta (för att jag inte hade någon) och en svart kjol (för att jag har på mig svart kjol nästan jämt och behövde en somrig, och hel), men i övrigt kunde jag gå loss på lite vad som helst i sommarklädesväg. Därför blev det palmlinnet ovan. Och på allra sista stoppet – klockan var då halv fem och stället var packat, inte hade jag koll på att det just nu är rea på stan – köpte jag en rosa kortbent overall. Nästan direkt efteråt började jag skylla beslutet på trötthet. När ska jag ha den? Jo, den blir nog blir ett bra plagg på Jersey-resan, tänkte jag, men kanske kommer jag inte att använda den så flitigt efteråt. Sedan, när jag började skriva packlista utifrån våra planerade aktiviteter, var kortbent overall knappast ett förstahandsval någon av dagarna. Så nu är det osäkert om någon någonsin kommer att se mig i den rosa overallen.
MCMLXXXVII The Trip, igen
Jag vet inte riktigt varför jag länge tjatat om att Jenny F och jag borde se The Trip to Italy, uppföljaren till The Trip, om två engelsmän som reser runt och äter mat på fina restauranger och pratar småelakt brittiskt strunt, men jag insåg nyligen att uppföljaren går att låna på dvd från biblioteket, och det har hunnit gå fyra år sedan jag såg den första filmen på Kulturhustaket, så den var det läge att se om. Givetvis går den också att låna. Sent i går kväll såg vi The Trip – Jenny kom direkt från Sundsvallståget – och jag gillade den fortfarande, även om snacket kommer väldigt nära uthärdlighetsgränsen, när de två männen försöker bräcka varandra i dryghet och självförhärligande.
Snart ser vi The Trip to Italy, ett exemplar är reserverat.
DN har recenserat The Trip, SVT The Trip to Italy.
MCMLXXXVI Jobbhelg
Både Salomon och jag delar vår arbetstid mellan Stadsbiblioteket och Sture bibliotek, och på Sture bibliotek har vi båda haft ambitionen att få en mängd arbetsuppgifter utförda de dagar vi är schemalagda där utan att riktigt lyckas. Men den här helgen! Nu skulle vi vara effektiva, hade vi bestämt, fullt fokus. Gårdagen började med ett långt samtal om den pågående biblioteksdebatten (eftersom vi inte setts på ett tag var vi tvungna att börja nästan från början), vi kom in på våra respektive semesterresor och googlade fram massor av bilder på Dubrovnik, pratade om Sebbe Staxx, vars självbiografi jag läser, hamnade därigenom i Stockholms nattliv och ägnade en bra stund åt att studera bilder från och information om Sturecompagniet.
Inte vår mest effektiva dag, med andra ord. Vi försökte rättfärdiga vårt beteende (biblioteksdebatten behöver ventileras kolleger emellan, information om resmål är en del av Sturebibblans litteraturutbud och alltså ett ämne som ingår i omvärldsbevakningen, Sebbe Staxx likaså, och Sturecompagniet … ja, vi studerar helt enkelt lokalsamhället och föreningslivet) och så sa vi att i morgon – då!
Och faktiskt, i dag har vi pratat mindre, så vi har nog gjort mer.
MCMLXXXV Det blev Chef’s Table
Den kostnadsfria Netflix-perioden är över. Jag hann se ett The Tudors-avsnitt (ingenting för mig) och tre av sex avsnitt i Netflix-serien Chef’s Table, varje avsnitt ett porträtt av en berömd kock. Snyggt och välgjort. Ofta mycket större fokus på kockens privata bakgrund och livsfilosofi än på maten, men det behöver inte vara fel, och är nog en mycket medveten inriktning.
Det var vad jag fick ut av Netflix den här gången. Om något år kanske de låter mig titta gratis ett tag igen.
MCMLXXXIV The English Bookshop på Söder
Så har man minglat runt i det lilla litterära Stockholm igen. Utanför The English Bookshop, som hade invigning i nya lokalerna på Södermannagatan i kväll, stötte jag på Tiffany, som jag hoppas kunna engagera till en boktipskväll på Sturebibblan under höstterminen, det är alldeles för länge sedan, och en amerikansk vän till henne som skulle vilja ha skrivarverkstad inom Stockholms stadsbibliotek. Vi får se vad vi kan göra. Där inne träffade jag Lena – ingen överraskning, hon bor ett stenkast därifrån och vi hade på förhand pratat om att vi båda skulle kolla in invigningskalaset vid den här tiden – och kollegan Åke, som liksom jag engagerat sig i den biblioteksdebatt som de senaste veckorna pågått i stora och små tidningar, radio, bloggar och andra media och, för bibliotekspersonalens del, i ett par av våra slutna Facebook-grupper. Vi fastnade i ett långt samtal. Debattvågorna går höga, och kolleger emellan är det ganska lätt att hitta något slags konsensus, men exakt lika tycker man nog aldrig.
Det hela började med att omvärlden fick insikt i att biblioteksmiljön inte är fredad från stök och bråk, tvärtom, och diskussionen har sedan fått nya riktningar och förgrenat sig. Vissa – ganska många – åsikter som ventilerats står jag bakom, andra tycker jag är helt uppåt väggarna, och mest frustrerande är kanske att så många som deltar aktivt i meningsutbytena knappast kan antas vara aktiva biblioteksanvändare, men jag är ändå lite hög på biblioteksdebatten och helgillar att den inte förs uteslutande av bibliotekspersonal. Nu har vi chansen att visa för de nostalgiker som med stort engagemang deltar i diskussionerna att biblioteken inte är boksidesprasslande frizoner där tiden stått still. På gott och ont ser verkligheten radikalt annorlunda ut.
Lena drog ut mig efter ett tag, vilket nog var bra, eftersom vi hade kommit in på ämnet bokinköpsbudget, som jag kan prata länge om. Vi stannade inte och hörde livemusiken, men hade i alla fall varit på plats när den inbjudna poeten Robyn Bolam läste dikter, vilket var extremt svårt att höra i den avlånga, knökfulla lokalen, men det var ett trivsamt inslag. Man blir nyfiken på hur de ska lösa kommande programverksamhet lokalmässigt. För jag hoppas verkligen att de kommer att fortsätta att bjuda in författare och andra intressanta gäster, precis som de gjort i Gamla stan genom åren.
Tillsammans med en annan vän till Lena gick vi tvärsöver gatan till Il caffè, där baristan var mycket bekant. Han kände igen mig innan jag kände igen honom, men det tog bara någon extra sekund så kunde jag placera honom på Espresso House under Sture bibliotek 2009, då vi öppnade. Jag kommer inte ihåg hur länge han jobbade där, men det första Espresso House-gänget vi kom i kontakt med minns jag som mycket trevligt. Därefter är det förstås ingen som inte varit trevlig, men de har bytts ut ganska frekvent genom åren. Bäst gillar man de som lägger ens standardbeställning på minnet.
Det blev en intressant kväll, socialt och professionellt, och Västerbrovägen hem är bra för att samla tankarna.
Avslutningsvis kan jag meddela att aktuell nagellacksnyans är en soft, glansig laxrosa.
MCMLXXXIII Hämtad från jobbet
Vilken härlig syn! En båt med en man och tre barn, samtliga i flytväst, givetvis, kör fram till ungefär en halvmeter från kajen. Modern, i affärsdräkt och ordentligt höga klackar, tar sats, skuttar ombord, klackarna skräller och balansen ser ut att vara sisådär, men det går bra. En flytväst utanpå kavajen, stort leende, båten vänder och de glider ut. Hoppas turisterna var lika uppmärksamma som jag på händelseförloppet och rapporterar därhemma att så här går det till i Stockholm vid arbetsdagens slut.
Själv hade jag fått komma upp från det underjordiska biblioteket på en liten rast.
MCMLXXXII Friluftshemgrupp
Jenny H och jag hade den här veckan hemgruppsträff i det fria. Den började med en promenad med bryggorna vid Norr Mälarstrand som utgångspunkt och när vi hade nått Fredhällsklipporna tog vi fram matsäcken. Därmed hade vi rört oss från min bakgård till Jennys, som vi valde att se det. Att ha tillgång till vatten i stan är ju en makalös resurs, och lyxigast av allt var storleken på de revir som gick att muta in. Vi lämnade stigen, gick ut på klipporna, såg ingen alls, ingen alls, ingen alls, två grabbar (de hälsade belevat när vi passerade deras klippa), ingen alls, ingen alls, och så satte vi oss på en bänkliknande plan klipphäll. De enda som passerade i vårt synfält var förare och passagerare i de många båtarna ute på Mälaren.
Theomis 