Författararkiv: Sandra
MM Hauteville House
MCMXCIX Cream tea på Cafe Louise, Gorey, Jerseys östkust
MCMXCVIII The ultimate Jersey experience
MCMXCVII Jersey War Tunnels
Vilket effektfullt museum. De hade lyckats bygga upp en riktigt obehaglig stämning i tunnlarna som användes under Tysklands ockupation av Jersey under andra världskriget, bland annat som sjukhus. Vi var ensamma i lokalerna nästan hela tiden, vilket gjorde sitt till.
MCMXCVI St Aubin
MCMXCV Granville
Den här kvällen, tillsammans med flera upplevelser under dagen, har vägt upp obehaget att stiga upp 3.40 hemma i Stockholm med råge. Här i Granville i Normandie pågår en mycket populär friluftskonsert just i kväll, vilket tycks ha fått samtliga invånare, och säkert hitresta, att myllra ut på stans små gator, och tesalongen vi läst om gör ett unikt undantag, enligt deras enda engelsktalande medarbetare, och håller öppet sent. Deras tomatquiche med chèvre var bland de godaste pajer jag ätit någonsin och teet med bergamott och lavendel var fenomenalt. Killen på tesalongen är den enda engelsktalande vi stött på här över huvud taget, utöver tjejen i hotellreceptionen i någon mån, och när han hade frågat varifrån vi kom demonstrerade han några svenska fraser han lärt sig av svenskar han träffat i Beijing. ”Jaha! Men man träffar inte på så många svenskar här i Granville?” frågade jag. ”Nä”, sa han med ett litet skratt.
MCMXCIV Midsommar 2015
Jag måste säga att jag hellre hade haft solsken under midsommarafton, något annat vore lögn, trots min regnvurm, men för att vara en regnig midsommar var den riktigt fin. Planen var att se Parkteaterföreställningen From Sammy with Love på Djurgården, men den ställdes inte oväntat in. Förvånansvärt många tappra Parkteaterentusiaster satt ändå på bänkarna i ihållande regn ända tills Sissela Kyle, Karl Dyall och Rennie Mirro gick upp på scenen och officiellt avblåste det hela, men inte utan plåster på såren. På bänken framför Lena och mig ställde sig Karl Dyall och Rennie Mirro och rev av Once in a Lifetime a cappella, till publikens förtjusning.
Den picknickmat vi inte ätit upp framför scenen plockade vi fram på en parkbänk en bit därifrån. Ja, det regnade fortfarande, men mat utomhus smakar alltid bra.
Efter att ha värmt oss, torkat en aning och druckit varsin latte macchiato på Espresso House kollade vi in firandet i Vitabergsparken. Dansen var slut, men dragspelsfarborn satt i ett litet bås fortfarande och höll ångan uppe. Hela arrangemanget var charmigt till tusen, trots att regnet föll och lerpölarna bredde ut sig.













