DCCCXLVII Scener ur ett äktenskap på Dramaten

Det här är min oskolade uppfattning: Pjäsen ska mest av allt vara explosivt känslosam. Två personligheter presenteras och befästs, så att publiken därefter kan följa svängningarna när maktbalansen och sympatierna skiftar, snabbt och komprimerat, över några års äktenskap. Det eventuella budskapet bör vara att mellanmänskliga relationer förr eller senare spricker, plötsligt går allt åt skogen utan att någon (tror sig ha) gjort något fel. Utåt- och inåtvänd sorg och ilska flammar upp. Det närmaste dessa plågade människor kan komma ett lyckligt slut är resignation.

Men så väljs Jonas Karlsson som innehavare av den manliga huvudrollen och den som gjorde det valet måste ju känna till att Jonas Karlsson inte kan låta bli att underhålla. Första aktens ordväxlingshumor (den stackars maken som uthärdar hustruns förebråelser och tar på sig all skuld med hundvalpsiver) ihop med raffinerad men uppenbar fysisk komedi (Jonas huvud mellan två lampskärmar, som gör att öronen viker sig) spiller över i andra akten. Där har vrede, bitterhet, hämndlystnad och ånger tagit över totalt, men publiken är inställd på skratt och läser in humor i grälen så snart det låter sig göras, även i Livia Millhagens repliker, och då är hon utan tvekan den som är mest Bergman av de båda.

Jag köper det här, underhållningen i synnerhet. Det är synd att känslorna måste bli så överhettade i andra akten att ironin och distansen dör ut.

Det var nypremiär i går och Scener ur ett äktenskap spelas tio gånger till under hösten.

DCCCXX Franskt 1800-tal – läs med oss!

Snart drar vi igång vår franska höst på Gamla stans bibliotek och Sture bibliotek, med diverse aktiviteter. Den som kan avvara tre tisdagskvällar under hösten rekommenderas å det varmaste att anmäla sig till Gamla stans bokcirkel som avslutas med ett besök på Nationalmuseum. Alltihop är kostnadsfritt. Du kommer inte att ångra dig!

 

Franskt 1800-tal

Tycker du om att prata böcker med likasinnade i trivsam miljö? Och därefter gå med bokcirkelgruppen på Nationalmuseum för vidare förkovran? Då är det här en serie för dig! Temat är franskt 1800-tal, ett samarbete mellan Gamla stans bibliotek och Nationalmuseum, i samband Nationalmuseums utställning ”Det moderna livet”.

Vi träffas på Gamla stans bibliotek vid två tillfällen och delar våra intryck av en bok vi alla läst, med två bibliotekarier som samtalsledare. Biblioteket bjuder på fika. Vid det tredje tillfället träffas vi på Nationalmuseum.

Tisdagen 25/9 kl. 18.00, Gamla stans bibliotek, Tyska stallplan 2
Läsecirkel kring Den dödsdömde och andra noveller av Guy de Maupassant
Guy de Maupassant (1850-1893) är kanske mest känd för novellen Fettpärlan och romanen Bel Ami. Som novellförfattare visar han upp enorm berättarglädje och produktivitet. Samlingen Den dödsdömde innehåller tjugo korta berättelser.

Tisdagen 16/10 kl. 18.00, Gamla stans bibliotek, Tyska stallplan 2
Läsecirkel kring Damernas paradis av Émile Zola
För författaren, dramatikern och poeten Émile Zola (1840-1902) var realistiska miljöskildringar av grundläggande betydelse. Le Bon Marché i Paris stod som förebild för det varuhus som Damernas paradis porträtterar, en modern företeelse under det sena 1800-talet.

Tisdagen 30/10 kl. 18.00, Nationalmuseum, Södra Blasieholmshamnen
Vi får en visning av utställningen ”Det moderna livet – franskt 1800-tal”. Den berättar om samhällsförändringarna i Frankrike under förrförra seklet och om hur de påverkade konsten.

Föranmälan: gamlastan.ssb@stockholm.se eller 08-508 30 795.
Gäller för samtliga tre tillfällen. Ingen kostnad. Begränsat antal platser.

DCCCVII Snart dags för Stockholm Jazz Festival

Kollat in programmet för jazzfestivalen? Det släpptes häromdagen, och jag började genast titta på artister, datum, scener och priser för en festival som skiljer sig mycket från tidigare års. Även om allt inte faller mig i smaken har jag kunnat uppdatera mina Spotify-spellistor och i alla fall bokat in en jazzkväll.

DCCXXXV Lördagen 13 oktober

Här, hörni, kommer förhandsinformation långt i förväg. Lördagen 13 oktober kommer ett hejdundrande litterärt evenemang att gå av stapeln, framför allt på Kulturhuset, men också på andra platser, och en av dem är Sture bibliotek. Jag kan säga så mycket som att vi kommer att vara ett ”indiealternativ” – medan Kulturhuset står för en stor och härlig gräddtårta hittar man hos oss snarare små och kanske ovanliga delikatesser. Överför bilden till litteratur och litterära aktörer, och pröva för all del både tårtan och delikatessbuffén. Dagen kommer gissningsvis att vara lång.

DCCIII En kväll på bibblan 3: Östermalm för 100 år sedan


Min pingsthelg har varit extralång och är i och med denna lediga måndag över. Sedan jag kom hem från Europaturnén 5 maj har de senaste dagarna varit de första som erbjudit riktig fritid, med både officiell ledighet och frihet från större planerade projekt på jobbet som upptar tankarna även efter arbetstid.

Vilket leder mig till programmet jag har kvar att rapportera från av de tre mer arbetsintensiva program som ägde rum precis efter det att jag kommit hem från resan, nämligen min egen föreläsning på Östermalms bibliotek. Eftersom den föreläsning jag höll i mars drog så mycket folk att några fick vända på grund av platsbrist var det här alltså en repris. Vi räknade inte med särskilt mycket folk den här gången och valde därför att ställa fram stolar och hänga upp duken för bildvisning längst in i biblioteket, på tidskriftsavdelningen. Och det blev en väldigt behändig grupp, 15 personer, som lyssnade på mig i trekvart då jag pratade gatunamn, författarbostäder, 1800-talsmode och gamla kyrkor.

Om man räknar med den något förkortade versionen på servicehuset Rio på Gärdet var det här tredje gången jag höll samma föreläsning, och jag har inga problem att prata på om just de här sakerna som jag har researchat fram, men vad mycket det är jag inte vet! När jag får frågor från åhörarna blir jag ofta helt ställd och kan inte svara något annat än att det ”går att ta reda på” (om jag tror att det gör det). En fråga som ställdes den här gången, och som jag funderat på i flera år, faktiskt, utan att ha hittat något tillfredsställande svar, gällde Ladgugårdslandets fattiga befolkning som rimligtvis inte hade råd att bo i de påkostade stenhus som smälldes upp strax före och efter det att stadsdelen började kallas Östermalm. Vad hände med dem, efter att trärucklen rivits? Alla kan ju inte ha fått plats i de enklare gårdshus som stadsdelen fortfarande höll sig med. Den som sitter inne på information i frågan får gärna höra av sig.

DCC ”Årets utställning” på Beckmans



Avgångsstudenternas utställning på Beckmans designhögskola heter kort och gott ”Årets utställning”. Där redovisas allt från objekt av typen ”fosterställningsgungstol som utmanar maskuliniteten” (enligt upphovsmannen själv, som gärna beskrev sin skapelse) till den till konst upphöjda processen att byta efternamn (från Andersson till Felix, och ja, han som ville göra bytet hette även Felix i förnamn). På övervåningen fanns modeavdelningen. Jag fastnade för en fiskbensmönstrad kappa med gott om bicepsutrymme.

Mitt sällskap utgjordes av Johan, som kollar in en lampa strömförsörjd av en upphissad vikt som sakta släpps ner mot golvet, och Åsa, som poserar vid fiskbenskappan.

Utställningen pågår fram till på måndag, 28 maj. Gör inte som jag, som kom på mig själv med att högt lufta mina negativa omdömen om somliga verk. (”Äh, det där lät pretentiöst”, fnyste jag efter att ha läst i en beskrivande text att konstnären ”utforskat det undermedvetna”, och på något sätt med hjälp av olika personer som låtit sig hypnotiseras designat lampor i glas. Konstnären, förstod jag sekunden efteråt, var förmodligen killen som satt på en stol strax bakom oss när vi stod och tittade på lamporna.)

DCLXXXVII En kväll på bibblan 2: Fransk afton på Sture bibliotek

Vi i Sturepersonalen har alltid betraktat fredag som en omöjlig programdag, då har ju folk annat för sig efter jobbet och kommer inte till biblioteket. Men kanske har vi haft fel hela tiden. En fransk afton klockan sex på en fredag var i alla fall massor av folk intresserade av. Två förlagsrepresentanter och en översättare, som presenterades här, pratade fransk litteratur i svensk översättning inför ett välfyllt bibliotek.


Efter själva föredraget kunde man bläddra och handla.


Ost och kex. Kändes franskt, tyckte vi.


I den bästa av världar hade vi kunnat ge våra gäster välförtjänta arvoden, men som tur är ryms i alla fall buketter inom våra budgetramar.


De nya temana för våra bokpåsar kom upp under dagen.


Likaså den nya utställningen, bilder ur barnboken Spinderella Tarantella.