DCCXXIX Sviken av SR
Va!? Ska Biblioteket i P1 läggas ner? Eller ja, det har redan lagts ner, eftersom det halva avsnitt jag hann lyssna på i mobilen på väg hem från jobbet i dag, och som sändes i går, var det sista. Jag känner mig totalt överkörd i den här frågan och kan inte ens tröstkolla på Babel, för det har sommaruppehåll.
Börjar att tycka att SR är skyldiga mig något slags kompensation, efter att först ha strypt den eminenta satsningen Alltid nyheter och nu drämt till med det här dråpslaget.
Men inte inbillar jag mig att gräset är grönare någon annanstans. Jag är fortfarande SR trogen, P1 är my drug of choice och tablån svämmar fortfarande över av intressanta program jag missar ett efter ett i rasande fart. Länge leve SR-appen och poddradio, som hjälper mig att plocka russinen ur kakan och smaska i mig dem när jag har tid, och nåde den som rör Vetenskapsradion Språket.
DCCXXVIII Varierad kost

Växlar mellan de här i dag. Efter lite av den ena är jag mogen för lite av den andra.
DCCXXVII Förbättra på flera fronter
Ibland stöter jag på texter och predikningar med budskapet att det är en god idé att ta ett helhetsgrepp om sitt liv – att inte bara städa upp i sitt inre (erkänna sina brister, be om förlåtelse och annat viktigt) utan också se över sin tid, sin fysiska hälsa och andra aspekter av livet, alltihop med stöd i diverse bibelsammanhang. Det är lite tufft, men peppande. I kväll har jag blivit inspirerad av Saddleback-pastorn Rick Warren och hans predikan ”Getting ready to be used by God”, som kan ses på Saddleback Churchs webbplats. Han både förmedlar kloka insikter och lyckas hålla låda på ett sätt som aldrig blir tråkigt. Tiden går fort när man lyssnar på Pastor Rick.
DCCXXVI Ett paket müsli och Jan Guillous senaste

Konsum vid Järntorget i Gamla stan. Färggranna pocketställ vid kassan i all ära, men visst är det mycket mer intressant att hitta en bokhylla vid flingpaketen?
DCCXXV Street Smart, Galleri 5


Utöver den kommande Banksy-utställningen i Konserthuset, som jag skrev om häromdagen, pågår just nu en annan street art-utställning, ”Street Smart”, i Kulturhusets Galleri 5. Det var vernissage i förrgår med stor uppslutning, så pass att det var svårt att ta del av verken för alla minglare.
Invigningspratade gjorde Kulturhuschefen Eric Sjöström, utställningens curator Mia Zeeck och Maria Lantz, tillträdande rektor på Konstfack, och jag är säker på att de hade kunnat säga en massa intressanta saker om de velat. Kanske vågar de inte (eller tycker inte att det är passande att) uttala åsikter, kanske vet de inte själva var de står, men allt jag hör är: ”Ja, det är kontroversiellt att ställa ut gatukonst på Kulturhuset samtidigt som Stockholms stad har nolltolerans mot graffiti. Vi gör det ändå, men ni ska veta, allihopa, att vi inte tar ställning.” Eller som curatorn sa, när hon nämnde att hon under arbetets gång blivit konfronterad med det dilemmat, nämligen att hon ”är så trött på den frågan”. Det får mig bara att undra ännu mer varför ingen svarar på den.
I går, då utställningen officiellt öppnade, kunde man höra om den i Kulturnytt, där arrangörerna sammanfattningsvis säger: ”Vi vill väcka debatt, men inte debattera.” Läs och lyssna här.
Så varför valde jag själv att gå dit? Nolltoleransen står jag bakom, och även om jag inte är särskilt tilltalad av gatukonstestetiken alla gånger önskar jag att det fanns ett sätt att låta de begåvade gatukonstnärerna faktiskt verka som konstnärer, att det gick att komma över tröskeln att konstens statement på trotsåldersmanér måste hänga ihop med att den målas på någon annans egendom mitt i natten. Men det är ett urbant fenomen som finns där oavsett vad man tycker om det, och som storstadsromantiker kan man inte låta bli att bli nyfiken.
Sådär. Nu har jag väl på sätt och vis uppfyllt Kulturhusets syfte och dragit mitt lilla debattstrå till stacken.
DCCXXIV Exemplar No 7 av 500

Tack vare siffran känns det så exklusivt att vi har den här boken på Gamla stans bibliotek, trots att den i övrigt inte gör något särskilt märkvärdigt intryck, en 99 år gammal bok (1913) om det kommunala och politiska lifvet i Stockholm, som det tedde sig för 149 år sedan (1863).
DCCXXIII Tystnad, tagning
Har just lämnat ett litet filmteam på Östermalms bibliotek. Mina vänner Anna och Christian och deras medarbetare har parkerat sig och sin utrustning bland gravidböckerna, som tydligen spelar en viss roll i TV-serietrailern de spelar in. En skådespelerska ska plocka på sig en hög och gå och låna dem.
Hoppas de sköter sig.
(Anna – gick det bra?)
DCCXXII Banksy i Konserthuset
Tycker det är lite kul när street art-konstnären Banksy välkomnas in i finsalongerna. På Konserthuset i sommar är han skivomslagmakaren Banksy. Utställningen börjar om en vecka, 19 juni, och pågår till 23 augusti.
DCCXXI Lilla Bokstockholm 3: Stora Bokbytardagen
Här är tredje och sista delen i rapporteringen som nu är framme vid 18-snåret fredagen 25 maj.
Från Arne Dahls releasefest tog jag snabba kliv bort till Kulturhuset, där Stora Bokbytardagen pågick. Jag hade hoppats kunna vara med på slutet av eftermiddagens författarmaraton, men kom flåsande fram mot Bibliotek Plattans lilla scen precis lagom för att höra arrangörernas eftersnack, då de bland annat sa att de nu ska vila 364 dagar innan de gör om samma sak igen. Då tänker jag vara på plats i tid. Under den avslutande applåden såg jag mig omkring och fick syn på Lena Hammargren från Novellix, och självklart gick jag fram och visade upp den lilla novellbok som jag på ungefär 21 timmar, det vill säga sedan jag och Lena sågs kvällen innan, hunnit både läsa och få signerad av författaren. Cirkeln slöts, på något vis.
Även om jag missade författarpratet var det inte för sent att byta böcker. Jag hade med mig Still midnight av Denise Mina, rotade på bokbordet tills jag bestämde mig för novellsamlingen Truck stop av David Ericsson och kände att Stora Bokbytardagens syften ändå uppfylldes. Jag 1. träffade likasinnade (visserligen sådana jag kände sedan innan, som Johan J, som suttit och lyssnat på författarprogrammet och beskrev det som ”Babel på snabbspolning”), 2. upptäckte en bok jag inte kände till av en författare jag inte kände till och sist men inte minst 3. blev av med en av mina utlästa pocketar, som förhoppningsvis hamnar i någon annans händer.
Här poserar mitt nya fynd tillsammans med de från samma evenemang i fjol.

Från Kulturhuset tog jag mig över till Söder, där jag och Lena W satte oss med varsin glassbägare under träden i Katarina Bangatas allé och jag redovisade mitt senaste dygn, då världen krympte till ett fåtal återkommande människor och företeelser, och så verkar det förbli. När jag några dagar senare jobbade på Östermalms bibliotek och satte upp böcker började jag titta lite närmare på romanen Redlight och undrade vem det var som skrivit den. Jaha, det var ju David Ericsson, som två år tidigare skrivit Truck stop.


