DCCXIV Smutstiteln 1 år


Alla läsare där ute – bokbloggen Smutstiteln fyller ett år i dag och belönar en av sina besökare under dagen med ett bokpresentkort. Gå in och tävla!

(Vad är en smutstitel? kanske ni undrar. Jo, det är den titel som står med eller utan författarnamn på första eller näst första bladet i en bok.)

DCCXII Lilla Bokstockholm 2: Arne Dahls releasefest

Under fredagsmorgonen 25 maj läste jag förhandsexet av Arne Dahl-novellen Migrän, och eftersom jag här i bloggen har utlovat en recension av den kommer här en kortfattad sådan.

Berättelsen redogör för ett migränanfall, komplett med sprängande skalle och synvillor, den ena mer dramatisk än den andra. Till råga på eländet drabbas berättarjaget av anfallet när han är mitt uppe i ett våldsamt rån tillsammans med två kumpaner, det är han som har ansvaret för väskan med pengarna och han är plågsamt medveten om att han med sina explosioner i huvudet och begränsade synfält inte är tillräknelig.

Det är en märklig, lite svårgenomtränglig text, med återkommande hallucinatoriska sekvenser, men har man väl börjat är det värt att ta sig igenom den för att komma till det överraskande slutet.

Där, på någon av de sista sidorna i Arne Dahl-novellen, nämns på ett skönt metalitterärt sätt Arne Dahl-romanen Hela havet stormar. Ett par timmar efter att jag lagt ihop den lilla boken frågar Tova på Facebook om jag har lust att följa med henne på en releasefest klockan fem. Det är Arne Dahl som släpper sin nya deckare Hela havet stormar.

Det vill jag gärna, svarar jag, och tar fram en blommig klänning i beigerosa toner, vilket råkar matcha både Tovas klädsel och hennes väninnas, den som ursprungligen fått inbjudan till releasefesten och som bjöd Tova, som bjöd mig. När vi tre kom in på The Lobby Social Club på Rådmansgatan blev vi som alla andra gäster (Arne Weise, Claire Wikholm med flera) anmodade att ställa upp oss för fotografering. ”Ni matchar!” kommenterade fotografen.

Så fort vi kommit in i rummet innanför entrén var det en kvinna som högg tag i oss och sa att nu skulle vi hälsa på Arne. När jag tog i hand och presenterade mig sa jag att jag precis läst Migrän. ”Va? Hur har du fått tag på den?” sa en glatt leende men förvånad Arne Dahl. ”Jo, från Lena på Novellix”, hann jag säga innan nästa person räckte fram näven och hälsningssekunderna var över.

Efter lite prat, en rundtur i lokalen och några munsbitar från frestande fat på ett soffbord tänkte jag ge mig av, men jag hade den lilla novellboken i väskan och hoppades att jag kunde få den signerad. Jag armbågade mig fram till författaren, fick snällt vänta en bra stund medan han avslutade en signering åt en tjej som hela tiden kom på nya saker att fråga om och lyckades sedan sticka fram boken, som alltså var en helt annan än den de övriga i lokalen köpte på plats och fick en kråka i. ”Jaha, vad fin den blev!” sa han, och jag insåg först nu att det här var första gången han såg boken, så nytryckt var den. I hastigheten och myllret glömde jag bort att jag aldrig hunnit förklara för honom att exemplaret var skänkt till personalen på biblioteket där jag jobbar, så när han frågade om jag ville ha en dedikation sa jag som den mest självklara saken i världen att det ville jag gärna, till Sture bibliotek. ”Jaha”, sa Arne Dahl, fortfarande som ett frågetecken inför denna okända människa som hunnit läsa den bok han själv inte ens bläddrat i.

Men jag fick dedikationen, till Sture bibliotek, och gick glad i hågen ut från The Lobby Social Club och skyndade längs med Sveavägen. För 25 maj var ju inte vilken dag som helst. Fortsättning följer.


Här håller Arne Dahl i ett exemplar av Hela havet stormar, som själva tillställningen handlade om, medan jag håller i ett exemplar av den ännu inte officiellt utgivna Novellix-novellen Migrän.

DCCXI Lilla Bokstockholm 1: Översättarprogram på Sturebibblan

Under två dagar förra veckan upplevde jag en märklig händelsekedja i det lilla litterära Stockholm, och förloppet börjar med Sture biblioteks kvällsprogram om översättning.

Inbjudna var översättarna Magdalena Sørensen och Olov Hyllienmark och de intervjuades av Lena Hammargren, som har många hattar – hon jobbar på Översättarcentrum, är själv översättare och driver tillsammans med en kompanjon förlaget Novellix.

Samtalet handlade bland annat om yrkets många utmaningar – kluriga ord, kulturskillnader mellan Sverige och bokens ursprungsland, misstag i originaltexten, översättarens magkänsla kontra redaktörens önskemål – och så småningom började åhörarna lägga sig i. Det var en liten men högst intresserad skara som samlats på biblioteket den här kvällen och det mest frekvent förekommande yrket i församlingen var, just det, översättare. För oss icke-översättare var det en riktigt bra bonus att få höra initierade kommentarer från personer som verkligen visste vad de pratade om. När frågan kom upp om hur man angriper texten, till exempel, fick vi därför höra ett flertal svar. Ska man göra helt rätt från början eller skriva ett utkast som gås igenom och görs om flera gånger? Den modell som överraskade mig mest var att översättningen görs parallellt med läsningen av boken, för har man läst boken innan man börjar är det ”tråkigt att veta hur den slutar”.


Samtalet pågår.


Blomsterpassagen under biblioteket hade gjort extrafina buketter.


Magdalena och Olov.


Ja, de hade bestämt innan att det var blommigt som gällde.

Det blev ett långt och underhållande eftersnack översättarna och bibliotekspersonalen emellan, och innan vi gick hem fick biblioteket förhandsexemplar av de kommande Novellix-novellerna av Lena. Jag ville läsa en av dem på en gång och valde att ta med Arne Dahls Migrän hem.

Så här långt inga konstigheter. Trevliga kvällsprogram på Sturebibblan har vi oavbrutet och Novellix är en av våra högt uppskattade samarbetspartner. Fortsättning följer.