MDCCCLXXXVIII På tåget
Det är molnigt, kompakt grått. Klickar iväg en beställning från mat.se, tvättmedel, röda linser, tonfisk. Får ett meddelande från Tova om att hon bakar två kladdkakor till hemlöslunchen på lördag. Snart framme vid Paddington. Englandshelgen kan börja!
MDCCCLXXXVII Retrokväll
MDCCCLXXXVI Rickard III
Vilken tur att omtalade och hyllade Rickard III med Jonas Karlsson fick nypremiär på Dramaten när jag nu hade gett mig själv föreställningsstopp förra gången den gick!
Brutalt och ändå ganska humoristiskt och oväntat upplagt. Och en hel del bonusmaterial på Dramatens webb, det gillas.
MDCCCLXXXV Fråga mig vad som helst om Marcelle
När jag senast ledde läsecirkel, för drygt två veckor sedan, läste jag sista sidan i boken sekunden innan det var dags att duka fram fikat. Den här gången gällde det Novellix-novellen Marcelle av Simone de Beauvoir, som jag lätt läste i sin helhet sent i går kväll, och under dagen i dag gick jag igenom större delen av den en andra gång, grundligt, med omfattande anteckningar som följd, och jag hittade också en del tämligen akademiska noteringar om berättelsen i ett par verk genom Google Books. Oj så förberedd jag var, det här samtalet skulle gå som en dans.
Nu vet jag att man kan överförbereda, eller rättare sagt förbereda på fel sätt. Trots att jag ansträngde mig för att tona ner min roll som facit i läsecirkelgruppen var det nästan omöjligt att inte komma med djupa analyser och citera rader ur minnet (vilket underlättades av att jag nyss skrivit av dem i min iver att hitta spännande nyckelscener). Vad jag skulle ha gjort istället? Förbereda för ett samtal, förstås! Olika frågeställningar, öppna diskussionsämnen, förslag på perspektiv, vad som helst som skulle vidga tankarna, inte styra dem.
Jag borde ju ha koll på det här. Jag har lärt ut läsecirkelteknik till andra. Förhoppningsvis fick deltagarna ut en del i alla fall, men jag tar med mig den överanalyserande erfarenheten och försöker undvika diket i framtiden.
MDCCCLXXXIV En rak promenad
Årets tredje stadsvandring, i strålande vårsol, ledde oss i gruppen från Mosebacke torg längs Östgötagatan ner till Katarina Bangata. Idén med vandringen var att det går att gå hur långsamt som helst längs en enda gata och på vägen passera oändligt historiskt stoff. Det funkade så klart, om man inte ser det som lite fusk att de nämnda historiska sammanhangen, kring hus och gatunamn, nästan oftare hörde till någon av de korsande gatorna än just Östgötagatan, som vi följde. Men det gjorde ingenting, allt var intressant, från arkitektoniska detaljer och street art till rivna kapell och nedlagda bryggerier.
MDCCCLXXXIII En farbror tittar in
Den första av tre tider att lämna in hembakta kladdkakor till Korskyrkans nästa lunch för hemlösa var under gudstjänsttid i dag, och därmed satt jag och Jenny i foajén för att ta emot kakor närhelst de kunde dyka upp. Hänger man i foajén under gudstjänsten märker man att det ganska ofta kommer äldre, mer eller mindre slitna personer och tittar in, för att leta sig bort till Linnésalen och få en kopp kaffe, för att smyga in ett slag i kyrksalen eller bara för att växla några ord med den eller de som råkar befinna sig där innanför ytterdörrarna. En sådan liten farbror kom i dag. Han undrade om han glömt ett par grå vantar där, Jenny letade men hittade inga och grävde till slut fram ett par vantar ur skänklådan, där kläder till just hemlösluncherna hamnar, medan farbrorn satt bredvid mig och väntade och sa att min småprickiga klänning hade pärlhönemönster. Han blev nöjd med de svarta fingervantar han fick. Sedan ville han berätta några roliga historier. Sedan ville han veta vilken buss som gick till en adress i Bredäng. Sedan gick han. ”Hej då, pärlhönan!” sa han i dörren.
MDCCCLXXXII Hongkong-minnen
För att ha något att visa familjen och ett par intresserade kolleger gjorde jag tidigt ett litet urval Hongkong-bilder, hastigt hopplockat men hyfsat representativt för resan som nu ligger fyra månader tillbaka. I dag visade jag dem också för Lena. Förr eller senare måste jag göra en komplett genomgång, lägga upp på Flickr, kanske skryta med några highlights på Facebook, och varför inte ha ytterligare en familjevisning, den här gången en helkväll, och naturligtvis lägga upp en del här i bloggen.
Jag börjar nu. Här är tre stadsvyer.
MDCCCLXXXI Dränkt
Gamla kursaren Frida är numera publicerad romanförfattare! I kväll var det release för skräckromanen Dränkt på Beyond Retro på Brännkyrkagatan. Kollegan Salomon och jag pratade genrer i går, vilka vi läser och inte läser, hur man väljer så olika och att man faktiskt inte har någon koll innan man testar. Skräck hör till undantagen på min repertoar, men inom kort ska jag vidga mina vyer med ett signerat exemplar som just har hamnat i här i bokhyllan.
MDCCCLXXX Fullsatt i rotundan
Programmen i rotundan lockar stor publik, i kväll tack vare dragplåstren Rikard Wolff, Pooneh Rohi, Dragomir Mrsic med flera medverkande under releasen av boken Inte en främling.
Om det var motiverat med två vakter vet jag inte, men de gav något slags tyngd åt arrangemanget där de stod med armarna i kors.
Under mina tidigare år på Stadsbiblioteket hände det förstås också att det var evenemang i rotundan, men scenen, bänkarna och tekniken har permanentats på senare år och programmen måste ha blivit mycket mer frekventa. En avskild programlokal skulle verkligen behövas, rotundan är ju öppen som vanligt för biblioteksbesökarna under programmen, som tar över hela rummet när de pågår, och det finns ingen alternativ publik väg upp till bibliotekets huvudvåning och in i facksalarna runtomkring än genom rotundan, så där rör sig alla.
Därmed inte sagt att det är dåligt att ha programverksamhet, är det något jag vurmar för i min vardag är det bibliotekens litterära program. Just den här kvällen var jag för övrigt inte på plats för att ta del av bokreleasen, programmet råkade bara börja när min arbetsdag slutade. Jag stannade inte, utan smög bara ut på översta galleriet och spejade ett slag. Misstänker att fler av mina Stadsbiblioteksdagar kommer att sluta på liknande sätt framöver.
Theomis 
