Uppskattar att gå runt och plocka i stockholmsmagasinet på Stadsbibblan. Den här gången har jag av en besökare fått i uppdrag att leta upp fotoillustrerade böcker från 1910-60-tal som presenterar Stockholm för turister, en genre jag länge varit lite extra intresserad av. Under den tidiga delen av 1900-talet gavs det för övrigt ut en hel del turistböcker om Stockholm helt utan illustrationer. Inte ens en traditionell, textspäckad Lonely Planet är lika blädderovänlig som de.
Hemkommen från kvällens litterära salong på Sturebibblan – smått utsjasad som man alltid blir, hur trivsamt och intressant det än är – plockar jag fram födelsedagspresenten som Jenny H köpte i Brighton.
Blandade bitar fudge från Roly’s Fudge Pantry. En kopp te. En bok som inte är den vi pratat om i kväll, utan en helt annan. Läskigare.
I dag har jag premiärbemannat på tidskriftsavdelningen i annexet, med andra ord den ena av de två avdelningarna i Tidnings- och tidskriftsbiblioteket. Med drygt tusen tidskriftsprenumerationer finns det stor chans att stockholmare med specialintressen hittar engagerande läsning i den här, ja, kanske inte så vackra, men luftiga och samtidigt välmatade salen.
Älskar att KonserthusetPlay har en samling pedagogiska ”instrumentfilmer”! Det står att de vänder sig till lärare, ”som stöd i undervisningen kring instrument och klassisk musik”, men jag känner mig definitivt som målgrupp jag också, kategorin ”allmänt nyfikna Konserthusbesökare”.
Tillbringade några timmar i Storvreten i går. Jag försökte på förhand se framför mig vad man kan tänkas göra mellan lunchtid och femrycket, jag vet ju att det alltid pågår flera aktiviteter samtidigt när vi ses, särskilt när brorsans familj är på plats, eller ännu mer folk, men även när det bara är föräldrarna och jag, och varje gång är det svårt att bryta upp. Men hur går det till? Jag vet fortfarande inte riktigt.
Men först det relativa lugnet före stormen. Så länge det bara var jag och mamma och pappa fikade vi och fixade sedan med lunchmat.
Eftersom brorsdottern fyllt år och brorsonen fyller år om bara några dagar hade jag med presenter till dem båda. De fick kort som man kan rita och skriva på med borttagbar tusch, pysselkort till brorsonen och brorsdottern fick kort med strandmotiv där man skulle rita snäckor, dekorera badbyxor eller något annat strandigt. Just i dag ville hon visst inte rita själv, utan hellre låta mig rita med hennes instruktioner. Hon fick också två Pixi-böcker, varav en var sagan om de tre små grisarna, som mamma – hennes farmor – läste högt för henne fram till det chockartade slutet där grisarna äter upp vargen till kvällsmat. Brorsonen fick också ett Pippi-kortspel som vi spelade en omgång av. Det var ett klassiskt kvartettspel där man genom gott minne och tur plockar kort från varandra, inga problem för en skärpt snart sexåring att greppa.
Därefter Yatzy.
Alla slags firanden är bra förevändningar att ses och att äta tårta, som att alla närvarande tjejer haft namnsdag under fruntimmersveckan.
Musikalisk underhållning under fikat: Halvfemhuset. Ah, minnen.
Bjöd syrran på middag i går med fudge till efterrätt, lavendelfudge från Jersey Lavender Farm och hemkokt saffransfudge. Hon tyckte den senare var godast. Rätt svar. Men jag är ganska förtjust i lavendel, och över huvud taget blomsmaker i desserter och annat sött – ros, viol, syrén – och lavendeloljan i fudgen var markant. Gott, men en bit åt gången är lagom.
Lena åker till Indien i morgon och hade nougat hemma med kort datum. Vad göra? Ge den till mig! Så vi sågs i går kväll för Skeppsholmspromenad och nougatöverlämning.
(Och i skrivande stund sitter jag på bussen hem från jobbet längs en regnig Hamngatan. Tvära kast. Gillar.)
Kryssar mellan internationella turister som gärna rör sig på galleri 1, vid skönlitteraturen på engelska, tyska, franska och några andra språk, serierna, skräckromanerna, fantasyn … Men de är inte där för att titta på böckerna, utan på utsikten över rotundan. Det får de så gärna. Jag gillar biblioteksturism. De försigkomna letar sig också upp för trapporna till galleri 2.
I smala korridorer bakom bokhyllorna står återlämnade böcker, som jag kilar in och hämtar några i taget för uppsättning. Konstaterar att folk har läst klassiker i sommar.
De senaste dagarna har det stått två reserverade exemplar av Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939-1945 i hyllan vid informationsdisken på Östermalms bibliotek, exemplar som alltså ska hämtas av andra, men som jag har smygläst lite i under lugna stunder. Alltså, vilken skatt. Förutom att krigsutvecklingen blir påtaglig och begriplig – så begriplig den kan bli – i all sin tragik får man den lindgrenska skärpan och kvickheten på köpet.
Ur dagboksanteckningen 7 december 1939: ”Finland har vädjat till Nationernas Förbund men Molotov vägrar att delta i någon konferens. Ryssland är inte i krig med Finland, påstår den lille raringen, di håller bara på att befria det finska folket, som trilskas och vägrar låta sig befrias.”
På långpromenaden hem från Östermalmsbibblan tog jag en avstickare in i Humlan och satt och lyssnade på ett upptäckt olyssnat avsnitt av Bibliotekspodden Solen, från 2013.
Och så låtsades jag att det redan är höst.
Theomis 