Kategoriarkiv: Bild

MMCCCV Brutalismen och vad jag tycker om den

”Stockholms innerstad ruvar på en arkitektonisk skatt som bara väntar på att bli upptäckt av alla som är beredda att se sig omkring utan förutfattade meningar.”

Redan första meningen i Sthlm brutal provocerar mig! Jag hör till skaran som anser att brutalism är objektivt sett urfult och misstänker att de som gillar det är samma personer som skulle komplimentera kejsaren för hans nya snygga svid.

Nu kanske jag tar i en aning – särskilt med tanke på personer i bekantskapskretsen som råkar ha något slags faiblesse för eländet – men vid en första bläddring i boken såg jag en del av Polishuskvarteret som jag ofta passerar, där ett hörn av Kronobergshäktet i all sin bedrövlighet har fått formgivna ventilationstrummor som ser ut så här. Om det kallas arkitektonisk skatt så tror jag inte att jag kommer att gilla resten heller.

Men är man ålagd att arbeta med Stockholmslitteratur så är man. Jag bläddrar vidare.

MMCCCIII ”72 timmar”

I år bjöd Filadelfiakyrkan på ett storslaget påskdrama, ”72 timmar”, om de tre dagar runt år 30 som skrev om mänsklighetens historia. Jag hade ingen fantastisk plats och kunde inte ta några fantastiska bilder, men här är lite dokumentation.

Grafiken var riktigt bra, både visuellt och innehållsmässigt och hur den inkorporerades i handlingen. På ett antal skärmar visades diverse miljöer, fången Barabbas (som inte fanns med bland skådespelarna på scenen utan bara visades på en av skärmarna, mycket effektfullt), exempel på världens ondska i form av klipp som visade allt möjligt från 11 september till utseendefixering och mobbing och i slutet en panorering inifrån en tom grav.

Här sjungs en låt från en högt upphissad gunga.

Korsfästelsen. Pryglingen dessförinnan visades i form av stora skuggeffekter på en vägg, men Jesus på korset visades riktigt naturtroget – även om spikarna som drevs in i Jesus händer med klubbor aldrig syntes i verkligheten. Det blå mönstret är ljus på taggiga plattor, kanske symboliserande törnekronan, som ledde upp till korset och vid uppståndelsen föll ner med en hög smäll. Där de försvunnit syntes ett starkt upplyst hålrum. Väldigt oväntat!

Hade jag fått önska en förändring hade det varit i scenen där den uppståndne Jesus visar sig för de båda Mariorna och några av lärjungarna. De står som förstenade, sedan går de försiktigt fram till honom och ser glada ut och sedan är scenen slut. Jag hade velat se en glädjeattack i stil med kamraterna i fotbollslaget som flyger på den som gjort mål. I ett av evangelierna säger visserligen Jesus att de inte ska röra vid honom (eller: ”Håll inte fast vid mig, för jag har ännu inte återvänt till min Far i himlen”, olika i olika översättningar), men de kunde ju i alla fall ha försökt!

Så vilka var de första som fick se Jesus på påskdagen? Evangelierna ger olika besked, om det och om vissa andra detaljer i sammanhanget, även om just redogörelserna för rättsprocessen och avrättningen är mer eller mindre lika i de fyra skildringarna. Om det handlade förmiddagens påskbibelstudium, också i Filadelfiakyrkan. Bland annat togs kapitel 23 i Lukasevangeliet upp, där Lukas skriver om att Pilatus, som uppfattar Jesus som oskyldig och inte vill döma honom, skickar honom till Herodes som dessvärre bara skickar honom tillbaka. Varifrån kommer uppgifterna? En kvalificerad gissning är att de kommer från Johanna, gift med Kusas, Herodes förvaltare. Hon var en av flera kvinnor som valde att följa Jesus och stötta honom och lärjungarna ekonomiskt, enligt Lukasevangeliet, som är det enda evangelium där hon nämns, liksom Herodes inblandning i processen inför korsfästelsen. Det antagandet var nytt för mig. Med tanke på den mängd forskning som gjorts och görs kring de här texterna kommer det resten av livet att dyka upp för mig nya aspekter och detaljer.

MMCCCII Gårdagens påskfirande

Jag älskar påskmat (god påskmat, alltså, inte fisk). Mamma hade som vanligt planerat en extravagant påskbuffé. Glömde vi sätta fram något? Ja. Flera saker? Ja. Fanns det ändå hur mycket mat som helst? Ja.

Syrran, mamma och jag gick på promenad …

… med syrrans nyadopterade hund Dayla, som fått flytta från Bukarest till Knivsta.

Under kvällen kom det norska påskgodiset fram. Godast var pistasjmarsipankulene från SebastienBruno i den lyxiga lilla gallerian Eger i Oslo, Karl Johans gate 23B.

MMCCC Nu är det påsk

Jag har lämnat mitt hjälpligt påskpyntade hem, med mitt flera år gamla ris och tygfåglar från Nepal i den lilla julgranen, numera påskträd. Mellan långfredag och påskafton bor jag över hos föräldrarna.

I år ägnar jag mig också åt autentiskt norskt påskekrim. På bokhandeln Ark i Oslo köpte jag ett pocketexemplar av Jørn Lier Horsts senaste deckare Blindgang och nu sitter jag och tragglar med norskan. Det går lite långsamt men det är egentligen inte alls svårt.

MMCCXCVIII En dos konstmusik

I går skickade en kollega ut ett mail till alla på Stadsbiblioteket om att hon hade en Konserthusbiljett till samma kväll som hon inte tänkt använda. Jag gick raka spåret till den plats där hon skrivit att hon lagt biljetten och knep den.

Kungliga Filharmonikerna och Stockholms Kammarbrass, eller Stockholm Chamber Brass, framförde ”Memories from a Cloud” (inte ”of a Cloud” som det står på biljetten) och efter pausen fick vi höra Allan Petterssons Symfoni nr 4. Den sistnämnda förlyssnade jag på på Spotify på låg volym under tiden jag jobbade, så åtminstone mitt undermedvetna var förberett. Ingetdera var lättlyssnat, men upplevelsen var ändå riktigt fin.

Så här i efterhand gör jag lite research. På Stockholm Chamber Brass Soundcloud-sida finns stycken som är betydligt lättare att ta till sig. Allan Petterssons musik, däremot, har inget vidare hopp om att kunna omfamna. Men en som gjort det är ”a Wisconsin-born, corn-fed American currently based in Helsinki”, som mellan 2011 och 2014 bloggade under rubriken ”Allan Pettersson 100 år” (svensk rubrik av någon anledning, bloggtext på engelska). Amerikanen skriver i den här posten: ”Pettersson’s Symphony No. 4 marks the end of his ‘early’ period, which consists of the works written during the 1950s. […] Although the Symphony No. 2 is now my favorite of the early symphonies, before I began this survey I considered the Symphony No. 4 to be superior, at least in terms of its surface accessibility.” Eftersom jag bara vid några få tillfällen upplevde accessibility, om än ytlig då kanske, är det förmodligen ingen bra idé att ge sig på någon av de andra symfonierna. Men jag är glad över att ha hört den fjärde där i Konserthuset. Om man inte tränar öronen kommer man aldrig vidare.

MMCCXCVII Författaren nummer 1 2016

Tidskriften Författaren är Sveriges Författarförbunds medlemstidskrift som ”bevakar författarvillkor både inom och utom landet, upphovsrätt, yttrande- och tryckfrihet, kulturpolitik, bokbransch och biblioteksfrågor”.

I går var det release på Hedengrens för första numret för året. Det mest intressanta diskussionsämnet – för det blev faktiskt lite diskussion – var den om författaryrket och ålder. Kulturjournalisten Ylva Lagercrantz Spindler hade intervjuat några personer i branschen och kommit fram till att en mycket ung eller mycket gammal debutant är lättare för förlaget att sälja in än någon i medelåldern. Den gruppen är det lite synd om, sa hon, men en person i publiken (som hon uppenbarligen kände eftersom hon tilltalade henne med namn) sa emot med hjälp av andra uppgifter. Vanligast är tydligen att debutera som författare i 35-årsåldern och ser man till inkomst ligger medelålders författare bäst till. Jag som tveklöst håller på att själv bli tant på allvar tyckte att dessa två kvinnor, sannolikt i femtioårsåldern, var absolut mest givande att lyssna på. Det faktum att de var så verbala visade att de var pålästa, och det är mycket möjligt att de yngre kvinnorna (alla som öppnade munnen så länge jag var på plats var kvinnor) också hade koll på fakta och välgrundade åsikter, men stilen var en annan.

Som en av de första på plats (det trodde jag aldrig när jag kastade mig iväg från jobbet) fick jag ett exemplar av det nyutgivna numret och efter småläsning och bläddrande verkar blandningen lovande, från längre reportage till författartweets till goda skäl att läsa Strindberg.

MMCCXCVI Gulgrå harmoni

Dagens arbetsmaterial, oarrangerat.

Jag brukar ju tänka, och ibland uttrycka, att jag rör mig längre och längre ifrån bokromantisering – att gilla själva åsynen av böcker och boksamlingar, att äga dem eller vistas bland dem, för att inte tala om doften, som så många nämner – men att jobba med gamla böcker kan faktiskt vara en visuell fest, det tycker jag fortfarande. Med betoning på gamla, kanske, för att sådant som är nytt, inte minst böcker, är grällt och oharmoniskt. Å andra sidan – jag älskar ju att jobba med ny litteratur. Och att skylta med den. Hur som helst. Att få botanisera i magasinen och ta del av äldre publikationer om Stockholm för Stockholmskällans räkning kan vara enormt stimulerande, och som bonus matchar ofta omslagen.

MMCCXCV Läsecirkelledare i Kista

I går hade Helena och jag kortkort läsecirkelkurs för några bibliotekarier på Kista bibliotek i deras skarpt belysta aktivitetsrum kallat ”blackbox” (ett begrepp jag måste ha missat). På en och en halv timme försökte vi hinna med en lägesrapport för social läsning i Sverige, konkreta läsecirkelledartips och en praktisk övning. Jag hoppas att de fick ut något av det. De var väldigt trevliga att ha att göra med och såg i alla fall glada ut under vår lilla insats. Framöver kommer de att erbjuda läsecirklar på flera olika språk.