Etikettarkiv: Påsk

Pandemipåsk

Det blev en påskafton ändå, i goda vänners lag på en altan på Ekerö. Vi höll oss utomhus i princip hela tiden och åt mat från kök och grill. Den laboratoriearbetande läkaren i sällskapet hade jour och smet iväg till sin dator ett slag, för att sedan komma tillbaka och rapportera om hur många nya covidsmittade som just bekräftats. Man kommer inte undan sjukdomen långa stunder i sträck.

Efter att tre av oss suttit lite lagom utspridda på en buss steg vi av i den här miljön.

Piffigt och påskigt.

Äggjakt i terrängen! Oj vad jag uppskattar att man inte behöver vara så förskräckligt vuxen hela tiden.

Och så en lämpligt lantlig påskbakelse.

Tack för i går, kära värdpar i obygden!

Socialt distanserat fika – eller: Hej därborta!

Först var det bestämt, sedan var det tveksamt, sedan blev det av ändå – påskfika med föräldrarna på Skeppsholmen! Det är så svårt att göra rätt under de konstiga rådande omständigheterna, men såvitt jag minns har jag inte firat en enda påsk utan föräldrarna sedan jag föddes, och jag tror vi lyckades ordna en relativt smittmässigt säker lösning. Mamma och pappa tog bilen till Stockholm och vi satt kanske två och en halv meter ifrån varandra på en lång bänk. Riskerna är ju större för dem än för mig, så mamma hade gjort matsäck till oss alla, medan jag bara hade köpt macarons från Petite France, i separata cellofanpåsar, hanterade med handskar. Ett paket med mackor låg förberett på min plats, kakor kastade vi bokstavligen mellan oss. Sedan halvskrek vi över avståndet och var inte lite uttittade vid promenadstråket längs med vattnet, men folk förstod nog precis vad vi höll på med.

Under promenaden hem – SL-kortet brinner inne nästan helt den här perioden – fick jag en notis om pågående Facebook-sänd körkonsert från Kungsholms kyrka. Jag lyssnade medan jag gick längs Hantverkargatan och hade den sluttande kyrkogården till höger om mig, med kyrkan uppe i backen. Det är långt ifrån samma sak att gå ute på gatan och att sitta i en kyrkbänk, men vad roligt det är ändå, att sådana här framträdanden görs så tillgängliga.

MMCCCIII ”72 timmar”

I år bjöd Filadelfiakyrkan på ett storslaget påskdrama, ”72 timmar”, om de tre dagar runt år 30 som skrev om mänsklighetens historia. Jag hade ingen fantastisk plats och kunde inte ta några fantastiska bilder, men här är lite dokumentation.

Grafiken var riktigt bra, både visuellt och innehållsmässigt och hur den inkorporerades i handlingen. På ett antal skärmar visades diverse miljöer, fången Barabbas (som inte fanns med bland skådespelarna på scenen utan bara visades på en av skärmarna, mycket effektfullt), exempel på världens ondska i form av klipp som visade allt möjligt från 11 september till utseendefixering och mobbing och i slutet en panorering inifrån en tom grav.

Här sjungs en låt från en högt upphissad gunga.

Korsfästelsen. Pryglingen dessförinnan visades i form av stora skuggeffekter på en vägg, men Jesus på korset visades riktigt naturtroget – även om spikarna som drevs in i Jesus händer med klubbor aldrig syntes i verkligheten. Det blå mönstret är ljus på taggiga plattor, kanske symboliserande törnekronan, som ledde upp till korset och vid uppståndelsen föll ner med en hög smäll. Där de försvunnit syntes ett starkt upplyst hålrum. Väldigt oväntat!

Hade jag fått önska en förändring hade det varit i scenen där den uppståndne Jesus visar sig för de båda Mariorna och några av lärjungarna. De står som förstenade, sedan går de försiktigt fram till honom och ser glada ut och sedan är scenen slut. Jag hade velat se en glädjeattack i stil med kamraterna i fotbollslaget som flyger på den som gjort mål. I ett av evangelierna säger visserligen Jesus att de inte ska röra vid honom (eller: ”Håll inte fast vid mig, för jag har ännu inte återvänt till min Far i himlen”, olika i olika översättningar), men de kunde ju i alla fall ha försökt!

Så vilka var de första som fick se Jesus på påskdagen? Evangelierna ger olika besked, om det och om vissa andra detaljer i sammanhanget, även om just redogörelserna för rättsprocessen och avrättningen är mer eller mindre lika i de fyra skildringarna. Om det handlade förmiddagens påskbibelstudium, också i Filadelfiakyrkan. Bland annat togs kapitel 23 i Lukasevangeliet upp, där Lukas skriver om att Pilatus, som uppfattar Jesus som oskyldig och inte vill döma honom, skickar honom till Herodes som dessvärre bara skickar honom tillbaka. Varifrån kommer uppgifterna? En kvalificerad gissning är att de kommer från Johanna, gift med Kusas, Herodes förvaltare. Hon var en av flera kvinnor som valde att följa Jesus och stötta honom och lärjungarna ekonomiskt, enligt Lukasevangeliet, som är det enda evangelium där hon nämns, liksom Herodes inblandning i processen inför korsfästelsen. Det antagandet var nytt för mig. Med tanke på den mängd forskning som gjorts och görs kring de här texterna kommer det resten av livet att dyka upp för mig nya aspekter och detaljer.

MMCCCII Gårdagens påskfirande

Jag älskar påskmat (god påskmat, alltså, inte fisk). Mamma hade som vanligt planerat en extravagant påskbuffé. Glömde vi sätta fram något? Ja. Flera saker? Ja. Fanns det ändå hur mycket mat som helst? Ja.

Syrran, mamma och jag gick på promenad …

… med syrrans nyadopterade hund Dayla, som fått flytta från Bukarest till Knivsta.

Under kvällen kom det norska påskgodiset fram. Godast var pistasjmarsipankulene från SebastienBruno i den lyxiga lilla gallerian Eger i Oslo, Karl Johans gate 23B.

MMCCC Nu är det påsk

Jag har lämnat mitt hjälpligt påskpyntade hem, med mitt flera år gamla ris och tygfåglar från Nepal i den lilla julgranen, numera påskträd. Mellan långfredag och påskafton bor jag över hos föräldrarna.

I år ägnar jag mig också åt autentiskt norskt påskekrim. På bokhandeln Ark i Oslo köpte jag ett pocketexemplar av Jørn Lier Horsts senaste deckare Blindgang och nu sitter jag och tragglar med norskan. Det går lite långsamt men det är egentligen inte alls svårt.

MCMVI Påskafton och påskdag

Efter mammas önskemål – fika på Smultrongården.

Bästa inslaget var utan tvekan katten Molly.

Utsikt från toaletten.

IMG_1867

Scillor.

IMG_1817

Innehavarnas hem.

Molly i solen.

Hem och måla ägg!

Påskbord. Så mycket godare än julbord, enligt brorsan. Berodde bland annat på att undertecknad bidragit med västerbottenpaj.

Pappa, barnens farfar, hade arrangerat äggjakt som slutade i badkaret.

IMG_1848-2

Än så länge är det tomt bakom borsans och svägerskans hus, men inom ett par dagar anländer plantor till häckplantering.

Ytterligare en sväng bort till Hjälmarens strand.

Passar på att andas lantluft en sista kväll.

Bra avslut inför uppståndelsedagen.

Nattamat med påsktårta.

IMG_1862

Brorsan och jag la pussel tills vi stupade. Efter sista filmens slut satt vi bara och pusslade koncentrerat. Jag tror det är dags att ge upp, sa jag när ögonen sved. Då kommer det ju inte att bli färdigt! sa brorsan. Sedan började han själv tappa gnistan. Men vi är ju nästan klara! sa jag. Kvart i tre las sista biten. Efter en sekundlång blick på det färdiglagda pusslet och en hastig high five gick brorsan uppför trappan och jag dråsade omkull i min soffsäng där vi suttit.

I morse vaknade jag tidigt efter en hopplöst kort natt för att göra ett utskick till hemlöslunchvolontärerna och tänkte att jag hinner blunda en stund efteråt, men nja, då skulle en brorson använda min säng, alltså vardagsrumssoffan, för att bygga en koja.

Påskdagsgudstjänst i Pingstkyrkan. Edith kunde inte sluta prata om lejonet, söndagsskolans maskot som kommer och hämtar barnen i gudstjänstens början. En hel rad nya medlemmar välkomnades, vissa inflyttade från församlingar på andra platser, vissa nydöpta. Nationalitetsblandningen var slående – några svenskfödda, ett ungerskt par, ungefär hälften från Afghanistan och en kille som var ”hälften nigerian, hälften grek, hälften svensk”. Påskpredikan om historiens mest och bäst högtidsföranledande budskap, vilket fått den gästande predikanten att klä sig i kostym med vit fluga.

Efter en tradtionell påsk (enligt vår familjs mått) bilfärd i regn mot Stockholm och sol när vi kom fram. Även om sällskapet avgör var det är trivsamt att vara är Stockholm som stad betraktad bäst i världen. Inget går upp mot att svänga in från E4:an rakt in i Vasastan.

MCMV Firar vidare

                  

Brorsdottern är Bamse och talar om vilka vi andra är. Hennes farmor är Lille Skutt, farfar är Reinard Räv (en för mig ny figur), jag är Skalman (yes!), mamma är farmor (Bamses, alltså), pappa är Husmusen och brodern är Katten Jansson.

Pusslade till sent i går (i av brorsdottern lånad rosa Hello Kitty-rosett). Nu har vi ätit frukost. Redo för påskdag två.

MDXXVIII Efterpåsk

20140423-100743.jpg
Har först nu börjat äta chokladen i påskägget som min chef kom in med på Slussenbibblan strax före påsk. Samma dag fick jag en liten egenhändigt målad påskakvarell av en besökare – visst föreställer ägget och bilden samma person?

Dessutom har ett stort fint påskkort från brorsonen anlänt!