Författararkiv: Sandra

MMCDXXXVI Hallwylskas café kräver ytterst anspråkslösa gäster

Jenny F och jag hade ju uppfattat uppgifterna om ”café” lite mer som … ett café, men när vi kom till Hallwylskas vackra innergård en halvtimme efter öppningsdags var det dels helt öde rent gästmässigt och dels, när personalen var klar med att sätta upp det stora regnskyddet, fick vi höra att det bara serverades dryck. Några oliver syntes också till. Det kallar jag bar. Men fikabröd skulle visst komma om en kvart, så vi beställde kaffe respektive te till att börja med. Sedan visade det sig att kvarten var en timme.

Att personalen vid fikabrödets anländande bjöd oss på varsin macaron vägde tungt på pluskontot, vi var beredda att förlåta det mesta, men – ledsen Hallwylska – minussidan fick tillskott av den långsamma servicen när vi väl skulle betala för dryck och de mackor vi hunnit bli sugna på under väntetiden. Att låta andra gå före med både beställning och betalning trots att vi stod och väntade och att sedan inte behärska kassaapparaten blev en starkt neddragande kombination för de här recensenterna.

MMCDXXXV Hör Kim Thúy och andra världsförfattare

Kim Thuy

Kollat in Internationell författarscens höstprogram? Mest intressant tycker jag alltid att det blir när jag redan läst något av författaren i fråga, men det går förstås att vända på det också, upptäcka författaren först och verken sedan. Själv har jag skaffat biljett till samtalet med Kim Thúy, vars första bok jag läst, kortromanen Ru (här är ett litet stycke från min slumrande citatblogg), och vars andra och tredje, Mãn och Vi, står på min läslista.

MMCDXXXIV Inför Vietnam 1 (och inför Rumänien)

I kväll hade JH och jag vår tredje inför-resan-träff, varav en var en oplanerad bonus.

Redan när vi bokade vår vinterresa till Vietnam i mitten av maj var vår plan att ha ett antal träffar för att sporra oss till research om det för oss väldigt främmande landet. Den första träffen ägde rum för en månad sedan, det var då precis ett halvår innan vi åker, och förutom rätt oseriös språkträning med hjälp av Google Translate såg vi den vietnamesiska filmen ”När solen står som högst” från 2000, om tre systrar och deras komplicerade familjeliv. Inte särskilt praktiskt informativ, kanske, men väldigt snygg. I kväll såg vi en tidigare film av samma regissör, ”Doften av grön papaya” från 1993, ett slags Askungesaga som om möjligt var ännu snyggare, och kompletterade med en Youtube-video där en kille åker runt en dag i Ho Chi Minh City och testar maträtter. Förr eller senare kommer vi att vilja, eller framför allt behöva, se något om Vietnamkriget, ett kapitel som inte går att bortse ifrån.

Eftersom det dessutom äntligen blivit bestämt att vi tillbringar en vecka i Rumänien i höst hade vi också häromsistens en rumänsk filmkväll, då vi såg ”Gadjo dilo” eller ”Främlingen” från 1997, en ganska vulgär film i flera avseenden, och en skildring av romskt byliv som vi hade behövt få verifierad av någon insatt. Kanske gav det isolerade, grovhuggna och till synes planlösa men ofta glada vardagslivet en representativ bild, kanske var det överdrivet, gammalmodigt, sällsynt, kanske på pricken, vi vet inte. Konflikten mellan romerna och de icke-romska rumänerna i samma trakt blev nog i filmen ovanligt dramatisk, men är, vad vi förstått, sorgligt utbredd.

Fler förhandsinblickar i rumänska stads- och landsbygdsförhållanden skulle absolut inte skada, men eftersom vi reser med biståndsorganisationen Hjärta till hjärta tror jag att vi kan räkna med att få relevant information på vägen, och själva tanken är också att vi informerar oss på plats, under besöken vid diverse stödjande projekt. I Vietnam kommer vi att vara våra egna ciceroner.

På bilden syns omslaget till ”När solen står som högst”, kiwibitar och moccafudge från Holland.

MMCDXXXI Flygkaos i Zürich

Att passagerarna som ska med ett plan delas upp i två grupper, de som får åka med och de som inte får åka med, utan att gatepersonalen informerar om detta, och att gränsen mellan grupperna går mellan mig och mitt ressällskap – det var en på alla sätt ny, oväntad och kaotisk upplevelse, tydligen orsakad av för liten besättning ombord. Och det var jag som var i gruppen som skickades in i planet, medan den andra stod kvar vid gaten, fick övernatta och ta ett förmiddagsplan.

Kaoset uppstod i går på flygplatsen i Zürich där vi hade en mellanlandning, som i alla fall blev välutnyttjad på så sätt att vi hann in en sväng till stan.

MMCDXXVIII Dagsutflykt till Villefranche-sur-Mer

Jenny F har anlänt och eftersom väderprognosen säger att den här dagen är finast under vår vistelse passade vi på att göra den två timmar långa vandringen till den lilla grannstaden Villefranche-sur-Mer (två timmar inklusive många fotostopp, naturligtvis). Bussen tillbaka tog enligt tabellen 20 minuter, men det kändes som ingenting, i jämförelse med vår promenadtakt åkte vi i raketfart längs småvägarna, för en euro och femtio cent.