Författararkiv: Sandra

MMCDXLVIII Stockholm dag och natt – 1967 års turisttips

Framsida_Stockholm_dag_och_natt”Stockholm är mycket vackert. Det är lika bra att Ni från början går in för den åsikten, det underlättar kontakten med ortsborna och Ni får roligare själv.”

Jag är stormförtjust i tonen i den här lilla boken från 1967 – Stockholm dag och natt – hur man på 24 timmar blir hemtam i huvudstaden – och jag tror att det är första gången jag stött på en guidebok med timme-för-timme-upplägg. Här föreslår Bonnierdirektören Åke Runnquist aktiviteter för Stockholmsbesökaren mellan 7.00 och 8.00 (ligga i sängen och tänka på Stockholm), mellan 8.00 och 9.00 (äta frukost på ett trevligt ställe), mellan 9.00 och 10.00 (gå eller åka ”ut i Stockholmslivet”), mellan 10.00 och 11.00 (shoppa) o.s.v. Läsaren rekommenderas allt från mataffärer till antikaffärer, restauranger förstås, promenadstråk och diverse kvällsnöjen, inklusive information om busslinjer och andra praktikaliteter.

Under läsningen frammanar jag en inre bild av ett Stockholm där man går och handlar på EPA, Tempo och Domus, äter middag på Bäckahästen på Hamngatan eller Cattelin på Storkyrkobrinken och går på bio på någon av de fortfarande relativt många mindre biograferna.

MMCDXLVII Skolstartstiden

I dag knåpade jag ihop en affisch till det vi kallar ”Hcf-rummet” på Stadsbibblans barn- och ungdomsavdelning, alltså det rum där de allra flesta böckerna har signum Hcf – skönlitteratur på svenska för barn upp till lågstadieåldern. En liten samling böcker om skolstart har tagits fram. Vi räknar med att de går åt fort.

Näst efter jul kan det här vara den trivsammaste tiden på året.

MMCDXLVI ”Du är mitt barn”

Har precis läst ut Jag sökte Allah och fann Jesus av Nabeel Qureshi. En stark självbiografi. I bokens sista kapitel berättar Nabeel om den enorma sorg det innebar att leva med sina varmt troende muslimska föräldrars besvikelse och avståndstagande, sedan han talat om att han blivit kristen. Känslan var knappt uthärdlig och han undrade hur hans beslut kunde vara värt det höga priset, det sista han ville var att såra sin familj. Han bad – och slogs plötsligt av helt nya tankar om sin omvärld. Med en ny blick gick han ut ur lägenheten:

Då såg jag någonting som jag hade sett otaliga gånger förut: en människa som gick längs trottoaren i riktning mot medicinfakulteten.

Men det var inte det enda jag såg. Trots att jag inte hade en aning om vem denna människa var, visste jag att hon hade en dramatisk historia fylld av kamp, brustna relationer och splittrad självkänsla. Eftersom världen hade lärt henne att hon bara är ett resultat av blind evolution betraktade hon sig undermedvetet just så, som en biprodukt av slumpen – utan något syfte, utan något hopp, utan någon mening annat än den förlustelse hon kunde få ut av dagen. Jakten på förlustelse resulterade i skuld och smärta, vilket fick henne att jaga ännu mer förlustelse, vilket i sin tur ledde till ännu mer skuld och smärta. Hon dolde allt strax under ytan och genomlevde dagen utan aning om hur hon skulle bryta den onda cirkeln, hur hon skulle finna verkligt hopp.

Vad jag såg var en människa som behövde bli medveten om att Gud kunde rädda henne, att Gud hade räddat henne. Denna människa behövde bli medveten om Gud och hans makt.

Var hon medveten om detta?

Vad hon medveten om att Gud hade älskat henne från världens begynnelse? Med en kraft som övergår kosmos väldighet hade han riktat all sin uppmärksamhet på att skapa denna människa och förklarat: ”Du är mitt barn. Jag älskar dig.”

MMCDXLIV En omväg hem från jobbet, på motorcykel

Redan förra året fick jag löftet om en motorcykeltur i födelsedagspresent av Rikard, medlem i motorcykelklubben Christian Crusaders och i samma församling som jag. Och mina föräldrar. Han har berättat hur han har konfronterats av min mor i kyrkan – hon tror att jag är omkring femton – och fått tillsägelser om säker körning.

Och nu blev det äntligen av! Upplockning nära Östermalmsbibblan, en lov söderut, där Stockholm med förorter snabbt tog slut och ersattes av åkrar och hagar och betande rådjur, och skjuts hem till Kungsholmen. Svårast: Att knäppa och knäppa upp hjälmen. Mest överraskande: Att några hårstrån som virvlade över ansiktet kändes som en akupunkturbehandling. Roligast: Motorvägen. Wrooom!

Uppdatering söndag 7 augusti: ”Så det var kul att åka motorcykel?” sa mamma. ”Det var jättekul! Och det gick inte våldsamt fort.” ”Jaså, inte som när jag blåste iväg på motorcykel över Älvsborgsbron i Göteborg i 150 knyck …”

Jag är inte ett dugg förvånad. Man får ju höra en del historier om min mor och hennes vänner i deras ungdom. Dessutom kör hon bil snabbast i stan.

MMCDXLIII Ordnung

Det har just gått upp för mig att jag nog har ansvar för att Stadsbibliotekets hylla med skönlitteratur på tyska ser snygg och prydlig ut, medan den ordinarie ansvariga är på föräldraledighet. Jag gjorde ett svep i eftermiddag, ställde i ordning röriga hyllor till raka rader, skyltade med fina framsidor och plockade ut sådant som hamnat fel. Boken med nordisk poesi på engelska, till exempel, stod kanske någon meter fel – romaner på tyska är granne med poesi på engelska – vilket innebär att den blir i princip omöjlig att hitta om någon frågar efter den.

Så kära biblioteksbesökare – ställ tillbaka boken på precis rätt ställe eller ställ inte tillbaka den alls!

Så där ja. Dagens pekpinne.

MMCDXLII 10 sonetter av 154

Nä, man hade behövt lyda rådet på lappen, att lägga pappersasken i en tät glasask hjälpte inte alls när man får för sig att äta sina zürichska Luxemburgerli (Schweiz svar på macarons) tio dagar efter inköpet. De var knapriga som pepparkakor.

Kanske kunde vi dra lite nytta av sockerkicken i alla fall under tiden vi sovrade bland Shakespeares 154 sonetter. Helena och jag planerar en läsecirkelträff i höst då vi ska diskutera ett litet sonetturval, vi tror att tio är lagom, och dagens uppgift var att bestämma vilka. Vi kommer att behöva läsa på en del, men utlovar verkligen ingen sonettföreläsning, det ska vara som en läsecirkelträff vilken som helst, där alla bidrar med tankar, tolkningar och tyckande. Vi får se hur många vi lyckas locka. Själv känner jag mig hur som helst mer bevandrad i sonetterna nu än jag någonsin varit tidigare (men så startade jag också på en synnerligen låg nivå, trots ett par års litteraturvetenskapliga studier en gång i tiden).

Min favoritsajt för att förstå sonetterna rent språkligt är för övrigt Sparknotes och dess avdelning No Fear Shakespeare. Sonetterna översatta till modern engelska – till skillnad från litterära nytolkningar – var precis vad jag behövde.

MMCDXL Swimming Home – en fransk mardrömssemester

Joe reckoned this was the worst day of his holiday so far. He was too old, too busy to have to endure a village full of idiots more fascinated with him than he was with them.

En berömd brittisk poet, hans fru krigskorrespondenten, deras fjortonåriga dotter och ett par ur fruns vänkrets hyr ett semesterhus i bergen ovanför Nice. En främmande ung kvinna, vacker och plågad, tar sig in i deras grupp och stör den sedan tidigare knappt existerande friden. Här finns inte en enda relation i balans. Det är varmt. Semestern ska vara avkopplande, men alla är på helspänn. Den unga kvinnans galenskap tränger sig på, den river ner de sköra strukturer av normalitet som den lilla familjen byggt upp och det är ingen slump att hon är där.

Swimming Home av Deborah Levy är kort men tät och full av berättartekniska idéer, lite för många, kanske. Särskilt intressant var det förstås att ha den som läsecirkelbok i Sture biblioteks ”Res i litteraturen”-serie en dryg vecka efter att ha kommit hem från Nice, även om jag avhöll mig från att kasta ur mig personliga associationer när vi satt sju personer på två utbredda filtar framför Kungliga biblioteket i Humlegården, med fikat i mitten och olika utgåvor av boken i händerna. Helena och jag hade läst den på originalspråket engelska – författaren är född i Sydafrika och uppvuxen i England – och alla våra cirkeldeltagare hade valt den svenska översättningen, Simma hem. På Helenas omslag var det en simmande kvinna, medan den bok jag hade – den ovan – var otroligt intetsägande. Men jag gillar ju det, när den bok man sett knappa men intressanta uppgifter om i bibliotekskatalogen visar sig ha ett tråkigt omslag och det faktiskt inte alls behöver tas i beaktande.

En riktigt lyckad aspekt, i alla fall under just min läsning, var presentationen av persongalleriet, som sker ganska tidigt och ganska snabbt, och ändå kristallklart. Jag fick tydliga inre bilder av alla i huset och förutom dem grannkvinnan, vaktmästaren, killen som driver caféet. Därmed kunde mer hjärnkapacitet läggas på att analysera de relationer som skildras mellan raderna, de kringströdda symbolerna, återkommande teman, stämningen och den delvis klichémättade semestermiljön på Rivieran.

Eftersom både Helena och jag är känsliga för överdrifter tyckte vi att den fras som avslutar hela boken – ”especially when it rains” – var lite väl smäktande, vi kunde gott ha nöjt oss med det symboliska regn som redan behandlats ett flertal gånger. Att vår läsecirkel sedan hastigt bröt upp efter en dryg timme på grund av en plötslig regnskur kunde vi ju inte göra något åt.