Jenny F och jag hade ju uppfattat uppgifterna om ”café” lite mer som … ett café, men när vi kom till Hallwylskas vackra innergård en halvtimme efter öppningsdags var det dels helt öde rent gästmässigt och dels, när personalen var klar med att sätta upp det stora regnskyddet, fick vi höra att det bara serverades dryck. Några oliver syntes också till. Det kallar jag bar. Men fikabröd skulle visst komma om en kvart, så vi beställde kaffe respektive te till att börja med. Sedan visade det sig att kvarten var en timme.

Att personalen vid fikabrödets anländande bjöd oss på varsin macaron vägde tungt på pluskontot, vi var beredda att förlåta det mesta, men – ledsen Hallwylska – minussidan fick tillskott av den långsamma servicen när vi väl skulle betala för dryck och de mackor vi hunnit bli sugna på under väntetiden. Att låta andra gå före med både beställning och betalning trots att vi stod och väntade och att sedan inte behärska kassaapparaten blev en starkt neddragande kombination för de här recensenterna.