Jag tänker ofta på rubriceringen av min egen mammas död: ”Dödsorsak: brand”. Jag vet att hon aldrig hade brunnit inne om hon varit nykter. Eller den man jag lärde känna i nykterheten som för ett par år sedan avled av brusten kroppspulsåder. Anledningen till att den brast var att åderväggarna hade tunnats ut på grund av all alkohol i blodomloppet under många års tid. Men han dog nykter. Eller alla olyckor som sker under alkoholintensiva helger som valborg, midsommar, lucia och jul. Alla de incidenter som benämns som knivdåd, våldtäkter, misshandel, drunknings- och bilolyckor – hade de verkligen hänt om människor inte druckit för mycket alkohol?
Camilla Kuylenstierna, nykter alkoholist

Utan alkohol nästan inget våld – vare sig på fotbollsläktarna eller i hemmen.
Christer Fjällström, läkare med inriktning på beroendesjukdomar

Efter att ha vänt sista sidan i Camilla Kuylenstiernas självbiografi Ansvarsfull har jag samma känsla av frustration, raseri och sorg som alltid när jag tar del av osminkade berättelser om vad som händer när människor berusar sig med alkohol. Här hade jag kunnat säga ”missbrukar alkohol” för att skilja det från något slags ”normal” berusning, men jag hör ju till den lilla skara som anser att all beteendeförändrande förtäring av alkohol är missbruk. Vad är det som säger att de påverkade ungdomar som drunknar en midsommarnatt är alkoholmissbrukare, vars gängse definition är ett mönster av negativa konsekvenser vid alkoholintag? Det kan lika gärna vara första fyllan.

I de flesta fall, inklusive i sammanhangen citerade ovan, framhålls i nästa andetag att de flesta kan dricka med måtta. Vad är måtta? Att dricka en liten mängd för att det är gott och ”inte bli påverkad alls”? Den avslappnade känsla någon kan få, och eftersträva, av en mindre mängd alkohol är i mina ögon inget annat än en personlighetsförändring framkallad på kemisk väg. Avslappnad kan man bli av musik, en skogspromenad, allt möjligt, som inte är en drog, inte kan köpas på flaska, inte vid redan en liten överkonsumtion leder till bristande omdöme. Den som just avtrubbat sina sinnen så pass att det inte längre är tillåtet att köra bil har ju också slipat av skärpan i sin förmåga att förhålla sig till andra människor kring ett middagsbord.

Att man stryker under sin medvetenhet om att de flesta klarar av att hantera alkohol har kanske att göra med att man inte ska och inte vill ha en fördömande attityd. Att döma är alltid att kasta sten i glashus i ett eller annat avseende. Den som känner mig har förmodligen vid upprepade tillfällen bevittnat att jag ramlar ihop i en hög, bildligt eller bokstavligt, av skrattanfall med eller utan extrem trötthet, och jag har mer än en gång suttit i helnyktra sällskap på lokal där vårt bord är det som låter mest. Så hur skärpt är jag? Att köra bil trött är ju för övrigt lika illa som att göra det alkoholpåverkad. Och är allt jag äter och dricker hälsosamt? Och allt jag lägger pengar på till uppbyggelse för samhället?

Hur är det förresten med alkohol i Bibeln, jag som är troende kristen borde väl inte ha en fördömande syn på vin, som Jesus själv gärna förtärde, på bröllop såväl som med kompisarna, precis som i princip alla verkade göra på den tiden. Ja, det är en intressant fråga. Vissa anser att vin var vin, alltså en alkoholhaltig dryck, då som nu, och lyfter fram bibelverser där vin beskrivs som positivt och festligt. Andra har vid tolkningar av grundtexternas ordval kommit fram till att det i vissa sammanhang talas om jäst vin och andra gånger ojäst, alltså druvjuice, men att det ord för vin som många gånger används i Nya testamentet kan betyda både och, vilket gör frågan svår att reda ut. Men alla tycks vara överens om att Bibeln tydligt varnar för berusning.

Det som stör mig så till den milda grad är att vi vet vad alkohol ställer till med, dess ofantligt destruktiva baksidor, och ändå klamrar oss fast vid våra av tradition cementerade uppfattningar och associationer. Vinet som harmonierar med maten, champagnen man firar med, en kall öl på uteserveringen – alkohol är fest, lyx, trivsel. Men berusning är oväsentlig när man pratar smakkombinationer, gåbortspresent eller törstsläckare, så varför är inte dryckerna alkoholfria?

En bra början vore att kalla den så vanliga bakomliggande orsaken till tragiska brott och olyckor vid sitt rätta namn. När jag för några år sedan hörde talas om nedtystandet av alkoholens roll i brottsrapportering i media förklarades det ungefär på följande sätt (utifrån ett verkligt fall, om jag inte minns fel). En ung man mördar sina föräldrar. Kvällstidningarna berättar om att huset låg på en enslig plats, att relationerna i familjen var dåliga och andra omständigheter – men inte att killen var full. Läsarna tänker att det handlar om en galning och tar gärna till sig rapporteringen i trygg förvissning om att dubbelmordet är en sådan där horribel historia som utspelar sig i familjer som inte har minsta likhet med ens egen. Att det skedde i fyllan och villan vore i det avseendet ett för obehagligt avslöjande.

Det skulle inte förvåna mig ett ögonblick om det på nästa uppslag i tidningen står att läsa om hälsoeffekter av vissa mängder vin. Det gör mig lika beklämd varje gång. Visst, utför undersökningarna och rapportera om resultaten, men sätt i så fall hälsoeffekternas konsekvenser för mänskligheten mot de ohälsoeffekter vi alla får leva med, och då menar jag inte i första hand alkoholisters leversjukdomar. Upp till 20% av alla barn i Sverige har en förälder som dricker för mycket. Bara den siffran säger något om de risker, den otrygghet och det psykiska lidande alkoholen för med sig. När den så kallat måttliga konsumtionen ökar ökar också överkonsumtionen, så sluta uppmuntra till ett dagligt glas vin. Den som vill bättra på hälsan bör istället ta en näve druvor, cykla en sväng, träffa vänner och sjunga i kör.

Citaten överst finns på sidorna 275 respektive 288 i Ansvarsfull.