MCMXXXIV The most Swedish dream I ever dreamt

Marie i Köpenhamn publicerade i förmiddags den här fantastiska Facebook-uppdateringen på Lenas sida:

I dreamt last night out of nowhere that you had made me a board game in which all the pawns were Dalarhästar. The game was about figuring out what kind of fika to eat at different times of the year. I think we were in Stockholm, playing the game with Tove and Sandra. At one point someone landed on the December 23rd square and incorrectly claimed a semla, and everyone protested wildly. It may have been the most Swedish dream I ever dreamt.

Eftersom Lena är i Kina och alltså inte har Facebook-tillgång (dumma Kina) är det Tove och jag som kommenterat hittills. Vi tycker idén är fantastisk och har fått veta att det i spelet ingår priser i form av riktigt fikabröd.

DCCLIV Ny i stan



Mireia från Barcelona, en av mina couchsurfarkontakter som snabbt blev en av mina vänner, har nu bott i Sverige i drygt två veckor. I går satt vi ett par eftermiddagstimmar i den tryckande, nästan spanska värmen på Non Solo Bars uteservering och pratade jobb och kampen om personnummer. Jag önskar att jag kunde trolla fram bådadera. Men Mireia är tuff, trivs i Stockholm, har många vänner här och gör sitt yttersta för att skapa sig en tillvaro och en framtid i den här stan. Och jag hejar på.

När jag tog sällskap med Jenny H från kyrkan i förrgår nämnde jag att jag skulle fika med min barcelonska vän nästa dag, och eftersom Jenny har bott i Barcelona i två år ville hon gärna träffa henne. Det slutade med att de bytte nummer och pratade om att ha språkutbyte, svenska mot spanska. Den brett språkbegåvade Mireia är däremot ingen siffermänniska, utan är tvungen att ha sitt svenska mobilnummer fasttejpat på mobilen, men läste upp siffrorna på svenska.

Sedan gick jag och Jenny till Korskyrkan några minuter bort och anslöt oss till kvällens städgrupp.