Etikettarkiv: Vänner

MMLXXXIII I dag har jag klappat en kamel och gått på cirkus

Hur har din lördag sett ut? Min började med en timmes bön 7.00 i Korskyrkan, under de nu pågående två bönedygnen då vi avlöser varandra, varpå jag gick hem och vilade innan jag tog en promenad till Skeppsholmen och Luoyang Market, en mycket blandad asiatisk marknad där en av höjdpunkterna var en stilig kamel vid namn Kalle. Han bor i Upplands Bro.

Ett pilatespass på Forsgrénska badet på det och därefter en kvällsaktivitet som jag inte visste något om, en sen födelsedagspresent från Sofia. Till min stora förtjusning var presenten att gå på Södra Teatern och se Cirkus Cirkör! Det verkar dröja innan man växer ifrån lusten att genast vilja öva på volter och spagat efter att ha sett våldsamt skickliga akrobater kasta runt sig själva och varandra. Mina prestationer på pilatesmattan i eftermiddags bleknade hur som helst en aning.

Under pausen tittade vi ut från terrassen på det märkliga, sneda molnskiktet över stan.

MMLXII Balkonghäng

Det blev en heldag på balkongen i dag. Trätrallen var – och är bitvis fortfarande – i skriande behov av rengöring, så jag har stått, suttit och halvlegat hukad över plankorna med såpvatten och diverse redskap. Märkligt nog saknas takränna här högst upp på huset, så håller man på med vatten på balkongens trätrall kommer det att droppa rätt ner på gatan. Jag försöker hålla vattenanvändandet till ett minimum, men en del sipprar förstås ändå ner i springorna varpå det flyter på det svagt sluttande underlaget ner över balkongkanten. Just i dag inträffade det på ett enda ställe, men å andra sidan ganska rejält, en strid droppström. Jag kikade över kanten – ibland är det många som går nere på trottoaren, ibland ingen alls. Just nu var det ingen alls, men vad såg jag rakt nedanför droppandet? Tidningsbudets vagn. Just exakt där. Längs min 8-9 meter långa balkong. Snabbt ner med en trasa på utsidan av räcket, för att stoppa strömmen, men skadan var redan skedd. Förlåt, tidningsbudet!

Medan jag slet mig öm och ledbruten lyssnade jag på gamla avsnitt av Lundströms bokradio, som för övrigt börjar sändas igen lördag nästa vecka. Dels lyssnar jag på sådant jag missat, dels ville jag höra intervjun med Julie Otsuka igen, nu när jag precis har läst den bok hon pratade om. Jag mindes att intervjun ägde rum i författarens hemstad New York och att det hela lät väldigt New Yorkskt och charmigt. Nu blev jag påmind om att de satt på Hungarian Pastry Shop, Julie Otsukas skrivarstuga sedan någon gång på 90-talet, där hon både har sitt eget bord och en kaka som personalen kallar ”Julie’s cookie”.

Ett ganska stort mittparti av trätrallen lämnade jag högst bristfälligt skurat och prioriterade istället att byta ut några vissna växter, vilket borde ha gjorts för länge sedan. Jag vet med mig att jag underutnyttjar balkongen i princip varje säsong, som läs-, mat- och inte minst sällskapsrum, trots att jag ser framför mig hur väl lämpad den är som plats att umgås med vänner, men nu skulle det ske. I morse skrev jag ihop en Facebook-inbjudan, och därmed hade jag både en välbehövlig deadline för balkongupprustning och en trevlig kväll att se fram emot (om det nu skulle bli någon som hade möjlighet att komma på kort varsel, men det var det). In i det sista piffade jag med växterna, visste att jag skulle behöva duscha minuterna innan gästerna skulle komma och hoppades att ingen skulle vara tidig. När Maria – Bristol-Maria, som nu är hemma i Sverige – knackade på dörren hade jag precis kommit i klänningen och stod och kämpade med att få igen den i ryggen. Det slutade med att jag öppnade dörren och lät gästen dra upp dragkedjan.

Sedan kom Jenny H, Lotta, Anna E och Rikard. Vi åt diverse småplock, pratade och spejade ut över omgivningen. Sedan blev det skumt och vi tände ljus. Sedan blev det kyligt och balkongvärmaren bars ut och slogs på. Första kvällen med balkonghäng den här sommaren. Bättre sent än aldrig.

MMLV Födelsedagsmiddag på Teatergrillen

I kväll firade Sofia sin födelsedag i efterskott med en middag på Teatergrillen. Vi var sju personer i den runda hörnsoffan. Höjdpunkten kan ha varit när servitören handgripligen visade en i sällskapet hur en hel rödtunga ska skäras med den specialkniv hon fått, och när det inte gick så bra att lossa filéerna från benen tog han hela ryggraden på ett fat och stod bakom henne och skrapade den fri från kvarsittande kött, som sedan skyfflades över på hennes tallrik.

Det kändes oerhört lyxigt att promenera ett par, tre minuter från jobbet och ner en halvtrappa till Teatergrillens ombonade matsal, äta dyr mat i glada vänners lag och prata om viktiga och oviktiga saker. Menyn var inte särskilt lång, men vi lyckades ändå alla beställa olika varmrätter och satt jämförde uppläggningar och tillbehör. Det är inte ett budgetalternativ, som sagt, men ett tips till den som vill sitta i en lättpratad lokal – akustiken är en väldigt viktig umgängesfaktor – med en blandning av klassiska vita dukar, röd plysch, väggmålningar och udda prydnadsföremål.

MMXLIX Sommarens Uppsalabesök

Jag vet inte ens när den här trivsamma traditionen startade, men nu är den omistlig, den årliga moccabakelsen på Ofvandahls i Uppsala med Erica. Det skrikiga blågula papperet var lite störande för blicken, men bakelsen var god som vanligt, liksom saffransteet. Erica berättade om senaste nytt i deras familj, nämligen biodlingen. Bidrottning, vaxkakor, honungsslungning, orden har man hört och jag hade väl något slags uppfattning om att jag ändå vet det där med att bin gör honung, även om jag inte kan redogöra för exakt hur och hur den utvinns, men ju mer Erica berättade desto mer insåg jag att jag inte hade en aning. Vad en biodlare egentligen har för sig är ett mysterium, för att inte tala om hur själva bisamhället fungerar. Oerhört fascinerande.

Förra gången Erica och jag tog en promenad på kyrkogården pratade Erica om ett lejon som skymtat fram, och som hon tyckte såg ganska naturtroget ut på håll, men vi hittade inget lejon. Erica hävdade bestämt att det inte var någon synvilla, och när vi nu var tillbaka sa hon att hon hade sett det igen, så någonstans fanns det. Vi hittade det vid en sten med massor av namn på gubbar som vi undrade om de verkligen var begravda där allihop.

Och just när vi promenerade omkring i Fålhagen och jag gick loss om ful arkitektur och att allt var bättre förr såg vi tågspåren mellan husen – och Lennakatten! Ångloken och vagnarna är från sent 1800-tal och bemannas av personal i tidstrogna kläder. Jag har inte åkt med Lennakatten sedan jag var barn.

MMXL Pizza framför The Trip to Italy

Det var den pizzan. Bakades i går (med citronolja i tomatsåsen, en hit om man frågar mig), bitarna som hamnade i kylen tog slut i dag. Den gjordes till gårdagens filmkväll.

Jenny F hade med sig godisbjörnar köpta på Mallorca.

Och filmen var The Trip to Italy, som den trogna läsaren vet att vi hade på kö efter att ha sett föregångaren The Trip. Det var förstås mer av samma vara, humoristiskt struntprat mellan två män kryddat med missunsamma gliringar när den andra dryftar sina framgångar, pinsamt utdragna imitationer av kända skådespelare och de båda struntpratarnas respektive komplicerade familjerelationer som filmens ram och sammanhang. Upplägget erbjuder många chanser till billiga komiska dråplighetspoänger, men dialogerna, intrigerna, tempot och klippen mellan italienska landskap, bättre restauranger och hotellsviter hålls på ganska tryggt avstånd från farsdiket. Det är i snacket mellan de båda huvudrollsinnehavarna humorn finns och gillar man den gillar man filmen. Kanske är det helt enkelt skickligt skådespeleri, men någon enstaka gång i The Trip to Italy kan man faktiskt tro att humorn uppstår spontant ur improviserad dialog och det kan till och med finnas lite autentiskt skratt.

MMXXXIX Spontan lördagslunch

Av någon anledning började Jonas lägga upp bilder i Messenger från gator han passerade med cykeln på väg mot Vapiano på Kungsbron, där vi skulle äta lunch. Sedan kom en bild från Anders, cyklande från ett annat håll. Jag kunde ju inte vara sämre, där jag avancerade mot restaurangen till fots.

Skugga på uteserveringen, men trivsamt ändå.

Jonas hade initierat den här spontana lördagslunchen – det var en sällsynt glädje att upptäcka att en spontan lunch utan problem passade in i mitt schema i dag – och han tog också kommandot efter maten med ett: ”Jaha, då går vi och äter glass!” Det blev den blågula kiosken nedanför Tegelbacken, där lagom många stockholmare och turister hade flockats vid borden i solen.

Sedan skulle jag hem till min tvättid, via Ica. Anders var på väg hem för att packa för Norrlandsvistelse och skulle också på dans på Gröna Lund innan han skulle ta nattåget. Jonas övervägde att gå till Clas Ohlson. Vi skildes åt där nere vid Klara Mälarstrand.

MMXXIV Jul i juli 2015

Årets jul i juli har ägt rum och hemmet är julpyntat.

Mamma kom förbi under eftermiddagen, strax innan Lenas och mitt årliga julkalas skulle börja, och hade med anledning av högtiden med sig kanelmandlar, hallon (för att de är röda) och en röd kofta för att själv smälta in i miljön.

Tre paket grädde gick åt under kvällen, till två sorters fudge och gräddsåsen till julköttbullarna.

Det blev chokladfudge med krossade Marianne – smulig men god – och en klassisk saffransfudge, som jag tror blivit perfekt varje gång vi gjort den. Vi såg A Christmas Carol-versionen med Jim Carrey och Colin Firth som röster till Mr Scrooge och hans systerson, som också var tecknade med deras utseende, därpå Hermans historia från 1999 om Lucia-legenden och avslutningsvis A Christmas Without Snow, en amerikansk ”TV movie” från 1980, om en kör som repeterar Händels Messias. En helt okej blandning.

MMXXII Den som verkligen vill ha picknick räds inte molnen

Djurgårdsfärjan från Slussen under massiva men inte heltäckande moln.

Anna och jag tar en liten lov via öns södra strandkant och Waldemarsviken.

Framme vid Djurgårdsbrunnsviken. Pastasalladen serveras.

Filt över gräsbevuxen avsats, nästan som en liten bänk.

Inhemska delikatesser, och några från England och Jersey, till efterrätt. Anna hade tagit med äkta indiskt te och jag kunde inte sluta prata om min läsupplevelse om Mumbais sluminvånare, Bakom det evigt vackra. Som tur är delade jag min enda personliga erfarenhet av Indien med just Anna, hösten 2010, och hon har varit där både före och efter, så vi hade både gemensamma och olika referensramar.

Äsch, regn. Vi flyttar filten ett par meter. Grenverket är en perfekt koja.

Båtar far förbi. Vi ser dem genom fönstret.

Det klarnar upp inför promenaden tillbaka.

Kanadagässen har som vanligt invaderat gångvägen nära Djurgårdsbron.

Färjan till Slussen.