Etikettarkiv: Bibliotek

MDCCCLXXXV Fråga mig vad som helst om Marcelle

När jag senast ledde läsecirkel, för drygt två veckor sedan, läste jag sista sidan i boken sekunden innan det var dags att duka fram fikat. Den här gången gällde det Novellix-novellen Marcelle av Simone de Beauvoir, som jag lätt läste i sin helhet sent i går kväll, och under dagen i dag gick jag igenom större delen av den en andra gång, grundligt, med omfattande anteckningar som följd, och jag hittade också en del tämligen akademiska noteringar om berättelsen i ett par verk genom Google Books. Oj så förberedd jag var, det här samtalet skulle gå som en dans.

Nu vet jag att man kan överförbereda, eller rättare sagt förbereda på fel sätt. Trots att jag ansträngde mig för att tona ner min roll som facit i läsecirkelgruppen var det nästan omöjligt att inte komma med djupa analyser och citera rader ur minnet (vilket underlättades av att jag nyss skrivit av dem i min iver att hitta spännande nyckelscener). Vad jag skulle ha gjort istället? Förbereda för ett samtal, förstås! Olika frågeställningar, öppna diskussionsämnen, förslag på perspektiv, vad som helst som skulle vidga tankarna, inte styra dem.

Jag borde ju ha koll på det här. Jag har lärt ut läsecirkelteknik till andra. Förhoppningsvis fick deltagarna ut en del i alla fall, men jag tar med mig den överanalyserande erfarenheten och försöker undvika diket i framtiden.

MDCCCLXXX Fullsatt i rotundan

Programmen i rotundan lockar stor publik, i kväll tack vare dragplåstren Rikard Wolff, Pooneh Rohi, Dragomir Mrsic med flera medverkande under releasen av boken Inte en främling.

Om det var motiverat med två vakter vet jag inte, men de gav något slags tyngd åt arrangemanget där de stod med armarna i kors.

Under mina tidigare år på Stadsbiblioteket hände det förstås också att det var evenemang i rotundan, men scenen, bänkarna och tekniken har permanentats på senare år och programmen måste ha blivit mycket mer frekventa. En avskild programlokal skulle verkligen behövas, rotundan är ju öppen som vanligt för biblioteksbesökarna under programmen, som tar över hela rummet när de pågår, och det finns ingen alternativ publik väg upp till bibliotekets huvudvåning och in i facksalarna runtomkring än genom rotundan, så där rör sig alla.

Därmed inte sagt att det är dåligt att ha programverksamhet, är det något jag vurmar för i min vardag är det bibliotekens litterära program. Just den här kvällen var jag för övrigt inte på plats för att ta del av bokreleasen, programmet råkade bara börja när min arbetsdag slutade. Jag stannade inte, utan smög bara ut på översta galleriet och spejade ett slag. Misstänker att fler av mina Stadsbiblioteksdagar kommer att sluta på liknande sätt framöver.

MDCCCLXXVIII Vår långhåriga stammis

En engelsktalande kille med Jack Sparrow-komplex brukar sitta på Sture bibliotek med sin dator och en aning läckande vrålmusik i hörlurar. Han ser alltid glad ut när han kommer och går, men man pratar inte särskilt mycket, eftersom han inte nyttjar biblioteksservicen mer än just sitter.

Nu har han skrivit några rader i vår ”Tyckbok”, bland annat: ”Here I feel better than home. Here I’ve met the most wise and smart people around Sweden.” Så fina och uppmuntrande kommentarer, med en särskild hälsning till ”the lovely crew”. Klart han måste gilla stället eftersom han varit stammis ett par år, men vilken skillnad det gör att se det på pränt!

MDCCCLXXV Ska man ändå ses och snacka kan man lika gärna gå under tiden

Efter två inställda datum blev det i går äntligen av – det årliga Erica-besöket, som nu hamnade på fel sida om årsskiftet, men mycket bättre sent än aldrig. Som vanligt valde jag ett obeprövat recept som bjudmat, mulligatawny enligt ICA-tidningen Buffé, vilket innebar grönsakshackning under morgonen och färdigställande av soppan bra många timmar senare, när vi var färdiga med sightseeingen.

Vi har under våra promenader de senaste åren betat av olika delar av innerstaden och jag hade tappat kollen på vilka, men tänkte att vi nog hade östra Östermalm kvar. Turen började med ett besök på vernissagen för Sture biblioteks lilla utställning kring Ester Ringnér-Lundgrens Wahlströms-böcker med röda ryggar, varav Lotta-böckerna är de mest kända (så alla Lotta-fans kan frossa i minnen vid Sturebibblans utställningsvägg de kommande veckorna). Därefter gick vi upp till Karlaplan och följde sedan Banérgatan mot Strandvägen, med ett stopp på ytterst kompakta ICA Banér, och eftersom rubriken på promenaderna är ”Sandras Stockholm” tog jag mig friheten att oavbrutet peppra med de minnen och associationer som dök upp i huvudet längs vägen, som middagen hos familjen Lagercrantz på Karlavägen som Sture biblioteks personal blev bjuden på för några år sedan (jag hamnade bredvid Hugo och hade Jonas Moström mittemot när vi satt och åt gäddqueneller) och mammas historier från hennes tid som Östermalmsbo, då just ICA Banér brukar förekomma.

Vi fortsatte österut längs Strandvägen, passerade Berwaldhallen och kom in bland ambassaderna, men gick snart tillbaka mot den vattennära vägen. Vädret var klart och solen gick ner över stan. Så småningom vände vi och gick hela vägen till Kungsholmen, via Bagdad Café för varsin sockerkick.

Över sen soppa och äppelkaka avhandlade vi sedan bibliotekarielivet som det ter sig i Stockholm respektive Uppsala. Rådande ideologier, trender, attityder. De här sällsynta samtalen oss emellan är ganska unika – vi är båda bibliotekarier men känner varandra privat och inte genom jobbet, vi känner till varandras chefer trots att vi jobbar i olika kommuner och vi har dessutom båda kyrklig anknytning, inom varsitt samfund, och får därför liknande perspektiv på vissa aspekter av våra jobb.

Nästa gång är det min tur att komma till Uppsala.

MDCCCLXX Bibliotekspodden Solen och vår lilla läsecirkelvärld

Lyssnade i dag på Bibliotekspodden Solen och dess avsnitt om bokcirklar. Där nämndes en cirkelträff om en grafisk roman där jag var med och läsecirkelkursen jag var med och ledde och man cirklade live om just den Novellix-novell som vi också cirklade om på läsecirkelkursens återträff häromdagen, En utflykt av Ida Jessen. Och i samband med det nämndes Ida Jessens besök på Kulturhuset i höstas, där jag fanns med bland åhörarna, och att hon även varit gästbloggare på Bokcirklar.se, vilket flera av de poddande bibliotekarierna också varit, liksom jag själv.

Men det pratades också en hel del om Stadsbibliotekets poesicirklar, som jag inte har något med att göra, och lite om att cirkla om bilderböcker, vilket jag aldrig gjort.

Återträffen, som ses ovan, var riktigt kul, vi drog över nästan en timme, pratade om hur deltagarna hade det med cirklandet, tog upp några specifika cirkelproblem, delade boktips, cirklade och fikade. Sedan fick jag bråttom hem eftersom jag inte ens hade börjat läsa den roman som skulle avhandlas på en läsecirkelträff dagen därpå.

Litterärt afternoon tea om Det regnade fåglar

Visst, det ligger en hel del arbete bakom sådana här begivenheter, men ändå, vilken ynnest. I går fick man sitta på jobbet, prata om en riktigt bra bok, bjuda cirkeldeltagarna på afternoon tea på blommigt porslin och, bäst av allt, mittemot, vid bordets andra kortända, satt bokens översättare, pratade språktänk och bidrog med kuriosa direkt från författarens mun.

MDCCCLXIV Högt tryck i Facksal 2

Jag gillar att sitta i Stadsbibblans Facksal 2, men fyra eftermiddagstimmar på raken – vilket det ofta blir – är ganska tufft. I dag var det både många besökare, bland många andra SFI-eleverna med uppdrag att intervjua en bibliotekarie, och många reserverade böcker att gå och plocka ihop, bland många andra den 839-sidiga boken om vithajar som någon i Björkhagen vill läsa.

Sedan gick jag till Lakritsroten och köpte en påse med etiketten ”Salmiakdröm”.

MDCCCLVII Vi älskar litterära evenemang

IMG_1265

Liv i luckan hela dagen på Sture bibliotek. I morse var lokalen full av skolbarn som fick träffa två av mina kolleger och barnboksförfattaren Martin Olczak och i kväll kom det fram lite spretiga vindruvsgrenar från barnens fika när vi möblerade tillbaka efter att jag stått och snackat om filmatiserade Stockholmsböcker. Jag tror att det blev åtta åhörare inklusive två kolleger. Behändigt. Trots att det var betydligt mer prat än filmvisning – bara några klipp på ett par minuter vardera – kändes det rätt med biogodis.