MCMLXXI Kanada berättar

Två kanadensiska novellförfattare, en engelsk- och en fransktalande, och deras svenska översättare, som råkar vara Magdalena, och som också har en pågående utställning av foton från kanadensiska tunnelbanestationer där på Nacka Forum bibliotek. Programupplägget tilltalade mig mycket. Frågor och svar, högläsning på tre språk.

Anledningen till programmet och författarnas Sverigebesök är att novellantologin Kanada berättar: Minne av vatten just kommit ut i Tranans Berättarserie, som också är ett mycket tilltalande koncept – böcker som samlar noveller vars gemensamma nämnare är författarnas härkomst. En novell behöver inte nödvändigtvis skildra ett landskap, ett typiskt samhällsfenomen eller någon särskild sinnesstämning för att representera ett land. Är samtliga författare kanadensiska kommer novellantologin att säga något om Kanada.

MCMLXX Fem timmar AW med tre personer

Tänk att det fanns så ingående boybandkunskaper hos kollegerna Helena och Salomon, det hade jag faktiskt inte trott. Särskilt Helena kunde tala om vad de olika medlemmarna hette i New Kids On The Block, Backstreet Boys och Westlife och vilka roller och rang de hade (mest baserat på utseende, tror jag). Och vi vet ju hur användbart det är när specialkompetens finns representerad i bibliotekariekåren. På riktigt. Skulle inte förvåna mig om boybandkunskaperna kommer till användning i informationsdisken förr eller senare, om de inte redan gjort det.

Det var vi tre som hade after work på Sturebibblan i kväll, med ostbricka och annat gott och en Westlife-spellista på Youtube i bibliotekets högtalare. Fler var inbjudna från början, men vi hade redan halvt på skoj sagt att det är klart att det blir vi tre i slutänden, och efter allvarligt manfall blev det just så. Själv hade jag precis varit hos frisören och vid frågan om styling sagt jag att jag önskade volym och fått en drottning Silvia-look som jag fick försöka bära med värdighet när jag sprang in på Östermalmshallen och köpte ost, men under kvällen sjönk fluffigheten till mer normala proportioner.

Uppdatering och skvaller. Planer och spekulationer. Hopp och farhågor. Det är i de här sammanhangen beslut kommer till, de kanske inte fattas, men de formas (till Uptown Girl och Flying Without Wings).

MCMLXII Tårtor med mera

I dag har jag jobbat på tre bibliotek. I Hjorthagen hade jag kurs i inmatning i Stockholmskällans databas med en kollega, mycket trivsamt, men vi hade en del, ännu inte lösta, tekniska problem. På Stadsbiblioteket var det tårtkalas på den försenade avtackningen av en kollega, som det var roligt att återse, men sorgligt att hon lämnat huset, och faktiskt landet, på grund av svikande hälsa. På kvällen hoppade jag in på Sturebibblan, och Sturebibblan är alltid Sturebibblan, men just i kväll blev det en jobbig konfrontation mellan en besökare och oss i personalen.

Vill nog ändå säga att arbetsdagen sammanlagt hamnade på plus.

MCMLX Från digital innovation till den urgamla seden att diskutera i grupp

Den här mastiga arbetsdagen från 8.07 till 20.39 har inbegripit två av många ändar, om man kan använda en sådan bild, av biblioteksverksamheten. I morse ägde ett inspirationsmöte kring digital skyltning rum på Sture bibliotek, med 20 biblioteksanställda som delade erfarenheter av budskap på skärmar i den offentliga biblioteksmiljön, allt från boktips till Twitter-flöden och egentagen film. Själv hade jag ett kortkort pass om hur man kan planera sitt skärminnehåll utifrån målgrupper, grad av personligt tilltal och uppdateringsfrekvens.

Låter det torrt? Jo, det kan verka lite tekniskt och sterilt när man diskuterar det, men hela poängen är att sprida inspirerande information, en av mina favoritgrenar. Jag önskar att jag hade hur mycket tid som helst till att skapa bildspel med genomtänkta, aktuella, relevanta och gärna slagkraftiga meddelanden, om riktigt bra filmer i filmhyllan, vilka databaser vi abonnerar på och vad man hittar i dem, att det är gratis att låna (inte helt solklart för alla), eller varför inte en teckningskavalkad med de alster våra yngre besökare åstadkommit vid det lilla bordet med papper och färgpennor?

Efter lunch var det dags att förbereda för kvällens finalträff i läsecirkelkursen. Det tog lite tid, tid som jag egentligen var ålagd att ägna åt Stockholmskällan den här eftermiddagen, så mellan diplompåskrivning och packande av goodiebags fixade jag pliktskyldigast ett par ämnesordsproblem i databasen, fast jag egentligen ville ta fram fliken i webbläsaren där jag hade The Curious Case of Benjamin Button framme – det fina med äldre, i synnerhet engelskspråkig, litteratur är att den så ofta finns webbpublicerad i fulltext och därmed är så lättillgänglig – och förbereda mig för att cirkla om den.

Och nu är alltså kursen slut. Vi hoppas att kursdeltagarna tyckt att det varit värt att lägga fyra tisdagskvällar på våra bibliotek och att de tagit till sig en del nya tankar, fått idéer och samlat på sig några konkreta tips för fortsatt cirklande. Och att vi får positiv respons om vi bestämmer oss för att vi vågar skicka ut en utvärderingsenkät till dem, alltid lite nervöst. Men så har vi ju också smörat med fika alla träffar och goodiebagutdelning som allra sista moment.

MCMLII Sture bibliotek 6 år

För precis ett år sedan hade vi stor baluns på Sture biblioteks femårsdag. Hur imponerande är inte det här programmet?

13.00-13.20 Margareta Strömstedt berättar om sin senaste bok ”Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag okar inte”.
13.30-13.50 Rose Lagercrantz läser och talar kring sin familjekrönika ”Om man ännu finns”.
14.10-14.30 Annika Holm berättar om sitt nya bokprojekt.
14.45-15.00 Lena Hammargren presenterar kommande böcker från novellförlaget Novellix.
15.00-15.45 Novellexperten Gun Ekroth tipsar om läsvärda noveller. Skådespelaren Torsten Wahlund läser ”Funkislampa” av Jerker Virdborg.
16.00-16.20 Litteraturinspiratören och kritikern Lena Kjersén Edman berättar om hur böcker samtalar.
16.30-16.50 Anna Liv Lidström från dagensbok.com tipsar om spännande deckare.
17.00-17.30 Botwid & Bengtsson sjunger och spelar visor.

Vi i personalen turades om att presentera våra gäster och dela ut blommor (det enda gage man får hos oss), fixade förfriskningar och höll samtidigt den vanliga ruljangsen igång.

Arken med fejktatueringar var ett populärt inslag.

Här tipsar Anna Liv om deckare, vår sista programpunkt före den avslutande musiken.

Även biblioteket fick blommor.

Orken tog slut.

Direkt från biblioteket ramlade jag bort till Strandvägen 1, utsjasad efter firandet, och fick ett bord i väntan på Sofia. Vi åt gott och lyssnade på JB Quartet, inte det allra mest avkopplande man kan hitta på, men så skönt det var att byta roll och bara bli uppassad.

Ah, minnen.

Och i år? Sturebibblans sexårsdag uppmärksammades med en blombukett på ett bord, en liten glasskål med choklad och ordinarie biblioteksservice. Inga publikmagneter, men inte heller ett arrangemang att bli utsjasad av.

Bland det bästa med jobbet på Sture bibliotek, ända från början, är och har varit det outtalade engagemanget, att någon av oss får en idé och övriga hakar på, att vi har en gemensam uppfattning om vad som ska göras och så blir det helt enkelt gjort. Årsdagen har firats i mycket olika mått, ett-, två- och treårsdagen var alla kalasdagar, på fyraårsdagen gjordes inget särskilt, femårsdagen la vi massor av krut på och nu kom alltså sexårsdagen, vilket inte ens blivit nämnt i personalgruppen. Men både jag och Lisbeth, kollegan för dagen, hade koll på datumet och såg det som självklart att jubileet i alla fall skulle märkas i lokalen. Redan när jag kom i förmiddags var blommorna på plats och chokladen på gång, och själv beställde jag hastigt en affisch från marknadsavdelningen.

Sju-, åtta- och nioårsjubileum känns alla ganska ojämna, men inte kan vi vänta i fyra år till nästa stora jubileumskalas. Å andra sidan finns många andra skäl än årsdagar att ställa till med festligheter på Sture bibliotek.

MCMXLIII Beröm på bibblan

En av stammisarna på Sture bibliotek, en äldre japansk man, berättade att han noterat att jag är på Stadsbiblioteket nu och att det var länge sedan jag var på Östermalms bibliotek. Jo, sa jag, det är korrekta iakttagelser. Han frågade vidare, undrade om det är roligt att jobba på Stadsbiblioteket och om jag har några särskilda uppgifter där, samtidigt som han påpekade flera gånger att det ju egentligen är min ensak och inget jag nödvändigtvis behövde berätta om, men han var nyfiken. Och så talade han, som flera gånger tidigare, om att han tycker att jag är en bra bibliotekarie. ”Du brinner för jobbet! Och går inte att stoppa!” Något i den stilen. Vad det nu betydde, men det lät bra. Det är fint att de som gillar oss också uttrycker det emellanåt.

MCMXV Biblioteksbesök i närförort

Varför göra det lätt för sig när man istället kan ge sig själv en utmaning? När låneböcker ska tillbaka till biblioteket tar jag förstås i allmänhet med dem till jobbet, vilket är ett eller annat bibliotek, men så här på en ledig dag tyckte jag att det var läge att bocka av ett av de fortfarande ganska många obesökta stadsdelsbiblioteken på min lista. Det blev biblioteket i Gröndal, som ligger på en lagom långpromenads avstånd från Kungsholmen. Så jag packade tre böcker i ryggsäcken (böcker med andra hemmabibliotek än mina egna, lite taskigt hade det varit att låta en Sturebok transporteras i en låda genom stan när jag lätt hade kunnat ta med den till Sturebibblan) och påbörjade promenaden vid Norr Mälarstrand, där det kryllade av solande pensionärer och andra vårtecken. Över Västerbron, över Liljeholmsbron och bort till lilla Gröndals bibliotek, där det var välstädat och knäpptyst. Jag återlämnade böckerna i automaten och satt och laddade mobilen en stund, mittemot en student och bredvid en fritidsläsare, medan jag tjuvlyssnade på en gammal farbror som kom in och berättade för personalen om alla sina krämpor. Han utelämnade inte en enda. Trots den andäktiga lästystnaden bland besökarna, som nog alla lyssnade på den sjukliga farbrorn, man hade liksom inget val, var stämningen varm och gemytlig.

Sedan tog jag bussen hem.