Efter två inställda datum blev det i går äntligen av – det årliga Erica-besöket, som nu hamnade på fel sida om årsskiftet, men mycket bättre sent än aldrig. Som vanligt valde jag ett obeprövat recept som bjudmat, mulligatawny enligt ICA-tidningen Buffé, vilket innebar grönsakshackning under morgonen och färdigställande av soppan bra många timmar senare, när vi var färdiga med sightseeingen.

Vi har under våra promenader de senaste åren betat av olika delar av innerstaden och jag hade tappat kollen på vilka, men tänkte att vi nog hade östra Östermalm kvar. Turen började med ett besök på vernissagen för Sture biblioteks lilla utställning kring Ester Ringnér-Lundgrens Wahlströms-böcker med röda ryggar, varav Lotta-böckerna är de mest kända (så alla Lotta-fans kan frossa i minnen vid Sturebibblans utställningsvägg de kommande veckorna). Därefter gick vi upp till Karlaplan och följde sedan Banérgatan mot Strandvägen, med ett stopp på ytterst kompakta ICA Banér, och eftersom rubriken på promenaderna är ”Sandras Stockholm” tog jag mig friheten att oavbrutet peppra med de minnen och associationer som dök upp i huvudet längs vägen, som middagen hos familjen Lagercrantz på Karlavägen som Sture biblioteks personal blev bjuden på för några år sedan (jag hamnade bredvid Hugo och hade Jonas Moström mittemot när vi satt och åt gäddqueneller) och mammas historier från hennes tid som Östermalmsbo, då just ICA Banér brukar förekomma.

Vi fortsatte österut längs Strandvägen, passerade Berwaldhallen och kom in bland ambassaderna, men gick snart tillbaka mot den vattennära vägen. Vädret var klart och solen gick ner över stan. Så småningom vände vi och gick hela vägen till Kungsholmen, via Bagdad Café för varsin sockerkick.

Över sen soppa och äppelkaka avhandlade vi sedan bibliotekarielivet som det ter sig i Stockholm respektive Uppsala. Rådande ideologier, trender, attityder. De här sällsynta samtalen oss emellan är ganska unika – vi är båda bibliotekarier men känner varandra privat och inte genom jobbet, vi känner till varandras chefer trots att vi jobbar i olika kommuner och vi har dessutom båda kyrklig anknytning, inom varsitt samfund, och får därför liknande perspektiv på vissa aspekter av våra jobb.

Nästa gång är det min tur att komma till Uppsala.