CXCIX Hembud

Dagens gudstjänst i Korskyrkan var ovanlig, sorglig, uppmuntrande, välgörande, intressant. Den som hörde eller läste i svenska medier om flygkraschen i Karelen nyligen fick säkert veta att det var en svensk som omkommit, och det var en man i vår församling. Eftersom många berörts av dödsbudet handlade pastor Andrews predikan i dag om olika personer som han fått möta vid slutet av deras liv och om löftet i Bibeln att ett nytt liv börjar på andra sidan.

Bland annat berättade han om en äldre dam som låg på sjukhus och var svårt sjuk, men fullt klar i huvudet. Andrew fick möta henne regelbundet under hennes sista år. När han så kom till henne en dag berättade hon att två änglar varit på besök. ”Var kom de ifrån?” frågade Andrew. Damen pekade på fönstret. ”De sa att de skulle komma och hämta mig på onsdag eftermiddag.” Och mycket riktigt – på onsdagseftermiddagen somnade hon in.

Mannen som omkom i flygolyckan var varken gammal eller sjuk, och om han blev förvarnad av änglar vet vi inte, men vi vet att han nu finns hos sin far. Det kyrkliga uttrycket ”hembud” säger allt. Han är hemma.

CXCVIII Dementi

I dag kom Vårt Kungsholmen-numret där jag presenteras som ny bloggare. Nej, jag bor inte på Norr Mälarstrand och nej, Kungsholmen är inte den bäst bevarade stadsdelen enligt mig (fast den är delvis mycket välbevarad) och det var inte alls min mening att mina uttalanden skulle peppras med årtal (vem kommer att bli sugen på att gå in på bloggen om min uppfattning av historia tycks vara att rabbla hårda fakta?). Men ett och annat stämmer, och de värsta grodorna kunde jag förhindra genom att texten (men inte hela) lästes upp för mig i veckan. Därför står det nu inte att det fanns munkar på Kungsholmen på 1800-talet, utan 1400-talet, och inte att jag jobbar på Riksbiblioteket, utan Regionbiblioteket, och inte att webbkursen jag jobbar med heter dela.nu, utan delning.nu.

Men ja, huvudbudskapet är att jag bloggar historiskt om Kungsholmen. Helt riktigt.

CXCVII På stan med barcelonska

På minuten en vecka efter att jag sammanstrålat med belgiske Manu vid Stadshuset träffade jag spanska Mireia på Il caffè på Södermannagatan, ytterligare en CouchSurfare som ville se Stockholm med en ortsbo. Vi gick igenom de obligatoriska presentationerna av oss själva över en enkel frukost, och hittade gemensamma intressen på en gång. Mireia jobbar på en butik i bokhandelskedjan Casa del Libro halva dagarna och frilansar som grafisk formgivare resten av tiden. Som bokälskare hade hon fått en stark känslomässig upplevelse, sa hon, när hon gick in på Stadsbiblioteket häromdagen och blev omringad av fulla bokhyllor i rotundan. Hon visste redan att jag var bibliotekarie, vilket står på min CouchSurfing-profil, och när jag sa att jag jobbat största delen av tiden på just Stadsbiblioteket blev hon helt till sig och visade entusiastiskt de bilder hon tog där.

Vi gick en runda på Söder, och Mireia sa att hon hört att det var en trendig stadsdel. Jag berättade om dess bakgrund som det fattiga området som med tiden blivit fashionabelt, dyrt och statusbohemiskt, och då sa hon att hon bodde i ett liknande område, och att hon varit med om själva förändringen. Responsen hos folk när hon säger var hon bor har förändrats dramatiskt på några år. Jag blev väldigt sugen på att återkomma till Barcelona med de här nya kunskaperna.

Vi gick genom Vitabergsparken och vidare upp på Fjällgatan, varifrån hon fick syn på Fotografiska, som hon kände igen efter att ha googlat på det. Eftersom hon var intresserad av att gå på museet och jag lätt kan slinka in med årskortet gick vi dit. Jag har aldrig sett så mycket folk där tidigare. Alla andra etablissemang i hela stan måste hålla midsommarstängt så att Fotografiska med sina generösa öppettider var enda stället att besöka. Men Mireia gillade det, och det var tur att vi inte hade planerat att fika, för cafékön var milslång.

Vi promenerade vidare genom Gamla stan och över till Kungsholmen innan vi skildes åt. Då hade vi kommit överens om att maila varandra våra bästa tips på grafiska romaner. Jag skickade min lista nyss och ser fram emot Mireias tips.

CXCVI Midsommargrill

Länge pratades det om dåligt, regnigt midsommarväder, men där jag var var det fint i går. Lite svalt, men fint. De flesta jag känner hade rest bort, och jag ville bara ha en enkel midsommar, inte resa någonstans och inte arrangera något stort, men ändå uppmärksamma dagen. Kompromissen blev grillning med Lena W här på gården, med föreningens mafiosogrill. Kyckling, halloumi, potatis och grönsaker, en dragon- och citrontimjansås och en raitainspirerad myntasås (klart man ska utnyttja sin lilla kryddträdgård). Brownieartad chokladkaka med cashewnötter till efterrätt. Så ska en midsommar firas. Jordgubbar hade i och för sig varit trevligt, men sill och sådant klarar man sig utan.

Över efterrätten tittade vi på bilder från Hongkong och Kina, varifrån Lena kom hem häromdagen. Förutom vackra gröna miljöer och landsortsbor de träffat föreställde många av bilderna unga mullbärsträd och silkesmaskar, ett projekt som Frälsningsarmén står bakom och som Lena och hennes kolleger var på besök för att se resultaten av.

Efteråt tog vi en långpromenad genom Kungsholmen, via Gamla stan och över till Söder, med avstickare till de adresser där det låg fik som möjligen kunde vara öppna i dag, midsommardagen. Vi hittade två – ett som var öppet just då och där man kunde fråga och ett som faktiskt hade en tydlig skylt för midsommaröppettider. Det var det många som saknade. Och vid det ena, Il caffè, ska jag träffa en CouchSurfare från Barcelona om en och en halv timme.





CXCV Censurskräck

”På trettio år har jag aldrig arrangerat en konsert som har varit stötande för någon, och det kommer jag inte att göra här heller. Jag skulle inte boka Wu Tang Clan till kyrkan, med tanke på språket de använder, men de skulle å andra sidan göra sig bra på Münchenbryggeriet. Folk är snabba med att säga ‘åh, de kommer att censurera konserterna’, men det handlar inte alls om censur. Man måste vara känslig i samarbetet med alla lokaler, och extra känslig i en kyrka där det finns en församling med 7.500 personer som har en stark tro.”

Konsertarrangören Harry Byrne intervjuas i DN om Filadelfiakyrkan som konsertlokal. Heja Harry! Våga visa hänsyn! Det är inte självklart för alla. Varför skulle annars folk vara så snabba med att uttrycka sin censurskräck?

CXCIV Stockholm Arlanda Airport

Jag älskar flygplatser. Känslan var kanske mer mytisk när jag var yngre och nu besudlad av upplevelser av dryga säkerhetskontroller, korsförhör, stress, förseningar och strikta bagageviktsregler, men ändå.

Självklart kastade jag mig över fotoboken Stockholm Arlanda Airport av Johan Fredin-Knutzén när jag upptäckte den. Fotografen har fram till nyligen haft en liten utställning på Sture bibliotek (fast med bilder ur boken I stadens spår, om Stockholms tunnelbana) och under bilderna låg en trave Arlanda-böcker. En av dem fick följa med hem, och nu har jag gått igenom den från första till sista sidan. Många bilder är tjusiga, andra mer dokumentära rakt upp och ner. Det är nästan lika mycket faktabok som fotobok, med texter om taxibanor, tull, flygplatsbröllop och trafikledningstorn. Och det är helt okej, men hade varit mycket mer tilltalande om texten korrekturlästs. Här finns slarvfel av olika slag, och samma fakta upprepas ibland flera gånger. Men bortser man från det kan man få bra inblick i vad som händer bakom kulisserna och vilka arbetsuppgifter som utförs. Till exempel hade jag inte en aning om att Arlanda håller sig med en skyddsjägare, som håller koll på oönskade fåglar.

Nu ser jag att boken har en enkel hemsida, vars innehåll är ett ljudsatt bildspel. Ah. Här kan man gå in och få flygplatsfeeling på en minut blankt precis när man vill.

CXCIII Sånt som hänt på Kungsholmen

I går fick jag mina inloggningsuppgifter och skrev ett första inlägg i min sprillans nya historiskt inriktade blogg på Vårt Kungsholmens hemsida. Hur ett typiskt ordinarie inlägg kommer att se ut får väl utkristallisera sig så småningom, men dagens text handlade om att det är precis 88 år sedan Stadshusets invigdes. Ta gärna en titt och säg vad du tycker! Jag tar med glädje emot synpunkter och önskemål.

CXCII Sprattel och stänk


All right, mitt andra djupvattengympapass! Mitt flytbälte ville inte sitta fast ordentligt och vattnet var så strömt att jag for iväg i sidled när jag boxades och åkte skidor och twistade och allt vad det var. Men jag tror det är effektiv träning. Det känns så. Mycket motstånd i vattnet.

CXCI Där hemma i New York

En kollega är där just nu, en har precis kommit tillbaka och en – Sture-kollegan Salomon – ska snart åka. De två tidigare har fått mina bästa New York-tips per mail, medan vi gjorde en hel liten New York-extravaganza på Sturebibblan i går, med Salomon och Martin, som reser om ett par veckor, AnnCharlotte, som är allmän New York-fantast, och mig, som också är det och som visade bildspel på den neddragna duken och höll föredrag om vad de kunde göra och se, medan min publik satt och åt wraps från Wiggo. Att ha en intern New York-kväll på biblioteket after hours tyckte vi var en utmärkt idé, tills städarna kom.

I morse kom det ett Facebook-meddelande från kollegan Maria om att hon och familjen ätit middag på Elephant & Castle på Greenwich Avenue, som fanns med på min tipslista. Det gläder mig! Undrar om de åt de finfina burgarna med getost.