Redan någon gång i höstas svarade jag på några frågor från en gymnasietjej till hennes ambitiösa litteraturblogg Tusen sidor. Om du inte får nog av bibliotekarievardag i den här bloggen kan du titta i hennes, där undertecknad beskriver sitt jobb.
Kul, Lexie, att du ville intervjua en i vårt skrå!
Apropå gårdagens inlägg om världens bästa resmål. Svenska Dagbladets reseblogg har nu hittat en ännu bättre topplista:
”Knappt hade jag publicerat CNN:s topplista över världens mest älskvärda städer, förrän jag hittade guideboksförlaget Lonely Planets färska lista Top cities of 2012. Till skillnad från CNN som tog hjälp av all möjlig media i sin research, har Lonely Planets redaktion utgått från sina egna resor när de listat årets favoritstäder. Och då blir det genast lite roligare för oss svenskar, för på femte plats placerar sig nämligen Stockholm.”
Därefter följer ett citat ur motiveringen (sammanfattningsvis är Stockholm trendigt, bohemiskt, pittoreskt och kosmopolitiskt på samma gång), och översättningen till svenska är tyvärr lika skraltig den här gången, men innehållet får oss stockholmare att sträcka på oss några extra centimeter.
Inlägget i Svenska Dagbladets reseblogg finns här, Lonely Planets lista här.
Alla läsare där ute – bokbloggen Smutstiteln fyller ett år i dag och belönar en av sina besökare under dagen med ett bokpresentkort. Gå in och tävla!
(Vad är en smutstitel? kanske ni undrar. Jo, det är den titel som står med eller utan författarnamn på första eller näst första bladet i en bok.)
I dagens DirektPress-tidningar. Klicka för att läsa!
I eftermiddags stod jag och lutade mig mot ett träd och pratade med Kerold Klang. Allt enligt fotografens beställning. Vi sågs vid Fältöverstens entré och gick bort mot träden närmare Karlaplansfontänen, för att det skulle se ut som att vi var i ”vilken skog som helst”, och stod sedan och hängde mot en vägg i närheten. Någon av bilderna, eller kanske ett par, vad vet jag, kommer att användas till en artikel som ska marknadsföra våra lokaltidningsbloggar, som båda rör Stockholms historia.
Men jag ligger i lä på det området. Av oss två är det bara Kerold som tillbringat hela sin uppväxt här, med regelbundna båtfärder på Stockholms vatten, tydligen, och var ute och plåtade stan på 60- och 70-talen.
Från och med i dag är min historiska Kungsholmenblogg en historisk Stockholmsblogg som kan läsas på alla fyra innerstadstidningars webbplatser, Vårt Kungsholmen, Vi i Vasastan, Östermalmsnytt och Södermalmsnytt. Inte för att jag på något sätt uttömt Kungsholmens historia, men det här öppnar ändå upp för väldigt mycket annat roligt som jag gärna skulle skriva om och som utspelat sig utanför min egen ö.
Tyvärr har jag aldrig studerat Stockholms historia på något organiserat sätt, men det går ju inte att arbeta sex år (tror jag det blev) i Stockholmskällans tjänst utan att få vissa historiska favoritepisoder. För att inte tala om Harald Norbelies Gata upp och gata ner-böcker, som jag slukade på Stadsbiblioteket i Uppsala just när mitt stockholmshistoriska intresse började spira och som jag insett emellanåt är källorna till vissa små fakta jag råkar känna till om olika platser och företeelser ur Stockholms förflutna. Utan Gata upp och gata ner-ingången hade det kanske aldrig blivit något av intresset.
Ibland blir jag irriterad på mig själv för att jag i och med den stockholmshistoriska bloggen tagit på mig ytterligare ett obetalt jobb. Men andra gånger – som nu – är jag mycket tillfreds med att över huvud taget ha anledning att gräva bland källorna och dela med mig av det jag hittar.
Hela grejen är fortfarande rätt kul.
I dag kom Vårt Kungsholmen-numret där jag presenteras som ny bloggare. Nej, jag bor inte på Norr Mälarstrand och nej, Kungsholmen är inte den bäst bevarade stadsdelen enligt mig (fast den är delvis mycket välbevarad) och det var inte alls min mening att mina uttalanden skulle peppras med årtal (vem kommer att bli sugen på att gå in på bloggen om min uppfattning av historia tycks vara att rabbla hårda fakta?). Men ett och annat stämmer, och de värsta grodorna kunde jag förhindra genom att texten (men inte hela) lästes upp för mig i veckan. Därför står det nu inte att det fanns munkar på Kungsholmen på 1800-talet, utan 1400-talet, och inte att jag jobbar på Riksbiblioteket, utan Regionbiblioteket, och inte att webbkursen jag jobbar med heter dela.nu, utan delning.nu.
Men ja, huvudbudskapet är att jag bloggar historiskt om Kungsholmen. Helt riktigt.
I går fick jag mina inloggningsuppgifter och skrev ett första inlägg i min sprillans nya historiskt inriktade blogg på Vårt Kungsholmens hemsida. Hur ett typiskt ordinarie inlägg kommer att se ut får väl utkristallisera sig så småningom, men dagens text handlade om att det är precis 88 år sedan Stadshusets invigdes. Ta gärna en titt och säg vad du tycker! Jag tar med glädje emot synpunkter och önskemål.
Nej, jag brukar inte läsa Carl Bildts blogg, inte för att jag inte vill, mest för att de stora frågorna blir så övermäktiga. Men imponerad blir jag när jag väl tittar in. I dag förutspår Carl Bildt ”en rik meny för dagens samtal här i Paris” och tänker sig frågor som följande: ”Hur skall vi säkra framgång för ansträngningarna i Libyen? Vad måste vi göra för att underlätta den nödvändiga demokratiska övergången i Syrien? Finns det en möjlighet att få till stånd en reell fredsprocess mellan Israel och Palestina?”
(Jag önskar att jag kunde kommentera detta på ett insiktsfullt sätt, men jag kan bara säga att jag överlåter Mellanösternfrågorna till andra medan jag själv försöker operera fredsbevarande på en mer mellanmänsklig nivå.)
Och så gillar jag blogghuvudet, med en leende Carl Bildt i ena änden och planeten Jorden i den andra. Det är så jag brukar tänka mig mig själv, jag och min planet. Hade jag möjlighet skulle jag försöka hålla mig à jour med varenda en av dess fläckar.
