Nej, jag brukar inte läsa Carl Bildts blogg, inte för att jag inte vill, mest för att de stora frågorna blir så övermäktiga. Men imponerad blir jag när jag väl tittar in. I dag förutspår Carl Bildt ”en rik meny för dagens samtal här i Paris” och tänker sig frågor som följande: ”Hur skall vi säkra framgång för ansträngningarna i Libyen? Vad måste vi göra för att underlätta den nödvändiga demokratiska övergången i Syrien? Finns det en möjlighet att få till stånd en reell fredsprocess mellan Israel och Palestina?”
(Jag önskar att jag kunde kommentera detta på ett insiktsfullt sätt, men jag kan bara säga att jag överlåter Mellanösternfrågorna till andra medan jag själv försöker operera fredsbevarande på en mer mellanmänsklig nivå.)
Och så gillar jag blogghuvudet, med en leende Carl Bildt i ena änden och planeten Jorden i den andra. Det är så jag brukar tänka mig mig själv, jag och min planet. Hade jag möjlighet skulle jag försöka hålla mig à jour med varenda en av dess fläckar.