CCCXXIV Mc-pastorn i Indien

image

I Korskyrkan ser man i princip varje söndag några män med björnbuseglasögon, kanske skinnväst med stort emblem på ryggen, kanske tatueringar, kanske långt skägg. Man kan vara ganska säker på att de tillhör den kombinerade mc-klubben och församlingen Christian Crusaders. I går var de fler än vanligt. Från amerikanska Christian Crusaders var Pastor Jack och Pastor Red på besök, den förre predikade och den senare ledde lovsång. Pastor Red ser ut som en snäll och glad tomte med vitaktigt skägg, som väl en gång varit rött, och kalt huvud och han har en riktigt fin sångröst som man kan lyssna på länge. Om man blundade skulle man tro att det var en välkammad yngling som satt med en gitarr på estraden. Lovsången var av naturliga skäl på engelska, och den var stark och äkta.

Pastor Jacks predikan handlade om att ingen är skapad för medelmåttighet utan att alla är ämnade att uträtta stordåd. Stordåden ser olika ut för olika människor, och en persons insats kanske snarare förbereder en annan persons stordåd, men om stordåd ska ske måste vi räkna med att utföra dem. Han berättade att han själv växt upp i små församlingar, men alltid haft en önskan om att predika för stora folkskaror. Med tiden har hans önskan gått i uppfyllelse med råge. Under en period bodde han och hans familj i Indien och verkade som missionärer och han berättade om en synnerligen storslagen händelse i en stad i norra Indien, där man hade en några dagar lång kampanj med möten då Pastor Jack predikade varje kväll. Mängder av människor kom och många helandeunder skedde. Näst sista kvällen, just när de som kommit till mötet fått inbjudan till förbön längst fram, kom ett störtregn och när Pastor Jack stod i regnet och bad för människor kändes det som elektricitet och han kunde inte stå still. Mötet avslutades tidigt eftersom folk gick och tog skydd från regnet. Medarbetarna frågade Pastor Jack varför han hade hoppat runt så där i regnet. Ingen aning, sa han, det gick inte att stå still.

Sista kvällen valde han ett upplägg som han inte brukade ha, nämligen att istället för att tala lämna ordet fritt för personer som ville berätta om hur de blivit berörda av Gud. Det blev många fina vittnesbörd, och så avslutades kampanjen. När de gick till bilen efteråt blev en av Pastor Jacks medarbetare stoppad av en man som ville berätta något. Han sa att 40 år tidigare hade det kommit en brittisk missionär och försökt predika evangeliet. En grupp hinduiska fundamentalister hade då mördat honom, styckat hans kropp och lagt kroppsdelarna på varje gata i staden med budskapet att det kristna evangeliet aldrig skulle få tillträde där. För tio år sedan kom två kristna missionärer från södra Indien. De misshandlades tills de var medvetslösa och kastades ut ur staden. Samma sak hade planerats för den här kampanjen. Mannen som berättade det här var ledare för en hinduisk grupp som vid en viss tidpunkt planerat att sabotera mötet och attackera pastorn, men just då kom ett störtregn och pastorn hade hoppat runt som en galning och mötet hade avslutats. De bestämde en ny tidpunkt under sista möteskvällen, men istället för att stå längst fram och tala hade pastorn släppt fram mötesdeltagare för att vittna. Den hinduiska gruppen hade då valt att skjuta på tidpunkten för attacken och lyssnade under tiden på vittnesbörden. Det de hörde fick dem att tänka efter. Kanske behövdes evangeliet i staden trots allt. Attacken ställdes in. I dag har staden flera kyrkor.

Nu på söndag kommer Victor och Solevi John till Korskyrkan. De har bott i Sverige de senaste åren, men kommer från just norra Indien (Solevi är barn till svenska missionärer). Vi var en liten grupp svenskar som reste dit tillsammans med Solevi i höstas och besökte skolor för barn i slummen, ett leprasjukhus, ett hem för järnvägsbarn och andra satsningar och var med på en stor kristen konferens. Det händer otroligt mycket i norra Indien. Ser fram emot söndag.

CCCXXIII Snöflingorna

image

Alla snöflingeblommor vissnade för en tid sedan och jag gav upp hoppet och slutade vattna. Men så en dag var de bara tillbaka. Alltså – strunta i problemet tillräckligt länge så löser det sig självt. Snöflingorna har aldrig varit så vita och snygga som nu.

CCCXX Uppkopplad på ”Nedkopplad”



Tonårsmamman Susan Maushart, lika besatt av sin iPhone som barnen var av onlinespel, Facebook och Skype, bestämde sig för att utföra ett experiment – ett halvår i ett skärmfritt hem. Hur det gick beskrivs i boken The winter of our disconnect, eller Nedkopplad, som den nu utgivna svenska översättningen heter. I eftermiddags presenterades boken i ett samtal mellan Susan Maushart och Johanna Koljonen på Kulturhuset, chosefritt inlett med att de båda kommer fram för att ta plats på sina stolar och Johanna måste göra av sin cykelhjälm någonstans. Hon hade tänkt lägga hjälmen backstage, men den lilla scenen bakom Bibliotek Plattan har tyvärr inget backstage, så den fick ligga där framme. Jag gillar det svenska oregisserade sättet.

Susan Maushart berättade om hur hennes tonåringars motstånd mot teknikstoppet yttrade sig och vad de trots allt fick ut av experimentet. Den yngsta dottern blev dramatiskt förändrad när hon äntligen slapp sina sömnstörningar, och sonen använde de vunna fritidstimmarna till att spela saxofon, vilket nu är på väg att ge honom en karriär. Samtalet kom också in på studier som har gjorts på ungdomars förmåga till ”multitasking”, som mediekonsumtion på mer än en skärm åt gången, där det framkommit att de inte är ett dugg bättre på att göra flera saker samtidigt än till exempel föräldragenerationen, och att multitasking, även när det fungerar, inte alls är detsamma som att vara effektiv.

Självklart satt jag med mobilen i knät under hela samtalet och simultantwittrade.

CCCXIX Christmas in August

Får man se White Christmas och Ensam hemma och lyssna på julmusik i augusti? Javisst! Komplettera med en julgransslinga ovanpå ett par skåp, köttbullar, Rudolf med röda mulen-strumpor, fejksnö från Hamleys, glögg, pepparkaksfudge och saffransfudge. Vanligtvis har Lena och jag jultema på våra F’n’F-aftnar (film och fudge, alltså) kring jul, men nu var temat Christmas i August, och vi sparade inte på krutet. Fudgen, båda sorterna, blev sagolik.


CCCXVIII Bra radio när som helst

image

Om man vill koncentrera sig på två saker samtidigt rekommenderar jag målning och ett intressant radioprogram. Varför inte Jättestora frågor med Johanna Koljonen? Medan jag stod och penslade en ände av föräldrarnas verandatak vit lyssnade jag på ett av avsnitten om kärnkraft som sändes för ett par veckor sedan. Eftersom jag insåg så sent att Jättestora frågor är sommarens obligatoriska lyssning har jag mycket att ta igen – och nedladdningsbar radio, hur fantastiskt är inte det? Andra rekommenderade program är Verkligheten i P3, P3 Dokumentär och P4 Dokumentär. Man ska alltid ha några avsnitt nedladdade i mobilen, så man kan plocka fram dem när man går till jobbet, är på gymmet, lagar mat eller målar.

CCCXVII Den civiliserade världen runt år 0

Officiell hemgruppsuppstart i kväll. Vi kommer att satsa på Nya testamentets historiska sammanhang den här terminen med hjälp av Merrill Tennys Nya testamentet talar. Det blir en del att plugga för mig och ledarkollegan Jonas, men det kommer det att vara värt. Politik, religion, samhälle, geografi och ekonomi i den tidens Romarrike.

CCCXV Köpenhamn fredag till söndag

Några höjdpunkter.

Starbucks. Istället för att ta tåget ända in till Hovedbanegården stannade vi på Kastrup. För där finns Starbucks.

Bagels. Väl inne i stan gick vi ut riktigt hårt med en långpromenad. Anledningen var att Köpenhamn-appen Lena laddade ner minuterna innan vi åkte över Öresundsbron sa att det fanns ett bagelställe på Amagerbrogade, och utan något bättre för oss traskade vi till andra sidan stan och åt helt okej bagels på ett hål-i-väggen-ställe.

Tivoli. Efter att ha gått runt ännu lite mer gick vi till Tivoli för att vila. En lång stund satt vi på bänken närmast innanför entrén och stirrade framför oss, tills vi blev tillräckligt sugna på churros, men vi finkammade Tivoli utan att hitta några. Jag och Tove åkte den läskigaste bergochdalbanan istället.

Wagamama. Efter bergochdalbanan köade vi till Wagamama och fick ett bord en stund innan vår vän och värdinna Marie kom skyndande direkt från Odense, vars operahus hon jobbar på. Vi åt Wagamama-stora portioner asiatisk mat och gick sedan runt på det färgglatt upplysta Tivoli, där Marie ledde oss rakt till churrosstället.

Hemma hos Marie. Marie bor i en ljuvlig lägenhet i Frederiksberg. Vardagsrummet, som var jättefint innan tre svenskar ockuperade det med sina tillhörigheter, har ett ursnyggt trägolv och ett stort fönster där fasadens klätterväxt syns som gröna flikar längs med alla spröjsar. Där satt vi och drack te och gav Marie godispresenter – lakrits från Lakritsroten och Rättvisa möss.

Sult. På lördagsmorgonen sov mina svenska vänner länge. Till slut kom de upp och fick bråttom, för vi hade ett bokat bord på Sult, danska filminstitutets restaurang, där de har en trevlig och stor och god brunchbuffé. Marie cyklade i förväg och höll vårt bord, vi gick till tunnelbanan och åkte åt fel håll.

Affärer. En karamellfabrik, en tebutik, Anthon Berg, en olivoljebutik. Man får passa på på lördagar, mycket är stängt på söndagar.

La Glace. Mitt fjärde besök. Gammaldags café med ett tårtutbud to die for.

Lasagne. Vi hade promenerat så långa sträckor det senaste dryga dygnet att vi kollapsade i varsin ände av vardagsrummet under sen eftermiddag, medan Marie lagade lasagne i köket och spelade opera som hon sjöng med i här och där. Vid det här laget hade vi fått veta att faran med höga bakteriehalter i Köpenhamns vatten i alla fall inte gällde Frederiksberg. Skönt. Nu behövde vi inte hålla på med vattenkokning. Det blev hemmakväll med god lasagne och massor av prat om TV-serier och filmer som jag aldrig hört talas om med skådespelare som jag aldrig hört talas om. Varför kunde vi inte prata om Seinfeld?

Frederiksberg have. I går morse var det strålande sol och Marie tog oss med på en promenad till och i den vackra parken Frederiksberg have. Den ligger bredvid djurparken, och där finns en sandig gård för elefanter som är synlig även för flanörer i haven. Det var skojigt. Elefanterna var ute och vankade omkring.

Glyptoteket. Vi köpte bagels – igen – på hemvägen från parken och åt hos Marie och tog sedan farväl av henne innan vi fortsatte till Glyptoteket. De har sådana helt fascinerande välbevarade prylar. Som små trämodellbåtar kompletta med roddare och tygsegel från sisådär 2000 år före Kristus! Förstår inte hur det är möjligt. Vi gick runt ett tag bland de antika statyerna, som är Glyptotekets huvudnummer, sedan tyckte Lena det var dags att ta sig därirån när jag började hitta på ljud- och rörelseeffekter åt prydnadssaksdjur i museibutiken.

Tåg hem. Förstaklass med obegränsad tillgång till te och bullar. Inget byte. Skönt.