Tänkte jag skulle skriva en bloggpost om Potiche, som jag såg med Jenny F på Sturebiografen i går, men jag vet bara inte vad jag ska säga. Vi slogs båda av beigeheten i den bokstavligen färgstarka filmen, med kläder, frisyrer, miljöer och ideologier som skrek 70-tal. Den var inte särskilt rolig, men definitivt inte allvarlig, inte spännande, inte upprörande. Ingen av karaktärerna var särskilt lätt att tycka om och ämnet – kvinnlig frigörelse – borde ha kunnat gripa tag, men gjorde det inte. Men genom 103 minuter komplicerade familjeförhållanden, gamla kärlekshistorier och en förödande strejk på familjens paraplyfabrik blir man trots allt smått underhållen. Den glada 70-talsfeelingen var behållningen.
CCCXXXIII Ett möte i Malmö
Vaknade sent efter en tiotimmarsnatt, som jag intalar mig var väl använd tid efter torsdagens 12-timmarsarbetsdag och fredagens på 14 timmar, men sovmorgnar gör mig frustrerad. Sömn över huvud taget är lite besvärande.
I går morse gick jag upp tio över fyra (inte heller optimalt) och satt en dryg timme senare på Malmötåget. Utan att ha fått svar på frågan om vad det egentligen var för möte jag var inbjuden till för att presentera Delning ägnade jag resan åt att planera en presentation lite på måfå, om kursen och projektet och hur biblioteken kan engagera sig. Inte ens lokalen hade jag fått information om, och jag skrev ytterligare ett mail till den som kallat mig och köpt mina biljetter i hopp om att få svar under tågresan, men det fick jag inte. Däremot såg jag att någon nämnt mig på Twitter, och det råkade vara en av mina Twitter-kontakter, som jag aldrig träffat, som skrev att hon skulle på ett möte där jag skulle vara med. Snabbt som ögat skrev jag till henne och frågade var vi skulle vara. Platsen var Lärcentrum på Stadsbiblioteket, så jag tog mig dit och kom till ett redan påbörjat möte där jag skulle prata efter pausen.
Presentationen gick hyfsat bra och responsen var positiv. Tydligen funkade den approach jag valt för publiken, som bland annat verkade bestå av bibliotekspersonal från andra bibliotek i regionen, och en av killarna som jobbade just på Lärcentrum sa att han skulle börja använda kursen där redan nästa vecka. Sådana reaktioner gör nio timmar på tåg värt besväret.
CCCXXXII Onödigt bra kväll på Sture
Med skånskt landskap utanför tågfönstret sitter jag och minns gårdagskvällen som en dröm. Allvarligt talat, när Sture bibliotek slår på stort, och även vid mindre arrangemang, ska man hänga på låset. Det blev fullsatt och mer än så på boktipskvällen med tema tysk litteratur inför årets bokmässa som har detsamma. Maria Bäckström från vår ständiga samarbetspartner Goethe-institutet inledde med korta beskrivningar av några tyska författare i ropet och därefter pratade Svante Weyler (högt och kraftfullt, han skippade det där med mikrofon) om ”sina” tyska författare, varav han verkade gilla Juli Zeh bäst. Han höjde henne till skyarna som multibegåvad och produktiv inom en rad genrer. (Men varför har jag inte läst henne? kommer man på sig själv med att tänka i flera minuter, fast man vet svaret, omgiven som man är av hela Stures utbud.) Slutligen Lena Hammargren från förlaget Novellix, som vanligtvis ger ut nyskrivna, svenska noveller, fyra i taget i varsin liten bok, men som inför mässan ger ut en specialfyra med tyska författare. En av novellerna fick jag med mig ett ex av, Silke Scheuermanns Krig eller fred. (”Titeln är ännu ej utkommen”, läser jag på Adlibris och myser lite extra.) Men Lena talade mest i egenskap av översättare av just Silke Scheuermann och Ferdinand von Schirach, till exempel om hur hon besvärade alla sina vänner med språkfrågor under arbetets gång. Väldigt intressant, väldigt underhållande.
Själv var jag alltiallo under kvällen, fixade lite bild och ljud, möblerade och vaktade dörren (”Ska du på kvällens program? Jaha, välkommen!” ”Ska du på kvällens program? Nähä, ja, biblioteket är tyvärr stängt och programmet är fullsatt …”, i bästa Stureplansmanér). Efter programmet var det mingel med tilltugg och jag tog på mig att äta extra mycket brie för åtgångens skull och prata New York med kollegan Salomon och var inte till någon nytta alls, men kunde inte förmå mig att gå hem. Jag har saknat det där stället så mycket! När besökarna droppade av fick alla en med biblioteksmått mätt lyxig presentpåse med en roman, en novell, en anteckningsbok, en rabattkupong från Pocketshop, vykort, bokmässeprogram och lite godis. Tror jag, vi i personalen fick inga. Hade programmet varit förra veckan hade jag räknats som besökare. Typiskt.
Vid tiotiden hade jag sagt ”nu måste jag gå hem, hörni” några gånger och lyckades slita mig från Sture-kollegerna AnnCharlotte och Salomon och Goethe-vännerna Maria och Stefan. Vägen hem från Stureplan går längs hela Kungsgatan. Inget uppfriskar sinnet som färgglada ljusskyltar.
CCCXXXI Kort mellanakt
Sitter i sängen och äter pastasallad överbliven från gårdagens hemgruppssamling. Det blev en nätt arbetsdag på tolv timmar, men jag är hög på litterära endorfiner av något slag och håller på att varva ner inför en rekordkort natt. I morgon bär det av till Malmö. Förlåt en meningslös bloggpost.
CCCXXX Greedy
Fick en komedi med Michael J. Fox från 1994 från Lovefilm. Jag är övertygad om att jag inte beställt den, men det säger de att jag har. Jag känner precis igen mig – hur många gånger har man inte haft låntagare framför sig på biblioteket som fått en påminnelse om en bok som de säger att de aldrig har hört talas om och definitivt inte lånat, och så visar man en bild på framsidan och så säger de ”jaså den!”. Men det händer faktiskt att något gått snett och att det är systemet, en annan låntagare eller – jo, faktiskt – personalen som ligger bakom missen. Och jag hävdar självklart att jag inte fått för mig att beställa filmen Greedy, ens av misstag.
Men, tänkte jag, jag ser den väl när jag ändå har den hemma. Jag kan bara säga att nästa gång de skickar en komedi med Michael J. Fox från 1994 ska jag inte slösa bort 100 minuter av mitt liv. Nu är den tillbakaskickad.
CCCXXIX Dagens lunch och gårdagens
I går vid lunchtid satt jag och trivdes på Mocco på Dalagatan och åt en svåräten men både stilig och smarrig tostada med ”amerikansk tonfiskröra”. I dag stod jag med en nummerlapp utanför SL Center på Centralen och tryckte i mig en baguette. Jag hade frågat i spärren om att ladda på en ny säsong på mitt SL-kort och hade blivit hänvisad till SL Center med tillhörande superlång väntetid, och när jag väl kom fram fick jag höra att man inte kunde köpa säsongskort längre utan att det fanns andra alternativ. När jag sa att jag inte hade hört något om den förändringen fortsatte mannen bakom disken att prata om att jag hade sparat en massa pengar om jag hade kommit i går och att de hade haft hur mycket folk som helst där de senaste fyra dagarna. Tack. Tack för det.
Men inget kan förstöra min dag – den första på Sture bibliotek! Jag hann i alla fall tillbaka från ärendet på Centralen – som egentligen var att hämta ut Malmö-biljetter – precis i tid för att hinna hämta bibliotekets post och köpa en kopp kaffe på Espresso House som vi sitter ihop med innan min kollega Ulla skulle ta hand om sex danska bibliotekschefer och jag skulle ta över i disken. Så här är jag nu. Lokalen är fylld av entusiastisk danska.
CCCXXVIII Grönan
Så ni trodde det skulle regna i går kväll? Det gjorde det inte! En eftermiddagsskur kom och det hängde i luften ett tag, men kvällsvädret blev vackert med en dramatisk himmel med solbelysta moln. Och precis lagom lite besökare på Gröna Lund. En del folk på plats, men knappt några köer alls. Det optimala Gröna Lund-vädret.
Vi var som mest sex personer – jag, Jonas, Sabina, Niclas, Anders, Maria – och vi hann åka en del under de tre timmar vi var där, fram till dess att de släckte ner hela parken. Till min stora besvikelse började jag känna mig lätt illamående mellan sjunde och åttonde åket, men kunde inte låta bli att göra ett nionde och sista. Den nya träbanan var roligare än väntat och Insane hade så lite folk att en av Insane-skötarna kom fram när vi skulle hoppa av och frågade om vi ville åka en gång till. Klart man ville.
Under några vänteminuter – vi ville åka lite olika saker i olika omgångar – iakttog jag ett sällskap på två kavajklädda medelålders män och en ung tjej som stod vid ett stånd där man skulle banka till med något slags hammare, såg det ut som, för att få en groda att hoppa iväg. Om grodan landade på en näckros fick man ett pris. Mannen med grå kavaj och glasögon tog god tid på sig, placerade grodan med omsorg, måttade länge med hammaren och drämde till. Två gånger träffade grodan en näckros och sällskapet jublade med sträckta händer. Sista träffen var han så nöjd med att han liksom frös med en knuten näve i luften, tills tjejen bakom disken plockade fram en lila och en blågrön groda i plysch. De var skrikiga och gängliga och fula, men kavajmannen kunde inte ha blivit lyckligare. Han höll en i var hand medan den andra kavajmannen fotade. En lyckad kväll.
Vid halv nio gick jag och Maria för att höra åtminstone litegrann av Jakob Hellman som höll till på Lilla scenen. Hörde gjorde man, men det var så trångt att man inte hade en chans att se något. Bara en gång skymtade jag en person som stod där vid en mikrofon. Kunde ha varit vem som helst. Jag hoppas det var Jakob Hellman jag såg. Han lät fortfarande som en tjugoåring.
För övrigt – en eloge till Grönan-personalen, som alla var leende och tillmötesgående, vänliga när de tog betalt och skojfriska i bergochdalbanebåsen.
CCCXXVII Höstens arrangemang
Mat och möte med AnnCharlotte på Kaffeverket. Det blev nyligen bestämt att jag åtminstone under höstmånaderna ska kombinera projektledarskapet på Regionbiblioteket med en halvtidstjänst på Sture bibliotek. Årets gladaste nyhet! Visserligen har jag aldrig riktigt slutat på Sture, utan varit engagerad i lite av varje av verksamheten, men nu fick jag en uppdatering på höstplanerna och bidrog med några egna. Vi kommer att arrangera riktigt bra program. Värt att hålla koll på.
CCCXXVI Skypar
Skypar hos föräldrarna med brorsan och Valter. Valter demonstrerar att han kan räkna till arton.
CCCXXV Matvetelåda
Det här med att handla och laga mat har legat nere ett tag, så det känns väldigt bra att äta en fyrkantig portion matvetelåda på Café Hagagränd. Rejält. Mättande.
