CCCX Krig

I dag satt jag och Lena W på bussen mellan två stadsvandringar och pratade om krig och hur de ibland – eller ofta – har uppstått genom makthavares småsinta stolthet. Läser just nu Jakobs brev i bibelversionen The message. Vers 4 börjar:

Where do you think all these appalling wars and quarrels come from? Do you think they just happen? Think again. They come about because you want your own way, and fight for it deep inside yourselves. You lust for what you don’t have and are willing to kill to get it. You want what isn’t yours and will risk violence to get your hands on it.

You wouldn’t think of just asking God for it, would you? And why not? Because you know you’d be asking for what you have no right to.

CCCVIII Brottsstatistik och finkänslighet

Hamnade i en liten diskussion om manliga brottslingar och började leta information på Brottsrummet.se (för ungdomar, Brottsförebyggande rådet står bakom) där man under ”Brott och statistik” kan klicka på frågan ”Är det män som begår de flesta brotten?” och få ett rakt svar. Klickar man däremot på ”Hur många brott begås av människor med utländsk bakgrund respektive dem som är födda i Sverige?” får man följande:

De allra flesta som invandrat till Sverige från andra länder är inte registrerade för brott. Det finns en viss ökning i gruppen utrikes födda som delvis beror på att antalet personer som kommer som flyktingar till Sverige har ökat. Den så kallade andra generationen invandrare i Sverige har visat sig inte lika ofta vara registrerade för brott jämfört med första generationen.

Och så en länk till en Brå-rapport. Jo, det är ju en känslig fråga, men av ett så luddigt svar börjar man ju undra vad de döljer. Allt tyder på en hög siffra – de börjar med att bedyra att det i alla fall inte handlar om 100 %, sedan ett medgivande att antalet är ökande med påföljande förklaring och slutligen kommentaren att ju svenskare de blir desto färre brott begår de.

Jag vet inte hur siffran ser ut, alltså hur mycket vanligare brott eventuellt är bland personer med utländsk bakgrund, men jag tror att fantasin kan skena iväg när man läser utvalda fakta av det här slaget, även om jag inte alls betvivlar Brå:s välvilja bakom formuleringarna. Men man bör istället säga som det är. Jag tror nämligen att det är möjligt att vara sanningsenlig och hjälpligt finkänslig på samma gång. Tala om vad man tror att det beror på och vad man kan göra åt saken. Prata socioekonomisk situation istället för nationalitet. Även om det är onödigt att basunera ut tråkiga brottsstatistiska fakta är det nödvändigt att kunna diskutera dem för att förändra dem.

Uppdatering: Jag vet inte om det är en förklaring till det luddiga svaret eller om det egentligen gör det ännu märkligare. Saken är den att viss statistik, nämligen sådan som rör etnicitet, inte får föras. Mer information på Kriminalvårdens webbplats. Tack, Roberto Ghisler, för upplysningen!

CCCVII Kulturfestivalen

image

I dag drog Kulturfestivalen igång och det här var första dagen av två som jag kan vara med. Jag, Lena W och Anna B började med att gå stadsvandringen ”City i förändring”, vilket som väntat handlade om centrala stans tillkomst på 50- och 60-talen. Spelar ingen roll hur många gånger jag hört berättas om Sergels torgsfontänens superellipsform och rivningarna i Klara, alltid får man reda på något nytt. Det var samling vid Kulturhusets interaktiva Stockholmsmodell ovan, värd att titta på.

Därefter motownlegenden Martha Reeves på Gustav Adolfs torg. Hennes röst är helt annorlunda nu än när det begav sig, men annars var det en pigg och modig 70-åring som svepte runt i en stor röd fjäderboa.

På torsdag blir det mer kultur.

CCCV Singapore Street Food

image

Berns terrass och Singapore Street Food med Sofia och Anna B i kväll. Trevliga grabbar tog emot beställningar i bardisken (och spelade Alfapet däremellan hela kvällen) och när jag bad snällt fick vi till och med upp en kanna jasminte från restaurangen där nere.

Den flådiga Bernskänslan får man inte, på terrassen är miljön enkel, lite plastig rentav, men med avslappnad atmosfär. Maten är god, med stingiga såser, och prisvärd. Öppet till 15 september. Beroende på om man gillar karaoke eller inte kan man välja olika veckodagar.

CCCIV Klänningen är klar

image

Den klänning jag påbörjade i syrrans syateljé i Knivsta i maj blev klar i går, och det spelade ingen roll hurdan den blev, jag skulle ha den på mig i dag. Livet blev helt okej, lite stort men rätt form, men längden är inte bra. Med ballerinaskorna ser det ut som det Disney-Askungen har på sig när hon städar. Får se om jag ids göra något åt det.

CCCIII På tåget

image

Nu så. Allt är väl. Alla vandringar jag vill gå på fanns det biljetter kvar till, hann gott och väl med Knivstatåget och tuggar på Montezuma’s butterscotch-choklad i väntan på att tåget ska gå.

Bäst under biljettköandet var när en man i 50-årsåldern råkade höra att en yngre tjej och en äldre dam stod och pratade om parkour-”vandringen”. Själv var han helt såld på parkour och tyckte absolut att tjejen skulle gå på det. Det är inte svårt alls, sa han, man ska bara balansera lite på smala kanter, hoppa över parkbänkar och springa uppför en vägg. Tjejen lät sig övertalas och skaffade två biljetter.

Jag kan intyga att det är roligt, testade för några somrar sedan, men enkelt … Det beror på vad man har för fysik. Mitt starkaste minne är att jag hänger med händerna högst upp på den där väggen vid Slussen som man ska över, med ändan rakt ut, blickande upp mot mitt mål, där en av parkourledarna står och hejar på. Men upp kom jag till slut, alldeles själv, även om det inte var så graciöst utfört.

CCCII Tålamodsprov

image

Kön till biljettsläppet för Kulturfestivalens stadsvandringar. Samma sak varje år. Försöker påminna mig själv om hur roligt det är att det är så populärt, hur charmigt det är att främlingar börjar prata i kön och vilken tur det är att vädret är fint – men det är ett tålamodsprov. Nästan alla verkar stå och vela när de väl kommer fram till biljettbordet och försäljarna tar ett halvår på sig att hitta rätt biljetter och tiden går och jag ska snart med ett tåg!

Nu lugnar jag ner mig och tar fram min bok. Det är trevligt det här. Jättetrevligt.

CCCI Fläckig

image

image

Hittar fortfarande en del färgfläckar på armar och händer efter dagens lilla insats – det är inte ofta man ser mig uppflugen på en stege med hink och pensel, men i dag, i Storvreten, hände det. De vita bitarna runt fönstren tog jag mig an. Benjamin, medlem i samma församling som jag och mor och far, vars hus vi målade, hade varit igång redan sedan morgonen, med högtryckstvätt och allehanda redskap. Det aprikosfärgade huset kommer snart att vara lite mer sobert grått.