CDXXIV Samtal

Både i kväll och i går kväll har jag suttit tillsammans med några trevliga människor och diskuterat intressanta ämnen. I går handlade det om Glasgow-deckaren Still midnight av Denise Mina, i kväll om dödahavsrullar, Mose lag och judiskt liv på Jesu tid.

Vi hade alltså deckarcirkel på Sturebibblan i går, och man kanske inte tror att det går att vända och vrida, rent litterärt, på en skotsk polisroman i någon större utsträckning, men det gör det. Berättarstilen, ledtrådarna, perspektivbytena, drivet, talspråket i dialogerna, samhällsanalysen och den märkliga upplösningen. För att nämna något. Jag hade kunnat prata ännu mycket längre om karaktärernas trovärdighet, förmodad research och översättningen från engelska till svenska. Jag läste nämligen största delen på engelska och de sista hundra sidorna på svenska, och slogs bland annat av svordomarna och andra fula ord som hade översatts rakt av, men som lät alldeles för starka och aviga på svenska. Jag var inte ensam om att reagera på det. För att inte tala om andra utrop som ”men kors då!” och ”adjö, adjö”. Hur ofta hör man det i dag? Nej, som så ofta verkar översättningen vara ett hastverk där de enkla, bokstavliga motsvarigheterna har valts före en rättvisande och realistisk ton. Synd.

Kvällens hemgruppssamling ägde rum hos Joakim i Älvsjö. ”Onsdagsmys at my place” var Joakims rubrik till den här Facebook-uppladdade bilden, och det ser ut som att han satt och myste helt för sig själv, men vi andra satt faktiskt där kring ljusen. Fika, en runda då vi kort delar det viktigaste av det vi gjort eller tänkt på under veckan som gått, bön, en presentation av ett ämne (i dag var det Jonas tur, om kristendomens judiska bakgrund), prat om det och paralleller till i dag och vid niorycket avslutande andakt (i dag Johans tankar kring eftersträvansvärda personliga egenskaper enligt Bibeln).

Nog för att böcker och litterära samtal tillhör mina stora passioner, men skulle jag behöva välja vore det enkelt. Läsecirklarna är goda småkakor, ibland till och med läckra bakelser, men hemgruppssamlingarna är näring.

CDXXIII ”Stockholm then and now”

Visst ja, måste ju briljera lite här i bloggen också, trots att jag förstås spritt informationen både via Facebook och Twitter.

Häromdagen ringde svenskamerikanskan Vivi i Kalifornien till mina föräldrar och sa att hon hade läst en artikel om mitt stockholmsföredrag i Nordstjernan, en tidning med svenska nyheter på engelska. Det handlade alltså om föredraget om Stockholms historia som jag höll i Svenska kyrkan i New York för några veckor sedan. En i den lilla skara som lyssnade kom fram efteråt och sa att hon skrev för Nordstjernan och så tog hon ett par bilder, men vi tog inte varandras uppgifter och hon intervjuade mig inte direkt, men resultatet blev alltså en artikel om själva föredraget. Hade inte Vivi haft ögonen på skaft kanske jag aldrig fått reda på det.

(Var god blunda för min bångstyriga lugg, som inte var riktigt beredd när kameran kom fram.)

CDXXI Kompensation för misslyckat träningspass 2: Tyskakurs

image

image

När man får för sig att man ska lära sig tyska genom självstudier är det bra med kontakter på rätt ställe. Så fort Maria på Goethe-institutets bibliotek fick reda på att jag tänkt återuppväcka min skoltyska efter en lång, djup och mer eller mindre ostörd sömn blev jag överöst med tips och idéer. ‎”Kom hit så skräddarsyr jag ett paket till dig med grymt lång utlåningstid”, sa Maria, och ganska sent i går eftermiddag kom jag dit, då hon höll biblioteket specialöppet bara för mig. Efter en fika mitt i det lilla biblioteket fick jag en jättehög med barnböcker, musik, ljudböcker, filmer, tidskrifter, poesi, en grafisk roman, en parlör och en bok med traditionella språkövningar. Och förmodligen något annat som jag glömt. Nu kommer jag inte undan! Ich habe Deutsch zu lernen!

CDXX Kompensation för misslyckat träningspass 1: Ansiktsbehandling

Efter det katastrofala switchpasset blev gårdagen bara bättre och bättre. Redan i augusti kom jag över en ansiktsbehandling för knappt halva priset på HudVision på Holländargatan, och den var inbokad i går eftermiddag. Det kändes väldigt vältajmat att få sträcka ut sin slitna lekamen på en brits och lyssna på plingig musik och få ansiktet smort med det ena och det andra. För att huden ska må bra är det sannolikt mindre stress och mindre sötsaker som gäller, tänkte jag och skyndade vidare till nästa möte via den nya amerikanska godisbutiken på Upplandsgatan varifrån jag kom ut med en Reese’s Fast Break, en Butterfinger Crisp och en 5th Avenue.

CDXIX Switch

Fick ett uppmuntrande ”bra!” av instruktören när jag stod vid första maskinen och gjorde skottkärrelyft. Jag är ju fena på switch! tänkte jag, sedan gick det bara utför. Stepbrädan var inga problem, men i nästa maskin stod jag fel och gjorde nackböj istället för magkross, i maskinen efter den pekade armbågarna åt fel håll, variationen av armhävningar fick bli plankan, och inte heller den orkade jag tiden ut, maskinen med bakåtspark gick väl okej, ytterligare en armhävningvariant fuskade jag skamlöst på, svingandet med en handtagsförsedd vikt över huvudet gick oväntat bra (och jag slungade aldrig iväg vikten genom lokalen), utfall med viktskiva hållen i midjehöjd funkade med minsta skivan, men sedan föll jag på springandet i trappa. Ja, inte bokstavligt, men illamåendet kom krypande och jag fick avbryta. I trappan ner från salen till omklädningsrummen fick jag svindel och nu när jag väntade på bussen hem var det rätt darrigt att lyfta handen med en satsumasklyfta i taget ända upp till munnen.

Jag är väldigt besviken. Corepasset i fredags och pilatespasset förra lördagen gick problemfritt. Det kanske är pulsen det handlar om. Dålig kondis, helt enkelt. Ska försöka tänka ut ett sätt att jobba mig upp till Eriksdalsbadets switchpass.

CDXVIII Jobbhelg med halloween


Söndag på Sture bibliotek. Det är lugnt och fridfullt – en handfull besökare åt gången kommer och går, ett par använder datorer, några sitter och läser, far och son tipsar varandra om böcker – i fullständig kontrast mot gårdagen, då huset var fullt en timme innan vi öppnade. Tiffany från The English Bookshop hade halloweenaktiviteter från klockan elva, då barn i blandade åldrar och deras föräldrar knåpade ihop masker, ritade på pumpor, gjorde spöken av bomull och servetter, byggde ihop pappersskelett, hade högläsning och åt candy corn, popcorn och hembakta marängspöken. När de var klara sopade vi popcornsmulor och möblerade om så snabbt det gick inför nästa program, som var läskiga lästips för vuxna. Vi var väldigt sena med marknadsföringen, så det blev bara jag och tre till som satt och hörde gamla skrönor om Dracula och Frankenstein och mer moderna berättelser i samma kategori, vilket var mysigt men synd, Tiffany är så bra och värd att lyssna på, och bjuder dessutom på hembakta brownies. Snart kommer hon tillbaka med fler boktips inför julklappsinköpen, och då hoppas vi på stor publik.


Men dagens mer normala verksamhet har förstås också bjudit på några höjdpunkter. Som när det plötsligt hördes ett lätt skramlande från trappan upp till biblioteket. En kvinnoröst utropade: ”Men älskling! Halkade du! Lilla hjärtat … Blev du rädd?” Och fortsatte så hela vägen upp. Jag väntade mig barngråt, men hörde ingenting, bara ett litet klapprande, och så kom de upp – matte och vit- och svartfläckig hund. Hunden viftade ivrigt på svansen och verkade inte särskilt rädd för någonting. Tills den blev fastknuten i trappräcket medan matte återlämnade böcker, strax utanför hundens synfält. Då uttryckte den genast sin oro. ”Wooo-ooo-ooo!” Vi hade kunnat ha med honom eller henne som specialeffekt under gårdagen.

Men bäst, som så ofta, var när vår japanska stammis kom och ville låna en dator och skänka oss dagens Svenskan, en äldre, rar herre som bryter lite roligt. Efter en stund viskropade han bortifrån datorn och undrade om jag hade tid en sekund. Han ville nämligen väldigt gärna visa en bild på honom och kronprinsessan, som han träffat på ett seminarium han var inbjuden till. ”Vi pratade i flera minuter!”, berättade japanen glatt, och det hade varit så trevligt och avslappnat, så när någon skulle ta en bild av dem tyckte han att det var helt naturligt att han la en arm om hennes axlar. Först efteråt hade han kommit att tänka på att det kanske var en suspekt manöver, omringad som prinsessan var av livvakter. Men han var väldigt nöjd med den där bilden.

CDXVII Kusinmiddag

På släktkalaset hemma hos mina föräldrar för en tid sedan passade kusinmaken Marcus på att bjuda hem sig själv och kusin Frida till mig. Ett utmärkt initiatv, och i går kväll blev det av. Så jag plockade fram mina kryddblandningar från Indien (eftersom de tidigare har bjudit mig på indiskt var det ett säkert kort) och kex och choklad från New York och vågade mig på en kycklinggryta, en ostgryta, kanelris, fuskraita (med myntan jag skröt om i förra inlägget) och den oväntade avslutningen ostbricka.

Frida är relativt nybliven polis och skulle börja dagens pass 6.15. Efter att jag häromdagen gått igenom alla olästa inlägg i Lars Lehmans blogg – polisen som skriver om sitt jobb på Vi i Vasastans webbplats – var det intressant att höra Frida berätta om hur dag-, kvälls- och nattpass skiljer sig åt. Det är allt från snatterier till värdetransportrån. Polis är ett yrkesval jag imponeras av.

En del av maten som blev över la jag en en sådan här matlåda med små fack, för att det är mycket roligare än mat i en låda utan fack.