MCCL Radiokorrespondenterna

20130820-232001.jpg
Mitt i min extra långa arbetsdag tog jag ett par håltimmar och lyssnade på två programpunkter under det årliga evenemanget ”Radiokorrespondenterna” på Södra Teatern. Under rubriken ”Korrespondent i Putinland” pratade Lasse Johansson med Maria Persson Löfgren och Johanna Melén om journalisters situation i Ryssland, därefter ”Storebror ser dig” om avlyssning och annan övervakning med samma moderator och korrarna Johanna Melén, David Carlqvist och Sten Sjöström.

Jag gillar att höra radiokorrespondenterna i radio. Att höra dem på Södra Teatern är som att höra dem i radio och som bonus både få se hur de ser ut och ha dem samlade, vilket gör att samtalen inte bara handlar om vad som är aktuellt i deras respektive områden utan också om själva jobbet, om skillnaden mellan att rapportera från USA respektive Kina, hur det är att komma hem till Sverige …

Ett guldtillfälle för nyfikna, med andra ord. Senare i veckan ska det enligt uppgift gå att lyssna på alla programpunkter på sr.se/radiokorrespondenterna.

MCCXLIX Nedräkning till invigningen av Slussens bibliotek

Invigningen av Slussens bibliotek i Stadsmuseet är nu mindre än två veckor bort. Här kommer lite hittills osläppt förhandsinformation:

– Under invigningsdagen 1 september kommer det att delas ut såpbubblor till intresserade barn uppe på Södermalmstorg.
– 15.00 kommer undertecknad och en kollega att presentera stockholmsboktips i lokalen som nu kallas Faktarummet och snart Faktarummet & Slussens bibliotek.
– Under de kommande månaderna arrangerar Slussens bibliotek läsecirkelträffar om först en nyskriven stockholmsbok och därefter tre klassiska stockholmsböcker.

Mycket att se fram emot, som ni märker.

MCCXLVIII Eternal sunshine i kvällsregn

20130819-000229.jpg
Jag tror att utomhusbiovanan är för liten i det här landet. Strax innan filmen skulle börja kom regnet och vips fylldes Rålis med uppslagna paraplyer. De tar väl ner dem när filmen sätter igång, hoppades jag in i det sista, men nej. Förutom att den nedre halvan av duken var skymd från där jag och Sofia satt hade folk ovanan att ställa sig upp här och var och sitta och prata högt med varandra på sina picknickfiltar. Och med folk menar jag tonåringar, snittåldern var låg i den stora biopubliken.

Efter ett tag gav vi upp och var beredda att gå därifrån, men upptäckte då att både sikten och ljudet var betydligt bättre längre bak, så vi slog oss ner på den mycket glesare besuttna ytan och såg resten av filmen perfekt. Det var sista kvällen på Stockholms Filmfestivals Sommarbio och Eternal sunshine of the spotless mind visades. Jag tror faktiskt att jag hade sett den två gånger redan, men den är värd att se om och var den mest intressanta filmen under veckan, i min smak.

Sedan kan man fråga sig varför Sommarbio-veckan läggs samtidigt som Kulturfestivalen. Nog för att jag tror att det finns folk till både och, men jag tror också att samma personer kan vara intresserade av båda delarna och tvingas välja. Nej, sprid ut festligheterna istället. Så stort är inte Stockholm att samordning är omöjlig.

MCCXLVII Festivalen plockas ihop

20130819-000217.jpg
Så här såg det ut på Gustav Adolfs torg (alias Kulturfestivalutrymmet ”GAT”) i eftermiddag. Det var hejdundrande trevligt och snyggt under operaföreställningen i går och säkert på övriga evenemang också som ägt rum på den stora scenen under veckan, men det är ganska skönt när stan återgår till det normala. Trots att det i det här fallet innebär att trafiken släpps fram som vanligt i den skandalöst trista rondellen som stör miljön mellan Operan och UD och brer ut sig mitt framför slottet.

MCCXLVI Stockholm i serier

20130819-000202.jpg
Min sista vandring under årets Kulturfestival blev ”Stockholm i serier” med Seriefrämjandets Ola Hammarlund. Gruppen var en kul mix av seriefantaster (ja, man såg det på dem) och ordinarie stadsvandringstanter och så jag, som är både och. Vi gick runt i city och blev visade många exempel på tecknade serierutor föreställande Sergels torg, NK, Kungsträdgården, slottet och andra typiska miljöer. Ett och annat verk var okänt för mig och jag fick goda uppslag till kompletteringsbeställningar inför öppnandet av Slussens bibliotek.

MCCXLV Minipizza!

20130818-170403.jpg
Crème Bonjour med rökt renkött på Polarknäcke smakar exakt som capricciosa. Alltså exakt. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det är sant. Ost, rökt kött, hårt gräddat bröd, det är på pricken.

MCCXLIII Rent vatten mitt i stan

20130818-005209.jpg
Hittills har det regnat på samtliga stadsvandringar jag gått under Kulturfestivalen, och ganska opraktiskt är det ju, men samtidigt lite härligt opretentiöst att gå omkring i regnponcho tillsammans med alla andra i regnponcho som inte bryr sig om att man ser lite smålöjlig ut.

Under promenaden ”Från Mälaren till Saltsjön” gillade jag mest att få veta mer om alla djur man kan se i Stockholm. Det började med att vi fick höra om det sensationella i att en bäver dök upp i vattnet under Riksdagshuset 2004, vilket kanske inte skulle väcka lika stor uppmärksamhet i dag, eftersom bäverstammen tydligen brett ut sig ordentligt i stockholmstrakten på senare år. Helt omöjligt är det inte heller att se rovfåglar som pilgrimsfalk och berguv mitt i stan, harar förstås och nattetid även rävar. Öring och lax kan fiskas helt gratis och utan tillstånd i stadens vatten och går utmärkt att äta.

Att vattnet i Stockholm är förhållandevis rent och djurvänligt är ju något att glädjas över, men guiden passade – med rätta – på att föreläsa lite om miljömedvetenhet, om rengöringsmedel, biltvätt, vad man får och inte får slänga i toaletten, motorer och bränsle till båtar och gräsklippare … Han berättade också vad som händer med plast ute i naturen. Det bryts inte ner, men det finfördelas i småbitar. När plastbitarna blivit mikroskopiska och hamnat i vatten kan de förväxlas med växtplankton och ätas av planktonätare, och vilka konsekvenser det får med en sådan rubbning allra längst ner i näringskedjan vet vi inget om. En obehaglig tanke. Släng aldrig skräp i naturen, hörni!

MCCXLII Avsked på ett tag

20130816-093746.jpg
Det blev en skön balkongkväll i går. Kollegan Helena har jobbat hela Kulturfestivalveckan på barnområdet och var tvärtrött på tillverkning av ärtmaracas, och jag var också ganska slut efter mer än sju timmar sång och dans och skrän och skrål från uppträdanden och publik i Festivalbibliotekets omedelbara närhet. Varma mackor, varsin ginger ale, jasminte och Ben & Jerry’s. Vi var också överens om att mörka kvällar är bättre än ljusa samt om Hermans historias förträfflighet.

I dag lämnade jag Festivalbiblioteket en stund och gick upp till barnområdet och såg det superpopulära maracaspysslet med egna ögon. Barn och föräldrar satte ihop och pyntade sina maracas på löpande band och Helena höll ett vakande öga över produktionen. Det hade varit väldigt trevligt att efter titten kunna säga ”hej då, vi ses nästa vecka”, men nästa vecka åker Helena till Frankrike där hon ska läsa franska i fyra månader. Mycket tråkigt för oss i Östermalmsenheten, men roligt för Helena. Lite avis är jag också.

MCCXLI En dag på Festivalbiblioteket

20130816-072146.jpg
Festivalbiblioteket finns på samma plats i år som under förra årets Kulturfestival, nämligen i Brunkebergsporten, utrymmet under tak utanför Kulturhusets huvudentré, men känslan och funktionen är helt annorlunda. I stället för ett slags kiosk som vi stod i i fjol har vi nu en trappliknande sittmöbel med kuddar och lite böcker på, och med tanke på att kanske fem foodtrucks, naturligtvis utan sittplatser, står uppradade några meter bort blir biblioteket för 95 % av dess besökare en uteservering där det av någon anledning ligger böcker i vägen här och var. Och förstår man inte att man är i ett bibliotek har man ingen anledning att bry sig om bibliotekspersonal, så vi har inte mycket att göra där vi går omkring i våra röda mantlar och marknadsför höstens hjältetema. Räddningen är frågesporten som sitter på ett staffli och faktiskt lockar till sig en hel del förbipasserande, särskilt om man påpekar att det finns priser att vinna.

Men eftersom vi har en scen precis intill får vi i alla fall regelbunden underhållning, allt från opera till Kulturskolans dansuppvisning och traditionella spelemän med folkdanslag, men bäst var ändå Hoola Schoola, rockringsworkshop för stora och små. Prestigelös rörelseglädje.