Hittills har det regnat på samtliga stadsvandringar jag gått under Kulturfestivalen, och ganska opraktiskt är det ju, men samtidigt lite härligt opretentiöst att gå omkring i regnponcho tillsammans med alla andra i regnponcho som inte bryr sig om att man ser lite smålöjlig ut.

Under promenaden ”Från Mälaren till Saltsjön” gillade jag mest att få veta mer om alla djur man kan se i Stockholm. Det började med att vi fick höra om det sensationella i att en bäver dök upp i vattnet under Riksdagshuset 2004, vilket kanske inte skulle väcka lika stor uppmärksamhet i dag, eftersom bäverstammen tydligen brett ut sig ordentligt i stockholmstrakten på senare år. Helt omöjligt är det inte heller att se rovfåglar som pilgrimsfalk och berguv mitt i stan, harar förstås och nattetid även rävar. Öring och lax kan fiskas helt gratis och utan tillstånd i stadens vatten och går utmärkt att äta.

Att vattnet i Stockholm är förhållandevis rent och djurvänligt är ju något att glädjas över, men guiden passade – med rätta – på att föreläsa lite om miljömedvetenhet, om rengöringsmedel, biltvätt, vad man får och inte får slänga i toaletten, motorer och bränsle till båtar och gräsklippare … Han berättade också vad som händer med plast ute i naturen. Det bryts inte ner, men det finfördelas i småbitar. När plastbitarna blivit mikroskopiska och hamnat i vatten kan de förväxlas med växtplankton och ätas av planktonätare, och vilka konsekvenser det får med en sådan rubbning allra längst ner i näringskedjan vet vi inget om. En obehaglig tanke. Släng aldrig skräp i naturen, hörni!